David Eberharm och Magdalena Graaf i "Efter 10" om barnuppfostran

Upprörd? Va? Tycker att det där är fullständigt normalt att begära av sina barn. Heja Eberhard! Äntligen nån som skriver om sånt jag själv tänkt på en längre tid. Fattar inte varför folk skaffar barn om de inte tänker UPPFOSTRA dem.

Det finns alldeles för mga slapphänta föräldrar i Sverige idag som helt tappat den fostrande rollen och bara leker/gosar med sina barn. Naturligtvis behöver barn kärlek, men när en förälder beter sig såhär mår inte barnet bra av det heller. Barn behöver gränser och en konsekvent uppfostran, inte bara lekstuga och fredagsmys hela dagarna. Blir riktigt provocerad av TS.

Åh, jag älskar David Eberhard! Hans bok om att barnen tagit makten är sååå bra. Jag ser så många vänner som inte vågar/orkar uppfostra barnen och dessa barn blir så otroligt otrevliga. F f a mot föräldrarna, men även mot oss andra runt omkring. Och deras föräldrar är nu helt slut och undrar varför de fått så arga barn. Inte en enda gång har jag hört dessa föräldrar säga till sina barn att man inte pratar så. Det längsta man sträcker sig är att fråga barnen m de kan tänka sig att sluta.

Typiskt scenario bland några av våra vänner: alla har satt sig vid bordet och väntar på att Kalle 6 år också ska komma och sätta sig. Kalle springer runt och slår med en bandyklubba på väggen. Mamman: snälla Kalle, kan du komma och sätta dig? Ingen respons. Kalle, alla väntar på dig, kan du inte komma nu? Kalle kommer inte. Mamman ger upp och vi andra börjar äta. Till slut kommer Kalle och sätter sig. Det serveras köttbullar. Mamma frågar Kalle: vill du ha lite köttbullar? NEJ, säger Kalle, JAG VILL HA KORV!! Mamma: eh ja, men det finns inte. Kan du inte ta lite köttbullar? Osv osv. Ständigt dessa frågor. Varför fråga om Kalle vill ha köttbullar? Lägg upp på tallriken, helt enkelt. Detta är vad vi äter idag. Detta är otroligt frustrerande att se, tycker jag. Barnen kan och bör inte hantera alla dessa frågor och osäkerhet från föräldrarna. Jag tror verkligen att de mår bäst av att få veta vad som gäller och få lite ramar för hur man beter sig. Självklart kan barnen få vara med att välja ibland; ska vi ha morötter eller majs till maten? Osv.

Lilla Plupp:
Exakt! Det är viktigt att föräldrar uppfostrar sina barn och inte bara låter dem härja vilt utan konsekvenser och tillsägningar. Den delen av föräldraskapet är minst lika viktigt för barnens välbefinnande som att ge dem kärlek och stöttning. Har man inte fattat det, då har man missat ngt essentiellt.

Att till exempel ge ett barn fria val gör inte att det mår bra på sikt, utan att det blir förvirrat. Dessa föräldrar tror ju säkert att de handlar för barnets bästa, men resultatet blir det motsatta.

Kanske också ska påpeka att det som stör mig mest med den här typen av "anti-uppfostran" INTE är att barnen blir odrägliga för sin omgivning, utan att de faktiskt far illa pga okunskapen som deras föräldrar besitter. Noll insikt i hur psykologiska mekanismer fungerar och den mentala utvecklingen hos ett barn... Skrämmande!

Detta borde vara A och O när man "skaffar" barn - inte bara att man vill föröka sig och att det ska bli gulligt, utan att man också ser fram emot att fostra och bidra till utvecklingen hos en annan levande, tänkande individ.

Men man måste ju inte hota med besynnerliga/ologiska konsekvenser för att sätta gränser. I korv- köttbullescenariot ovan så är det helt ok för mig att mina barn vill äta något annat. Det som serveras den dagen är dock det som serveras den dagen. Upp till var och en att välja att inte äta eller att äta. Vill man vråla ut sin ilska över att det inte är korv så får man göra det någon annanstans så att övriga närvarande slipper få hörselskador. Om de missköter sig så tar vi det här och nu och inte ett ologiskt straff dagen efter. Missköter de sig på bussen så kliver vi av och går. Logisk konsekvens. Cyklar de på ett sätt/ställe de inte får pga fara för egen del eller andra så ställs cykeln undan tills de kan hantera den. Jag straffar ju inte med borttaget lördagsgodis eller något annat helt irrelevant. Juul, som jag också gillar, är ju om något för gränssättning.

