Om föräldrarna är högt begåvade, vilken skam, om de får barn med en IQ på 60

snarare inskräkta människor som inte fattar att duktigheten inte sitter i IQ. 

jag känner många med högt IQ som är fullständigt korkade på dom flesta plan men är en god teoretiker men där deras egna liv är en total katastrof på alla plan....   Dom hittar rätt i utbildningar men har noll koll på hur man lever sitt liv i verkligheten. 
Be en teoretiker byta en glödlampa eller byta däck på bilen....  

och jag känner många "lågbegåvade" enligt IQ-skalan som har höga positioner inom sina yrken och verkligen har stenkoll på vad dom kan och är duktiga på många områden.  
Men ja att be dom läsa en bruksanvisning på en IKEA-möbel blir dagens bästa garv.... 

så vem är egentligen hög och låg -begåvad? 

På vilket sätt skulle det vara en större skam för någon med hög begåvning att få ett utvecklingsstört barn än för en normalbegåvad att få det samma? 

Det är en föraktad grupp, men handikappad som handikappad, spelar ingen roll, folk föraktar ju sådana som är lite bakom. Jag kommer ihåg att jag läste en tidning, som på den tiden hette: mitt livs novell.
De var ett par, som fick ett barn, med downsyndrom, pappan stack! han sa till sin tjej: Du får välja mellan mig, eller den dära. sanning eller ej, men sånt händer, tyvärr!

Ok. Du och jag kan nog inte diskutera. Vi har så olika syn på människor och samhället att vi kommer nog ingenstans. I min bekantskapskrets är inte personer med utvecklingsstörning eller andra funktionsnedsättningar mindre värda än någon annan. Inte heller föraktar jag eller någon omkring mig vad jag vet någon som förvärvar en hjärnskada. 

Att basera sitt tänk på en novell. Det däremot är svårt att inte förakta. Men jag ska försöka. Eller klassa dig som ett skogsväsen, har inte riktigt bestämt mig än. Men för min sinnesfrid får det nog bli skogsväsen.

Människovärde och livskvalitet har inget med intelligens att göra.

Jag tror eventuell skam snarare är kopplat till vilken kultur man tillhör och vilka man umgås med. Vissa länder och grupperringar har ju kommit betydligt kortare än sverige i sin syn på funktionsnedsatta. Men jag tror inte högutbildade är mer trångsynta än lågutbildade.

Ju högre begåvning och andra förmågor och fördelar föräldrarna har - desto bättre för barnet! Alltså är det ett lyckokast om de mest behövande barnen hamnar hos de smartaste, mest kompetenta föräldrarna.

Hög EQ hos föräldrarna är oxå önskvärt, kanske det allra viktigaste!

Klok som vanligt.

Håller helt med! 

Bra skrivet!!!

Jag håller också med Dimisi - ett barn med ett IQ på 60 kommer ju troligen att få det ganska besvärligt. Inte minst i skolan. Tur då om barnet har resursstarka föräldrar.

Sedan finns det alltid människor - inom alla grupper - som har svårt att se och acceptera sina barn som de är. Det är förstås ledsamt men det handlar mer om föräldrarnas begränsningar än barnens.

ok.. du ser det som en skam..  det gör inte jag.

Så sant Dimisi!

Barn väljer ju inte sina föräldrar som tur är. Jag tror att de flesta föräldrarna som får ett barn med funktionsnedsättning blir "lite lite" smartare, ödmjukare och värderar intelligens på ett annat sätt än andra människor. Så var det för mig alla fall, jag var ganska trög innan mitt barn kom, nu vet jag bättre. Jag vet att intelligens är ett relativt begrepp.