Jag får inte kalla mig bonus(styv)mamma/barnvakt
Hej allesammans! Jag har en liten fråga kring en tillsägelse jag fick av biomamman till min pojkväns 3,5 åriga son. Hon har sagt till mig att jag aldrig får kalla mig bonusmamma eller liknande till barnet. Jag får heller inte yttra mig om att vara barnvakt åt pojken heller. Är det larvigt av henne att ge sådana regler till mig eller är det sådant man får acceptera som pappas nya flickvän?Bakgrund: jag har varit delaktig i sonens liv i ca 2,5 år. Alltså så lång tid som jag och pojkvännen varit tsm. Min pojkvän lämnade mamman helt när han träffade mig. Dom var inte tillsammans när vi träffade utan hade haft ett uppbrott på ca 1-2 veckor när vi sågs. Dom hade ett av och på förhållande så jag antar att hon hade räknat med att det skulle bli dom igen. Men så kom jag och förstörde allt. Hon hotade och trakasserade mig under min och pojkvännens första tid tillsammans. Hon snokar fortfarande i våra privatliv (sånt som handlar om allt annat än sonen). Hon är otroligt manipulativ och kräver kontroll över allt. Det har gett konsekvenser i min pojkväns och hennes relation till varandra som föräldrar. Dom har svårt att ha kontakt med varandra utan att hon ställer alla möjliga krav på honom, men ska inte ha några krav själv. Hon ser det som att min pojkvän bara har skyldigheter och hon har bara rättigheter.
Jag har iaf varit delaktig i sonens liv och varit barnvakt åt honom när pojkvännen varit på jobbet. Detta har inträffat en gång. Jag la upp bilder på sonen och skrev "barnvakt till sötnosen" (eller något liknande) på FB. Då ringde hon och sa att jag inte ska kalla mig barnvakt åt honom och jag kommer aldrig vara en bonusmamma till sonen. Pojkvännen tycker det här är löjligt men jag vet inte vad jag ska tycka. Jag har inga egna barn ännu men jag ser inte min pojkväns son som vem som helst heller. Jag har aldrig sagt tlll sonen att han ska kalla mig något annat än mit namn och jag har aldrig talat illa om hans mamma med honom på något sätt. Alltid uppmuntrat honom till att se henne med gott perspektiv. Vi är alla i 20 års ålder (pojkvännen 23)
Så nu till er föräldrar (eller icke föräldrar), har hon rätt i det hon sa eller var det löjligt?