Har precis tittat på klippet och kan verkligen inte hitta en barnsyn att bli upprörd över. Jag tycker det handlar om en syn på föräldrar och föräldrars förhållningssätt mycket mer än om barnen. Att sätta gränser är ju precis som flickan och kråkan säger något som Jesper Juul verkligen håller med om.

I exemplet med köttbullar/korv ovan så tycker jag problemet är att mamman inte går till Kalle med en gång när han kraschar runt med bandyklubban och pratar med honom (ögonkontakt, förväntar sig bli lyssnad på - inte bara mal på som många föräldrar) om att nu är det dags att äta, var snäll och gå och sätt dig. Om han är 6 år så bör han ha försåelse för att man uppträder på ett sätt som gör det trevligt för alla, tex inte skriker etc. Vill han inte ha köttbullar så ska han självklart inte tvingas äta det men inte heller trugas (nu pratar jag om barn som inte har problem med tillväxt, mage, insulin eller vad det kan vara där man måste få barnet att äta/inte äta något). Däremot ska inte andra behöva störas av att han inte är sugen på köttbullar. Sitt med, var trevlig och ät det du vill.
Många föräldrar verkar blanda ihop barns rättighet att uttrycka sin önskan/vilja (tex jag vill ha korv) med föräldrars skyldighet att tillgodo se denna önskan. Föräldrar har såklart en skyldighet att tillgodo se barns behov (tex ge mat, se till att barnet får sömn, ge kärlek, lyssna etc) men behov och önskan är inte samma sak!  

Jag håller helt med ovanstående! Logiska konsekvenser för sitt beteende, som exemplet på bussen. Och att skilja på barns behov och önskan. Jag skulle inte heller tvingat mitt barn att äta köttbullarna (jo, kanske smaka på en), men hade aldrig i livet ställt mig och gjort korv istället. Vi hade vänner på besök och till maten ville deras 2 och 4-åringar ha mjölk till maten. Vi hade just då slut på mjölk. Båda barnen skrek då mjölk tills pappan åker iväg till närmsta affär och köper mjölk!! Mitt i vår middag. Suck, säger jag bara. Ang logiska konsekvenser så tycker jag att det Magdalena gör när hon låter barnen lägga sig tidigare är lite olyckligt av flera anledningar. För det första är det som sagt svårt för barnen att koppla denna 'konsekvens' till sitt beteende. Och sen ska man alltid vara försiktig med vad man sänder för budskap till barnen; är det hemskt att gå och lägga sig?? Det ska ju vara mysigt och skönt att få gå och lägga sig, inte ett straff!

Flickan och kråkan:
Håller med dig i inlägget

Lilla Plupp:
Tänkte också på det du skriver om Magdalenas straff. Eberhard tycker jag verkar vara vettig, men henne ställer jag mig frågande till.

Jag kan inte säga att jag blev särskilt upprörd...
Graafs kommentar om att hon hotar barnen med att de måste lägga sig tidigare om de har "misskött sig" var ju bara korkad, och såna straff är ju helt förkastliga, men jag ser inget att uppröras över där eftersom jag betvivlar att så många tar till sig hennes ord...

Vad gäller Eberhard så har jag inte läst hans bok, och har inte för avsikt att göra det heller. Han pratar mest snömos, tycker jag, och har inte så mycket att komma med.
"Det viktigaste är relationen, barnen kommer i andra hand" säger han, och Magdalena nickar. Och båda har massor av barn med massor av olika partners. Jaa...det känns inte som snillen spekulerar direkt, ärligt talat. Inget upprörande och inget kioskvältande.

Är man intresserad av gränssättning så är det Jesper Juul man ska läsa. Och är man intresserad av en empatisk och human uppfostran så kan man läsa Lars H Gustafsson.

3bairns skrev 2013-11-26 12:12:31 följande:

Att man är känd och skaffar många barn med många partners gör en inte nödvändigtvis till expert på något alls  

3bairns: Har en 4-åring som beter sig så. Men inget funkar på henne, tips!? Hon lyssnar inte, springer från bordet, skriker. Tycker att vi testat allt, har ni tips på hur man får det att sluta!!!