• Anonym (Medberoende)

    spelberoende - stanna eller gå?

    För att göra det kort träffade jag min kille för 2½ år sedan, efter ½år blev vi sambo och kort därefter fick jag redan på att han har ett spelmissbruk som han nekade. Det var bekräftat av anhöriga att han hade ett missbruk så mina tankar/magkänslor stämde, men han nekade allt i alla dessa år.

    För tre månaders sedan flyttade jag ifrån honom, jag fick nog av alla lögner, bortspelade löner osv osv.

    För en 1½ månad sedan erkände han sitt missbruk, han hade nu nått botten, skuldsatt, skyldig privatpersoner och företagare pengar, kunde ej ta sig till jobbet osv. Han började gå på stödgrupp som han regelbundet gått på.

    Jag började få hopp om en ljus framtid. och hade planer på att få det att funka igen, fram tills hans återfall igår. Han hade svårt att låta bli när lönen inkom, han grät hysteriskt och bad mig följa med till hans stödperson, han ville överlåta ekonomin till mig, han kan inte motstå frestelsen när tillgången till det finns inom bara ett knapptryck.

    Nu till problemet, mitt hjärta slits isär! Vad ska jag göra? Ska jag välja att ge det en sista chans och stötta honom? Kan han bli spelfri nu när han vill och med rätt medel? Samtidigt, vågar jag ge mig in i detta? Vågar jag riskera och bli sårad igen? Jag vet vägen dit är lång och kampen är hård och risk för återfall finns. Stödperonen sa att det är en självklarhet att återfall finns när pengar är serverade framför honom, för att bli frisk måste man offra allt och sätta upp spärrar.

    Jag har hela tiden velat han själv ska inse, erkänna missbruket och låta någon ta kontroll över hans ekonomi. Idag vill han allt detta jag så länge strävat efter men varför tvekar jag nu?

  • Svar på tråden spelberoende - stanna eller gå?
  • MigSjälv

    Frågan är hur mycket du älskar honom?

    Utöver hans beroende så skriver du att han har skulder. Även om han skulle lyckas bli "fri" kan du leva som du vill ekonomiskt, eller kommer ni vara låsta i många, många år framöver? Drömmer du om hus? Kommer ni någonsin kunna skaffa hus osv.?

    Kan du/kommer du orka att axla rollen som mamma till honom gällande ekonomin?

    Även om man vill ge alla människor en chans så skulle jag personligen nog inte orka...

    Om du väljer att stanna kvar, var noga med att du inte tar lån, för att lösa hans, akta dig för den skuldfällan.

  • Anonym (798)

    Jag hade sprungit åt hans totala motsatta håll!!!!!!!!!!

  • Anonym (Medberoende)

    Han kommer inte kunna bli skuldfri förrän om ca. 2-3 år. Jag är 30 år och han 32 och jag har sedan länge haft barnlängtan, det är ju en av mina drömmar. Och med honom vet jag den drömmen lär få vänta.
    Samtidigt vill jag ju hitta den rätte mannen att leva med, det är viktigast, inte att hitta första bästa pappa till mina barn.

    Jag vet att leva med honom innebär uppskjutning av mina egna planer. Och det är väl just det att jag inte får någon garanti på att återfall ej kan komma som gör att jag tvekar..inget annat..
    Visste man att detta var ett avslutat kapitel så kunde jag ta ett stort kliv utan att tveka, men som stödpersonen sa "en missbrukare måste alltid ha garden uppe hela livet. Man blir aldrig fri men man lär sig att hantera situationen och välja att avstå när det starka suget dyker upp"

  • Anonym (Medberoende)

    rättelse* "..visste jag att spelandet var ett avslutat kapitel" skulle det stå, inte vårt förhållande.

