• Anonym (Behöver råd)

    Min mans släkting svårt sjuk, hur hade ni

    Hej behöver lite råd och rön kring en sak som jag fastnat lite i.

    Jag och min man har ett barn, ganska litet barn, under 2 år. Barnet har varit väldigt krävande sedan födseln med kolik, sömnsvårigheter etc. Det har varit så pass illa att min man har löst av mig direkt när han kommit hem från jobbet då jag varit helt slut efter en hel dag. Vi har varit ett bra team, fantastiskt team skulle jag säga och har tagit oss igenom allt tillsammans. Det har även förutsatt att vi satt våra egna intressen åt sidan och bara prioriterat att vi ska orka ta oss igenom detta. Det har inte varit aktuellt att jag skulle ha lämnat mannen hemma å dratt iväg på tjejkväll med en bebis som bara skriker. Jag hade inte uppskattat om mannen hade gjort det heller. Men det har inte varit ett problem för vi har varit eniga om att göra allt tillsammans. Så har vi orkat bäst.

    Men nu har en nära anhörig till min man blivit svårt sjuk. Kanske bara har ett par år kvar att leva. Det är svårt att säga i dagsläget, vi vet bara att släktingen är svårt sjuk. Min första kommentar var "åk och hälsa på och stötta hur ofta du vill". Varpå mannen tittade på mig och sa "men du då?". Och där har vi problemet nu, jag då?

    Rent praktiskt kommer det bli väldigt tufft för mig att sköta hela ruljansen hemma om han åker ofta. Barnet är ff väldigt krävande. Ni med krävande barn vet vad jag menar, skrik och gnäll, var glad om du kan gå på toa :) men jag kan inte säga att han inte får åka, jag vill att han ska finnas där för sin släkting och förmodligen kommer detta pågå ett bra tag. Min man är väldigt familjekär och jag ser hur dåligt han mår. Han vill stötta och besöka ofta men han vill heller inte lämna mig ensam med allt.

    Viktigt att påpeka också är att vårt barn är väldigt blygt och rutinbunden. Det skulle bara bli värre om vi åkte med . När vi har försökt åka iväg har det bara slutat i katastrof så bäst att han åker å vi e hemma.

    Nu undrar jag hur ni skulle gjort? Ni vill stötta och hjälpa men ni blir ensamma med skrik och gap? Å det är ni redan 5 dagar i veckan medan maken jobbar. Hur mkt hade ni orkat. Vi lever ett väldigt pressat liv och ska söka hjälp för barnet för hen är verkligen krävande, sover aldrig osv .

    Hur hade ni gjort?

  • Svar på tråden Min mans släkting svårt sjuk, hur hade ni
  • Anonym (Behöver råd)

    Vet inte varför det postades innan rubriken var klar??? Rubriken skulle ha varit såhär: min mans släkting svårt sjuk hur hade ni gjort med stöttning? Barn i bilden

  • Anonym (Eve)

    Tuff situation. Självklart bör din sambo ställa upp på sin släkting men lika självklart är det att inte lämna dig och barnet utan stöd. Finns det någon som kan avlasta dig när sambon är borta?

  • Anonym (Barnvakt)

    Det finns ingen annan i er närhet som kan hjälpa dig lite? Barnet är ju såpass stort nu att det kanske kan vara borta 1 natt tex. Eller bara någon som kommer och tar det till lekparken i ett par timmar så du kan vila?

    Kolla runt lite bland annan släkt och bekantskapskrets. Sedan kanske din sambo inte heller måste åka varje dag till den sjuka släktingen, även om de vill passa på att träffas ofta.

  • Anonym (?)

    Hur gammalt exakt är barnet?

  • TanganyikaIka

    Med ett sådan krävande barn som det verkar vara, har ni tänkt på att söka avlastning för det där låter ju inte normalt alls att inte få gå på toa, sova, äta etc. Ni måste ju ha hjälp för som det låter på dig är det det enda ni gör, försöker att få överleva. Jag har varit där själv med ett barn med avsevärt hjälpbehov pga funktionsnedsättning så jag vet vad jag talar om. Att inte klara av ett barn under två år ensam ett par dagar är inte som det ska, det bör man kunna fixa om man är frisk själv vill säga. (Då får den andra sedan rycka in och avlasta) NI måste ju ha avlastning! 


    Varför kan ni inte åka allesammans till din mans släkt och få lite barnvaktning kanske av hans andra släktingar och vara ett stöd till denna släkting som är döende? Sover inte barnet alls och har ni tagit upp på BVC hur fruktansvärt jobbigt ni har det då han måste ta över direkt han kommer hem och ni är helt uppbundna med att avlösa varandra med ett så jobbigt barn? Det måste tära otroligt mycket på er att ha det så jobbigt. 

  • Anonym (jobbigt)

    Hur långt bort bor släktingen. vad menas med att åka ofta,måste han sova över när han är där? kan inte sonen vara på förskola några Tim i v. har ni så jobbigt så sök hjälp hos text bvc. finns det ingen i er närhet som kan ta barnet någon gång ibland

  • Anonym (Me)

    Om barnet verkligen är så krävande så bör ni vara berättigade till hjälp från kommunen. Beroende på orsak till barnets beteende, så antingen genom SoL eller LSS. Kontakta kommunen och be om hjälp, avlösarservice eller kontaktfamilj eller kanske korttidsboende skulle kunna göra underverk för er. För att orka vara en bra förälder så måste man få ladda om batterierna ibland. Kontakta kommunen redan idag, det är absolut inget att skämmas för. Jag jobbar själv inom detta och de flesta föräldrar är både ledsna och rädda vid första kontakten, men det brukar snabbt ge sig och i slutändan kan det vara räddningen för en familj som har det tufft.

