hur klarar ni det?

Nu hör jag visserligen inte till den kategorin som hatar sitt bonusbarn, men har dock en bonustjej på 11 år. Jag är ganska så säker på att många som skaffat gemensamma barn inte vill att deras barn ska hamna i bonusbarnets situation. För trots att mitt bonusbarn inte faller i kategorin "hatat styvbarn", så ser jag ju alla nackdelar det medför att inte bo med båda föräldrarna och det skulle jag aldrig i livet vilja utsätta mina barn för.

Jag kan absolut förstå nackdelarna med att inte bo med båda föräldrarna, men ärligt talat så finns det ju folk som verkligen hatar sina bonusbarn här inne. Frågar om hur man ska göra för att stå ut och önskar att mamman/pappan ska få ensam vårdnad. Det gör mig förvånad. 
Hade min mammas "nya" man (nu varit gifta i 17år) hatat oss så mycket så hade vi ju aldrig respekterat honom inte heller hade vi låtit honom komma oss nära på livet. Barn känner ju av sånt.
Jag älskar min bonusdotter, trots att hon kan vara riktigt jobbig ibland. Hon trotsar mig, sin mamma, sin pappa. Men jag märker också att ju mer respekt jag ger henne och ju mer tillgivenhet jag visar henne, så ger hon sådant tillbaka.  

Helt ärligt tror jag inte särskilt många avskyr barnet i sig utan det är situationen i sig som är det jobbiga. Man lever med ett barn som man inte varit med om att uppfostra, man får en annan människa som inte lever i huset i sitt liv som man kanske definitivt inte valt frivilligt (den andra bioföräldern), den man bor med kanske inte har samma uppfattning om hur regler och konsekvenser ska följas mm mm. Så är det i alla fall för mig och nej jag avskyr inte barnet det är inte dennes fel att han blivit förvandlad till en curlad bortskämd krake av sin pappa.

Hur man klarar att stanna?? helt ärligt har jag inget bra svar på det, man typ går in i en kokong dom veckor barnet är här. Sambon och jag har bestämt lite enkla regler som tyvärr bara jag ser till att dom följs, så jag har blivit den elaka häxan som säger nej. Och då blir det inte särskilt enkelt att förbättra förhållandet med barnet då 

Det är bra att du fått veta det nu innan du själv skaffar barn med den pappan.

Vi ska inte ha några barn   jag har redan 2 vuxna barn så den delen är avslutad för min del

Jag ställer krav här hemma trots att hon inte är min dotter. Min sambo och jag pratar ganska ofta om regler och så. Han vill absolut inte att jag ska framstå som en elak styvmamma så han är faktiskt oftast den som tar tag i ssaker. Min bonus är ganska bortskämd av sin släkt då hon är enda barnbarnet och nästan ensam flicka (förutom hennes mamma då) bland massa pojkar. Sambon och jag försöker att få henne att inse att man inte bara får saker utan att göra sig förtjänt av det. Men mamman där motarbetar oss lite för att "hon vill inte att hennes dottee ska sakna något i livet" . Hon är 5.. piuh. Dock så går allt väldigt bra hemma hos oss. Hon är fullt medveten om att olika regler gäller i de båda hemmen. :) Är dock orolig för vad som kommer förväntas nu när hon får syskon. Vill ogärna ta med syskonet till hennes kalas hos mamman (de brukar fira ihop) då hon seriöst öppnar presenter i nästan två timmar..