Har en fråga om abort...behöver verkligen svar.

Hur långt gången är du? Är det tidigt i graviditeten ser du nog inte ens själva fostret. Det kommer nog ner i toan med blod och slem och spolas ner utan att du ser det. 

Två barnmorskor har sagt att jag är i vecka 6, och det blir vecka 7 när jag gör det. Och jag frågade om det är ett foster och hon sa att ja, det är det. Men det är alltså så att man spolar ner det? Känns ju riktigt hemskt... När min syster gjorde abort för några år sen så sa personalen att hon skulle säga till när det kom ut, för då tog de hand om det. Och hon va i samma vecka som jag är i nu. Det är därför jag undrar.

Tack för ditt svar:) 

Jag har haft flera missfall i vecka 7-8 och har inte sett till nåt foster. En av gångerna upptäckte jag en liten klump som lika gärna kunde ha varit levrat blod, de andra gångerna har det inte märkts nåt alls om nåt eventuellt foster åkt ut.

Förövrigt är det väl inte ett foster så tidigt utan ett embryo. Vet inte om benämningen spelar någon roll men det kändes bättre för mig att tänka på det som ett embryo i alla fall.

Jag har gjort en abort, minns inte i vilken vecka, men ganska sent, på gränsen till medicin, veckan därpå skulle de blivit ingrepp om jag väntat. Fick iallafall en tablett att svälja och sen dagen efter fick jag en lr två tabletter att föra in i slidan, efter ca 2-3h gick jag på toa och då "kom allt ut", det va som en liten klump med blod som jag spolade bort. Skulle inte kalla det foster.. Kan du inte ringa nån annan gynmottagning och fråga?

Eftersom du gör en tablettabort hemma så kan du inte så långt gången, eller hur?

Jag gjorde en tablettabort på sjukhuset och har vänner som gjort det hemma.

Det är individuellt hur mycket blödning man har, oftast är den som en väldigt riklig mens men med klumpar i. Jag kunde inte se tillstymmelse till foster i min blödning iaf.

Hursom skulle jag rekommendera dig att inte vara själv samt bunkra upp med alvedon och Ipren. För mig och dem jag känner hade vi rejäla smärtor (man står ut men det känns rejält) och inte alls som rejäl mensvärk som de säger på gyn. Men det är väl individuellt.

Du kommer antagligen få smärtstillande med dig hem så glöm inte att fråga hur dessa kan kombineras med dem du har hemma.

Jag har gjort flera medicinska aborter ungefär samma tid/lite senare än dig och det syns inget foster, bara blodklumpar.

Vill inte skrämma upp dig men jag har också gjort en medicinsk i V.7

Hade fruktansvärda smärtor, satt på huk inne på toaletten med byxorna nere och ansiktet i toan då jag spydde som en gris. För mig "trillade" det ut en geléklump med en liten liten prick i. Vågade inte titta närmre på den utan tog upp klumpen med lite papper och slängde sen ner det i toan i ren förtvivlan. Precis när jag spolat förstod jag vad som hänt... Gör inte samma misstag som mig! FRÅGA allt du undrar över innan och stå på dig tills du får svar! Lycka till och styrkekram

Jag tycker du ska ta dig en riktig funderare o ge dig själv tid när du känner det så jobbigt, gråter osv. Vad är det i ditt liv som gör det så tvärt omöjligt kan du fråga dig, för ofta förstoras saker upp när man är stressad o inte ser nån annan utväg. Efteråt kan man ångra sig fruktansvärt o tänka klart o inse att man hade kunnat behållt och fortsätta graviditeten. Är det verkligen du själv som fattar beslutet, viktigt tänka på, eller är det andra plus omständigheter som du låter dig styras av? Omständigheter förändras. Andra kan tycka eller tänka men det är du som ska genomgå aborten och leva med minnet ist för ditt barn resten av livet, så tääääänk dig noga för o släpp fram dina känslor.

Tycker du ts ska tex göra en lista med vad som är det värsta som kan hända med att göra abort.
Är det som för lonelygirl, att du ser en liten pyttepytte människoplupp en liten stund innan de spolas bort i havet?
Eller är det att kroppen värker ett tag. En abort går oftast "över" m blödn o sånt på jättekort tid.
Det är känslorna o saknaden o ångern som kan leva kvar o göra ont länge länge efter att  aborten är över o"den" lilla varelsen är borta. Det måste alla som ev ska göra abort tänka på.

O på andra listan skriva vad som är det värsta som kan hända med att behålla.
Slam? stort ansvar, rädd klara av sämre? uppskjuten utbildning? rädd f baby som ska skötas o matas o tröstas o byta blöjor på o handlas kläder till o vaggas när den kanske inte somnar lätt? rädd f att ej ha råd m bra bostad? rädd för vara ensamstående, vad andra ska säga? vem som är pappan om du vet eller att pappan du vet det är ska bli vansinnigt bitsk o arg om du behåller?

skriv upp det värsta o det bästa som kan hända o rusa inte på när du gråter o tycker du eg inte vill, för det är bara du o ingen annan som bestämmer över dig o ditt barn /abort eller ej enl lagen.  Ta dig tid tills det känns att du gått genom o tänkt igenom.

Gjorde abort i vecka 6-7 och i samband med blödningarna så kom det bara ut typ slem och blodklumpar som spolades ner i toaletten.

Du behöver inte titta i toaletten. Bara spola när du känner att det blöder eller det kommer klumpar! Se till att ta smärtlindringen innan det gör som mest ont så du inte kräker upp tabletterna om du skulle spy.

Först så får du göra ett ultraljud så ni får se hur stor ditt barn är och efter det så får du mest troligt tabletter som du får ta hemma och oftast så kommer fostret ut i bindan eller i toan. 

Håller med Ellpa. Det låter ju inte som att du egentligen vill detta, är du säker på att du inte kommer ångra dig?

Läste för övrigt att barnet är drygt en centimeter långt i vecka sju och man kan se hjärtat slå på ett ultraljud. Händer och fötter börjar synas men ser ut som små paddlar. Oavsett om du kommer se barnet eller inte under aborten finns det ju ändå där och har redan ett hjärta som slår, är du verkligen helt säker på att du ska göra detta när du inte ens verkar vilja?

För mig var det helt odramatiskt och jag märkte aldrig av att "nåt" skulle ha kommit ut. Var som mensblödning bara. Fick smärtstillande tabletter så hade inte ont heller. For efteråt samma kväll till stallet och mockade till min häst och tog hand om allt där precis som vanligt. 

Jag var för övrigt otroligt otroligt djupt tacksam att vi har fri abort! (Preventivmedel som fallerat och en man jag insåg vartefter jag lärde känna honom att från min synvinkel sett var/är han psykopat.)

Kommer en massa klumpar så du kommer inte se de.

Hade ett missfall i vecka 13 och det var en massa blod som en rejäl mens och lite blodklumpar. Hade grymt ont och låg i fosterställning hela dagen. Hade lyckligtvis min man hemma med mig. Ha gärna sällskap med dig när du gör det hemma som kan stötta dig. Skriv ner alla frågor du kan komma på och ställ dom till läkaren och barnmorskan. 

Hoppas allt blir bra för dig.