  • Anonym (cirrus)

    Kan det kanske vara en ide att ni delar på föräldraledigheten? Min erfarenhet är att man lättare orkar vara själv med en liten ett par dagar om man fått vara hemifrån och vilat upp sig å jobbet....

  • Anonym (Behöver råd)

    Barnet är 18 månader, har aldrig sovit borta har aldrig passats av nån än oss. Vi har det riktigt tufft, hen kör slut på oss totalt. Vi har inte sovit på 1 1/2 år känns det som.

    Vi har sökt hur mkt hjälp som helst, det var jag inte tydlig med i TS. Men vi ska söka ytterligare ny hjälp bla för att hen inte sover nåt sammanhängande alls på natten. Vaknar flera ggr i timmen. Nu när hen är större kanske vi kan få medicinering för hen sover som en KRATTA.

    Men hur som, barnet mår bäst i hem miljön det vet vi. Extremt känslig mot allt nytt tex. Då blir frustrationen ännu större. Så det blir jag som får ha hen när min man åker.

    Hur ofta som är rimligt är just det jag inte vet, det jag ville ha tankar om. Jag pressar alltid mej sj till det yttersta och vill alltid kämpa på. Mkt riktigt sa jag ju till mannen "åk hur ofta du vill" . Men jag ska orka också. Han står personen extremt nära, har varit en del av hela hans liv. De bor inte långt bort så det blir kvällar efter jobbet han kommer åka dit. Ingen övernattning. Men säg att han är borta några timmar en ggn i veckan, är jag för snål då? Jag känner att jag inte mäktar med mer egentligen...

  • Anonym (***)
    Anonym (Behöver råd) skrev 2013-11-29 18:00:33 följande:
    Barnet är 18 månader, har aldrig sovit borta har aldrig passats av nån än oss. Vi har det riktigt tufft, hen kör slut på oss totalt. Vi har inte sovit på 1 1/2 år känns det som.

    Vi har sökt hur mkt hjälp som helst, det var jag inte tydlig med i TS. Men vi ska söka ytterligare ny hjälp bla för att hen inte sover nåt sammanhängande alls på natten. Vaknar flera ggr i timmen. Nu när hen är större kanske vi kan få medicinering för hen sover som en KRATTA.

    Men hur som, barnet mår bäst i hem miljön det vet vi. Extremt känslig mot allt nytt tex. Då blir frustrationen ännu större. Så det blir jag som får ha hen när min man åker.

    Hur ofta som är rimligt är just det jag inte vet, det jag ville ha tankar om. Jag pressar alltid mej sj till det yttersta och vill alltid kämpa på. Mkt riktigt sa jag ju till mannen "åk hur ofta du vill" . Men jag ska orka också. Han står personen extremt nära, har varit en del av hela hans liv. De bor inte långt bort så det blir kvällar efter jobbet han kommer åka dit. Ingen övernattning. Men säg att han är borta några timmar en ggn i veckan, är jag för snål då? Jag känner att jag inte mäktar med mer egentligen...
    Varför står det mellan att stötta ofta eller inte alls? Kan ni inte kompromissa, så att han åker med lite längre mellanrum?
  • ingeborg34

    Är det du som är föräldraledig? Går det att byta så att din man är hemma? Några timmar en gång i veckan låter ju väldigt lite om det är en person som är svårt sjuk.

  • TanganyikaIka
    Anonym (Behöver råd) skrev 2013-11-29 18:00:33 följande:
    Barnet är 18 månader, har aldrig sovit borta har aldrig passats av nån än oss. Vi har det riktigt tufft, hen kör slut på oss totalt. Vi har inte sovit på 1 1/2 år känns det som.

    Vi har sökt hur mkt hjälp som helst, det var jag inte tydlig med i TS. Men vi ska söka ytterligare ny hjälp bla för att hen inte sover nåt sammanhängande alls på natten. Vaknar flera ggr i timmen. Nu när hen är större kanske vi kan få medicinering för hen sover som en KRATTA.

    Men hur som, barnet mår bäst i hem miljön det vet vi. Extremt känslig mot allt nytt tex. Då blir frustrationen ännu större. Så det blir jag som får ha hen när min man åker.

    Hur ofta som är rimligt är just det jag inte vet, det jag ville ha tankar om. Jag pressar alltid mej sj till det yttersta och vill alltid kämpa på. Mkt riktigt sa jag ju till mannen "åk hur ofta du vill" . Men jag ska orka också. Han står personen extremt nära, har varit en del av hela hans liv. De bor inte långt bort så det blir kvällar efter jobbet han kommer åka dit. Ingen övernattning. Men säg att han är borta några timmar en ggn i veckan, är jag för snål då? Jag känner att jag inte mäktar med mer egentligen...
    Jag vet exakt vad det är att inte få sova, vi sov inte en rejäl natt på tre år innan vi fick hjälp men ni måste få hjälp och ni måste lämna bort barnet för att få återhämta er. Ni måste också ta varannan natt så någon av er får sova iaf för om man inte får sova blir man galen. Det ska inte vara så jobbigt med en 18 månaders att ingen ska få ta sig från hemmet för att stötta en döende släkting, då är det nåt som är fel. Sök hjälp för er sömnlöshet, inte för att barnet inte sover, då kanske de tar er på större allvar? 
Svar på tråden Min mans släkting svårt sjuk, hur hade ni