större press på en bonusmamma än bonuspappa

Haha :D Skönt upplägg som fan ni har. Innovativt. Ni gör det bästa av era könsroller och mannens karaktärsfel.

Tja, jag antar att man kan kalla det karaktärsfel med en depression och att han aldrig velat ha barn men gjorde ett stort misstag. Han gör så gott han kan men när ångesten smyger sig på blir det svårt. Därav att jag ändrat taktik och han vet också att jag inte anser att en dålig pappa är bättre än ingen alls. Bättre att barnet får en vuxen i sitt liv som VILL ha det där än att behöva känna sig oälskad.

Nu kan det ju vara annorlunda för mig eftersom jag är ensamstående på heltid. Men jag vill att min nästa man ska vara involverad i familjelivet och ta vuxen/föräldraansvar. Skulle aldrig vilja vara med en man som lever sitt separata singelliv i vårt hushåll och tror att vi alla skulle gynnas av att han engagerade sig (i lagom takt såklart). Förstår mig inte på dem som förfasar sig över alla dessa styvmorsor som engagerar sig. Är man en familj så är det väl en självklarhet att alla deltar i familjelivet.

Jag ser en röd tråd i de trådar där bonusmammor beklagar sig och den röda tråden är att de lever i en 50-talsrelation där mannen jobbar och kvinnan tar hand om barnen (trots att de inte ärhennes barn). Det verkar relativt vanligt att en separerad pappa kliver in i ett nytt förhållande och förutsätter att den nya kvinnan ska ta över mammarollen i familjen från dag ett. Dvs att den nya kvinnan utan att klaga ska laga mat, tvätta, hämta, lämna, läsa läxor, köpa kalaspresenter, köpa kläder, vabba, osv, osv.

I början gör kanske kvinnan en hel del av det här för att hon är förälskad men efter ett tag börjar hon känna sig utnyttjad och börjar klaga.

Med tanke på hur djupt rotade våra könsroller är så är det inte många biomammor som kräver att deras nya man ska axla hela den traditionella mammarollen. Och därför blir heller inte bonuspapporna lika gnälliga.

Det är väldigt stor skillnad på att engagera sig känslomässigt och att bli utnyttjad som gratis hembiträde.

Jag engagerar mig med glädje i andras barn rent känslomässigt, men skulle bli väldigt grinig om pojkvännen förutsätter att jag ska gå ner i arbetstid för att hans barn ska få kortare dagar på förskolan. Jag deltar gärna i familjelivet men vill inte ha huvudansvaret för hushållet. Förstår du skillnaden?

jag har aldrig blivit tvingade till att ta ansvar eller göra saker med mitt bonusbarn.... utan jag gör det för att jag vill det

Jag skulle nog aldrig kräva av någon ny man att han skulle ta huvudansvaret för hushållet då det är mina barn. Men jag skulle förvänta mig att han tar även praktiskt ansvar. Hämtar och lämnar på förskolan/skolan ibland, hjälper till med barnen etc. Även om det är krävande så är det ju också ett sätt att skapa sig familjekänsla. Dessutom skulle det spara tid för oss två vuxna att få till egentid.

Vad jag tycker iaf.

Man kanske ser dom som en "hel" ny familj och vill hjälpas åt däri- precis som många antagligen försöker göra inom biofamiljen. Då kanske man tar hand om bonusbarnet när han måste jobba över ibland. Precis som min man passar MITT barn när jag jobbar över eller skall ut med vänninorna nån gång. Måste det vara så svårt? Det finns väl mellanlägen mellan att inte vilja hjälpa till alls med bonusen, till att "ta över" mannens ansvar med barnet bara för man steppar in ibland (precis som man skulle gjort med sitt eget barn). Ni Biomammor kanske får försöka förstå att den nya familjen faktiskt kanske vill fungera som vilken normal familj som helst- där man hjälps åt! Svårare än så behöver det inte varA!

Nej, bonuspapporna ska bara öppna plånboken och "behandla alla lika", alltså även hennes barn sen innan. Den förmånen verkar sällan bonusmammor ha enligt vad jag läst här på Fl.

Haha verkligen. Bonusmammorna ska torka allas rumpor rättvist och med kärlek. Bonuspapporna ska lägga sin lön på någon annans små troll. Könsroller i ett nötskal!

Ja jösses vad många bonusmammor som man har läst om här som sliter arslet av sig och tas för givna av både biomammor och biopappor.

Om/när mina barn får en bonusmamma så kommer jag göra allt i min makt för att få henne att känna sig värdefull och uppskattad! Aldrig att jag kommer ta henne för givet eller kräva saker! Och mina barn kommer självklart att få lära sig att respektera henne och lyssna på henne lika mycket som de gör med mig och pappan.

