vissa dagar är svårare än andra...
hur lär man sej acceptera att livet aldrig kommer bli det man drömde om? att den där omvälvande lyckan aldrig kommer nå mej? att jag har ett underbart fantastiskt barn men tillsammans med en man jag aldrig kommer bli lycklig med....
Jag vet att de flesta som orkar läsa det här kommer säga att jag väljer fel, att olyckliga föräldrar ger olyckliga barn och jag förstår, har hört och vet allt det men nu gör jag ändå det här valet jag känner bara att jag skulle behöva hjälp på vägen att lära mej hantera situationen bättre. Jag vet att min man ljuger för mig och mycket, jag vet att han tror att han gör rätt, jag tror att han inte ligger med någon annan även om kontakterna finns ... jag gjorde helt enkelt ett dåligt val, jag valde att tro att saker skulle förändras, jag trodde vi skulle bli lyckliga tillsammans att vi skulle bli den där familjen jag drömde om... trots att jag visste så mycket om dej men inte tillräckligt tyvärr.
Så nu är vi här, du och jag tillsammans med ett fantastisk barn som jag tänker ge allt jag kan utan att gå under ... jag kommer fortsätta leva tillsammans med min man även om jag inte kommer vara lycklig men jag kommer vara än mer olycklig utan att få dela mitt barns vardag, att få vara där varje dag i hens liv...
nu önskar jag bara att jag hade verktygen till att acceptera alla lögner, att jag aldrig kommer dela mina tankar och känslor med den man jag ändå delar min vardag med... att leva så ensam i en relation