Ensam pappa med intrikat boendesituation vill bara prata lite eller träffas i Lund/Malmö
Efter många turer så har jag och mitt ex gjort slut. Men kan inte separera eftersom det är lagom svårt att hitta fler lägenheter i Lund och dessutom så har hon inget fast jobb. Så vardagen är ganska påfrestande och ångestfylld när man tvingas bo tillsammans med någon som osar ångest bara av att vara i samma lägenhet som jag. Vi har världens finaste 2-åring tillsammans som, den tiden jag har henne, håller mig flytande och påminner mig om att jag verkligen har någon som uppskattar mig för den jag är.
Så vem är jag? Jag är 24 år ung men känner mig betydligt äldre men fortfarande barnslig. Så jag antar att det är ungefär som det ska vara när man är i den åldern och har barn. Bor i Lund, pluggar i Malmö. Kommer att vara här fram till mars i alla fall. Är en ganska lugn människa som inte har något speciellt behov av det som studenter brukar gilla.
Det riktigt intressanta kommer nog att börja i mars då vi alla tre kommer att försöka flytta till Växjö eftersom det sedan länge var överenskommet att även om vi gör slut så flyttar vi dit. Tydligen så var min fördjupningskurs knuten till Kalmars sjukhus och då känns det logiskt att flytta till Växjö, pendla till Kalmar i en månad och sedan veckopendla till Malmö 2-3 månader tills jag tar min examen och kan börja söka jobb. Men att flytta till en stad jag inte har någon anknytning till förutom att mitt ex är därifrån känns ganska tungt faktiskt.
Jag söker all kontakt jag kan få. Någon att prata lite med. Förslagsvis någon som också är förälder. Både mammor och pappor. Träffas gärna i Lund/Malmö både med och utan barn. Någon som är jordnära och som kan sprida lite ljus mitt i det här ganska täta mörkret i skuggan av en separation, ett examensarbete, kommande jobbsökande, annalkande flytt och ensamma kvällar och nätter. Nej, jag söker inte efter en terapeut, det är inte det jag menar även om det kan verka så.
Just nu står jag verkligen på ett ben, med ena foten kvar i ett gammalt förhållande och undrar var jag ska sätta den andra. Det här var ju inte riktigt så jag tänkte mig att det skulle gå. Jag vill ju ha den där lite småtrista (missuppfatta mig rätt) vardagen som man lyser upp med små ljus som gör det hela värt. Mamma, pappa, barn. Jobb. Skola. Nu börjar ju den här satsningen med en längre utbildning med ganska säkert jobb gå mot sitt slut.
Snart är introt avklarat
Jag vill komma till refrängen
En sån som bara sätter sig
En sån som man vill höra igen
Men jag vill inte sjunga själv...
Nej. Det är ingen ekivok insinuering. Jag bara gillar att ha människor i närheten. Så, nu undrar jag; "Vill du vara en av dem?"
/S.
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2013-12-07 16:57
Om någon skulle vara nyfiken så kan ni kolla på Instagram där jag heter smoonyeols.