Men ja, vad gör bonuspapporna? Min bonuspappa tog hand om mig lika mycket som sina andra barn. Försörjde, hämtade/lämnade, uppfostrade, älskade, lagade mat, städade, hjälpte till med läxor, undervisade osv i det oändliga. Senare adopterade han mig. Jag skulle kunna dö för honom om det var nödvändigt. Och han för mig.

underbart med en lycklig historia :)

Ja visst är det.

Kanske inte helt on topic, men för egen del är jag jätteglad att min pappa tog sig an min storasyster som sin egen dotter när han träffade min mamma. Vi är nu fyra syskon, och trots att vi biologiskt sett är tre s.k. "helsyskon" plus min storasyster så har ingen av mina föräldrar gjort någon skillnad på oss eller tryckt på oss att min storasyster är HALVsyster. Syskon som syskon är det hos oss och det tycker jag är underbart! Jag skulle personligen ha känt det som konstigt om min pappa INTE hade tagit en föräldraroll även för min storasyster då hon, förutom på en del helger under uppväxten, hela tiden bodde tillsammans med oss. Vad är det som är så skrämmande för en del med att bonusföräldern tar till sig barnet och vill hjälpa till att uppfostra det? Min pappa är verkligen inte typen alls som försökt ta min systers biologiska pappas plats, men det är ju naturligt att han blivit den viktigaste fadersgestalten då den biologiska pappan inte gjort många knop i ansträngning för att verkligen finnas där för min storasyster så som hon egentligen förtjänar. Om han hade gjort det så tror jag fortfarande min pappa skulle tagit en föräldraroll, eftersom han helt enkelt är en ansvarskännande person och när han valde att gifta sig med mamma och skaffa fler barn så ingick ju även min syster i den familjekonstellationen. Med det inte sagt att han skulle propsa på att vara med på ett utvecklingssamtal om biopappan och min mamma båda skulle gå, han är nämligen inte heller en person som behöver hävda sig, men om min syster hade velat ha med honom så hade han säkert gått för hennes skull!

Ska tillägga att jag tycker att min pappa är fantastisk som inte särbehandlat oss syskon åt något håll. Vi står till och med alla fyra i hans testamente att ärva lika mycket och för mig känns det inte konstigt eftersom vi alla är barn i familjen. Tyvärr gick min mamma bort för ett par år sedan, men tack vare att vi alla har en så starkrelation så är det inte det minsta konstigt att min storasyster hänger lika mycket hos pappa som någon av oss andra vilket betyder jättemycket särskilt nu!

Fast har inte de bonusmammorna också ett ansvar att säga "Nej, det är era barn" när de känner att det blir för mycket?

Förvisso fel att som bioförälder anse att den nya kvinnan skall gå in precis som biomamman gjorde MEN jag tycker man som bonusförälder också har ett ansvar att bita ifrån, inte bara gå med på allt och lida i det tysta och sedan gnälla på FL.

Det handlar väl då kanske främst om att man inte lever i ett jämställt förhållande över lag, inte att det "blir för mycket" med den andra personens barn? Om mannen/kvinnan från första stund "lämpar av" barnen på sin nya sambo så kan man ju kanske föreställa sig att den även skulle dumpat av hushållsgörat i övrigt vid första chans, även om det inte fanns barn med i bilden?

Om man träffar någon med barn tycker jag det borde vara självklart att man ställer in sig på att man inte bara träffat en ny kärlek utan faktiskt en familj. Jag skulle bli tokig om min partner bara tog en passiv "lekfarbror/tant"-roll men sket i allt annat väsentligt. Sen är det ju SJÄLVKLART att en vettig människa förstår att saker även måste få växa fram för att det ska bli en fungerande enhet av det hela. Jag tror dock inte heller att så många bonusföräldrar från dag ett tar över att gå på föräldramöten o.s.v?

Jag tror att det är vanligt att det blir som några skrev ovan, att bonusmammor oftare utnyttjas som barnvakt och hushållshjälp och att bonuspappor oftare utnyttjas som plånbok. Klassiska könsroller alltså, överfört på nya partnern.

Det är inget fel att hjälpa till vare ekonomiskt eller med praktiska sysslor, MEN man måste tillsammans komma fram till hur man vill ha det och kan inte ta bonusföräldrar för givna!

Så är det ALLTID på familjeliv.se - vad än det gäller, så är det kvinnan man klankar ner på. Ta bara exemplet när man beskriver sk "white trash". Där beskrivs ENDAST kvinnors utseende och sätt. Aldrig mannens. Varför? - Jo, för att det till 95% är just kvinnor som hänger här och häver ur sig otrevligheter efter varann. Såna är vi. Tjejer ÄR elaka. Så jävla vidrigt! Och ännu lättare är det att vara elak när man kan vara anonym på nätet. Avskyvärt är vad det är! Varför trycka ner varann, när vi istället kan höja varann? Komigen! Love, peace and understanding...