  • MigSjälv
    Anonym (Medberoende) skrev 2013-12-04 15:44:42 följande:
    Jag vet att leva med honom innebär uppskjutning av mina egna planer. Och det är väl just det att jag inte får någon garanti på att återfall ej kan komma som gör att jag tvekar..inget annat..
    Visste man att detta var ett avslutat kapitel så kunde jag ta ett stort kliv utan att tveka, men som stödpersonen sa "en missbrukare måste alltid ha garden uppe hela livet. Man blir aldrig fri men man lär sig att hantera situationen och välja att avstå när det starka suget dyker upp"
    Det är ett risktagande... jäkligt surt om ni betalar av hans skulder kommande 3-4 åren, han får återfall därefter någon gång och ni bryter då, speciellt om ni vill skaffa barn... man blir ju inte yngre...
  • lbj

    Förstår inte riktigt att det ska vara lättare att lämna någon med problem än och hjälpa den man älskar. Vad säger att den man träffar efter är ett helgon och livet blir problemfritt, det kanske blir värre. Om du har det jobbigt så ska du inte tro att han har det lättare. Nu vill jag inte ta hans parti på nåt sätt, problemet är hans. Men stöd från nån man älskar gör det lättare att nå målen.

  • Anonym (ghjk)
    Anonym (Medberoende) skrev 2013-12-04 15:23:51 följande:
    För att göra det kort träffade jag min kille för 2½ år sedan, efter ½år blev vi sambo och kort därefter fick jag redan på att han har ett spelmissbruk som han nekade. Det var bekräftat av anhöriga att han hade ett missbruk så mina tankar/magkänslor stämde, men han nekade allt i alla dessa år.

    För tre månaders sedan flyttade jag ifrån honom, jag fick nog av alla lögner, bortspelade löner osv osv.

    För en 1½ månad sedan erkände han sitt missbruk, han hade nu nått botten, skuldsatt, skyldig privatpersoner och företagare pengar, kunde ej ta sig till jobbet osv. Han började gå på stödgrupp som han regelbundet gått på.

    Jag började få hopp om en ljus framtid. och hade planer på att få det att funka igen, fram tills hans återfall igår. Han hade svårt att låta bli när lönen inkom, han grät hysteriskt och bad mig följa med till hans stödperson, han ville överlåta ekonomin till mig, han kan inte motstå frestelsen när tillgången till det finns inom bara ett knapptryck.

    Nu till problemet, mitt hjärta slits isär! Vad ska jag göra? Ska jag välja att ge det en sista chans och stötta honom? Kan han bli spelfri nu när han vill och med rätt medel? Samtidigt, vågar jag ge mig in i detta? Vågar jag riskera och bli sårad igen? Jag vet vägen dit är lång och kampen är hård och risk för återfall finns. Stödperonen sa att det är en självklarhet att återfall finns när pengar är serverade framför honom, för att bli frisk måste man offra allt och sätta upp spärrar.

    Jag har hela tiden velat han själv ska inse, erkänna missbruket och låta någon ta kontroll över hans ekonomi. Idag vill han allt detta jag så länge strävat efter men varför tvekar jag nu?
    Inte konstigt att du tvekar, det skulle varje annan normal människa göra inför detta. Han säger att han vill allt detta nu (klart han gör eftersom du satt ner foten och flyttat ifrån honom), men han måste  VISA dig genom handlingar att han klarar det.

    Men vill du både vara mamma åt honom och era barn så visst. Om du nu orkar det. Om det vore jag skulle jag ge mig ut o dejta, utan att lägga in så mycket i det o utan att låta honom veta, men bara för att tänka på sig själv.

    Har han jobb, ett liv i övrigt utanför detta?
  • Anonym (Usch)

    Jobbig situation när man bryr sig om någon och denne sitter fast i ett beroende. Kanske lämpligt att släppa honom ett tag så att han får bevisa över tid att han kan klara sig ur beroendet. Alla former av beroenden leder till ruin i obehandlad form. TS fundera du har nog rätt beslut inom dig.

Svar på tråden spelberoende - stanna eller gå?