dreamy skrev 2013-11-28 11:15:38 följande:
Mina grabbar heter rätt engelskklingande namn, men de är allihopa (då man "gräver litet" från andra platser, dock "vanliga" i engelsktalande länder).
Elliot - Urgammalt hebreiskt namn som betyder typ "Gud är den ende" och har använts över nästan hela Europa i minst 1000 år. I Storbritannien vanligast som efternamn, främst sedan några hundra år tillbaka.
Dexter - Latin för höger. Fick betydelsen "skicklig" och "tygfärgare" i Storbritannien och användes som efternamn mestadels.
Hardy - Engelsk namn som betyder "stark". Kommer ursprungligen dock från vikingarna som tog med sig det i form av "Hard", "Harde" och liknande och betydde även då "stark".
Äääälskar "engelska" mansnamn då de ofta liksom "ser" så fina ut på papper. Litet sagoskimrande och mystiska och samtidigt "stolta". Tycker det dock är viktigt att namnen "går" att uttala vettigt på svenska utifrån stavningen, annars tycker jag personligen att det låter litet... knasigt... :/
Gillar tyvärr inte lika många urnordiska namn, även om jag liksom skulle vilja det. De går inte att uttala lika "fint" (typ Ulf, Ing, Vale) men KAN också vara väldigt gulliga och snudd på busiga typ Arvid, Loke, Odin osv.
Intressant att läsa vad du skriver. Jag hade lite samma inställning till nordiska namn till en början. Sen vande jag mig. Får man fråga vilket namn du röstade på?