låta barnen ärva olika mycket?

Nä du har helt rätt i att han kan sätta sprätt på pengarna.
Hade jag varit ts, så hade jag tagit jurist hjälp för att ta reda på hur jag bäst skyddar mitt barns pengar om jag skulle gå bort först.
Jag hade dessutom varit rätt hård på separata ekonomier, om han tänkt särbehandla vårt barn.

Girighet!
Inte helt ovanligt när någon går bort.
Eller helt enkelt ren klantighet. Alla har inte förmågan att kunna hantera pengar.

Jag tycker det är nobelt av din sambo att tänka att det ska vara rättvist för ALLA hans barn. Jag tycker han gör helt rätt.

Jag tycker att han gör fel. Han har två barn som ska få lika mycket av honom. Ska jag kräva att min man gör tvärtom för att hans ex har det bättre ställt än jag??!!??

Hade inte gått hem här på fl kan jag säga. Tycker inte att en förälder gör så faktiskt!!

Ingen kan veta hur det ser ut dagen då arven delas ut. Ett exempel, pappan dör och barn 1 får mer än barn 2. Barn 1:s mamma vinner/ärver pengar/skaffar ett bra betalt jobb och börjar spara eller investera och barn 2:s mamma blir sjuk/invalid, blir sjukpensionär tidigt och hamnar till kronofogden. Mamma 1 kanske lever med en man och delar på alla kostnader och mamma 2 kanske förblir änka. När mammorna båda har gått bort ärver återigen barn 1 mycket mer än barn 2. Om pappan verkligen hade velat skapa millimeterrättvisa mellan barnen skulle han ha skaffat helsyskon istället!

Laglotten är 50 % av arvet. Annars har du rätt i det du skriver. Barnen (oavsett hur många de är) delar på 50% av arvet, resten får föräldrarna testamentera bort till vem de vill. Dvs ett barn kan ärva sin laglott plus de resterande 50 % genom testamente.

Jag tycker detsamma, man vet inte vad som händer i framtiden. Mycket svårt att göra det helt rättvist, sen finns det olika vägar att gå men grundpelaren ska vara att jag som förälder ser till att mina barn får lika mycket av det som jag lämnar efter mig. Samma som julklappar och dyl. Av mig som förälder får mina barn lika mycket (utifrån ålder och behov) att det sedan finns en annan förälder som ger mer eller mindre är en helt annan sak.

Du har kanske inget annat val, det kan gå många år innan den andra partnern dör. Min farfar dog när han var 57 år, min farmor var då 55 och nu 97 år. Jag kan nog med säkerhet säga att de pengar som min pappa skulle ha ärvt efter sin pappa är slut, och jag tror aldrig att han ens tänkt tanken att hans mamma har förstört för honom. Det var ju faktiskt farmor och farfars pengar som de jobbat ihop tillsammans som bekostade deras hus t.ex.

TS, en tanke som slog mig var att är det så att din man är rädd för att hans barn skulle stå utan ett skyddsnät om han skulle gå bort inom de närmaste åren? Prata med honom om det, kanske finns det andra vägar att gå för att skydda hennes uppväxt utan att det blir en klumpsumma av ett arv.

Som det barn som får mindre skulle jag inte tycka det var okej. Bryr mig inte om pengarna i sig. Men att mitt halvsyskon skulle få mer. Nej, tror inte det är något man bara kommer över. 

Men sen är det annorlunda för ts, eftersom dom inte är gifta. Sambon ärver inte ts alls utan testamente. Utan det är endast deras gemensamma barn som gör det, men sen förvaltar han pengarna åt deras barn. Om nu ts vill det, annars kan hon skriva en annan förvaltare i testamentet om hon inte litar på sambon.
Men förvaltar sambon pengarna så är det inte omöjligt för honom att sätta sprätt på dem i barnets namn.Om det är så, så kan han ta en livförsäkring med barnet som mottagare.

Barnen måste få samma av din man, annars kan ni förstöra deras inbördes relation!!!

Man får nog komma på något annat om det behövs extra skydd för bonusen pga av att mamman har det sämre, tex livförsäkring som någon föreslog. 

Om mamman har det direkt knepigt - kan din man/ni hjälpa henne på något sätt så att hon kan få det bättre permanent? 
tex stötta om hon vill utbilda sig för att få ett bättre jobb? 

Funderar du på ALLVAR att ta av ditt barns arv för att ge till HANS barn? Helknäppt om du frågar mig! Herregud vet inte ens var jag ska börja.....Mitt råd är kort och gott; GÖR DET INTE! Du kommer kanske på allvar längre fram i tiden att få erfara att blodsband är starkare är er relation. Du och din man månar om ERA barn. Han och exet månar om DERAS barn. Barnet kommer få ärva sin mor också. Hennes ekonoi kan ju som många skrev förändras till det bättre. Och ditt till det värre. Och tänker du GE bort en större del av huset till din man fast han inte lagt in som du? Om det värsta skulle intreäffa och han står där med en ny fjälla nån dag tror jag du ångrar dig så in i graven...nej tänk på DIG SJÄLV och DITT/DINA barn!!! För så gör n'mligen alla andra med....och det kommer att visa sig!

Den dagen jag går bort kommer alla mina besparingar och ägodelar att gå till mitt barn och mitt bonusbarn kommer tyvärr att gå lottlös

Precis, ser heller ingen anledning till att hans barn skulle få något efter mig. Jag har noll och inget med dem att göra egentligen.

Jag har erfarenhet av precis tvärtemot. Min dotters pappa har fört över alla sina tillgångar på sin fru (de bor i en billig hyreslägenhet som hon absolut skulle kunna bo kvar i om han dör) så att min dotter inte får ett öre medan deras gemensamma barn får allt.

Har ni två en usel relation?
Träffar han dottern nåt?

Ett sånt beslut känns som pest eller kolera. Antingen riskerar han att du får händerna på hans pengar, i dotterns namn. Men då är han ju död och slipper se eländet.

Annars finns ju risken att hon lämnar honom och tar allt med sig, vilket hon har rätt till. Då lever han fortfarande och får se henne bränna vartenda öre.

Tja, vilket väljer man?

Man kan som förälder ordna en förvaltare till arvet som inte är den andra föräldern. Vi skrev in när barnen var yngre att det skulle vara min pappa som skulle förvalta våra pengar för jag vet att han skulle se till alla fyra barnens bästa. Vi har inte gjort det för att vi är osams utan för att pappan har varit spelmissbrukare och allmänt dålig att hantera pengar.

Om barnen är lärda "åt var och en efter behov", vilket är den enda sunda inställningen till pengar, så borde det inte vara några problem alls.