Anonym (trött o ledsen)

Äldre 8 Dec 08:34

78 svar

orken försvann att orka kämpa

Har varit tillsammans med mitt livs kärlek i 6 år och gifta i 1,5 år och har ett gemensamt barn.
Jag har 3 barn sedan innan (ett flyttat hemmifrån för 6 mån sedan och han har ett)
När vi träffades gjorde/köpte min man ALLT som rörde barnet och betalade tex halva dagis trots han ej nyttjade det) hon fick både barn och underhållsbidrag, hon jobbar helttid så hon är inte direkt fattig o la aldrig en krona på barnet själv förrutom mat o hygienartiklar där givetvis.
När vi då träffades förstod han att det var galet o bakade vilket gjorde henne rasande.
Han hade barnet varanan helg o när vi sedan flyttade ihop så ville han ha sitt barn som jag hade mina varanan vecka o visst absolut vi hjälpdes åt o han hade barnet så.
Men barnet o mamman tyckte jag var sträng o hade regler (inga konstigare än i vanliga familjer vad jag förstått) o barnet började ljuga o prata illa om mig och mamman trodde på allt. Min man försökte prata med både barnet och mamman men lönlöst, det barnet kom hem o sa var sant oavsett för hon var tvungen att tro på barnet.
Vi ändrade till varanan helg igen då det inte funkade o jag inte skulle behöva vara själv med barnet och det fortsatte.
När jag blev gravid blev mamman helt vansinning o ringde min man o gapade och skrek helt hysteriskt och sedan brakade allt loss.
Lögnerna och skitsnacket blev värre från bådas sida saker som att barnet inte fick mat här och fick sitta på rummet hela dagarna osv osv. Min man pratade med henne och sa som det var men ack nej: barnet sa det var så o det var sant då.
Min man och jag delade på oss dom helgerna barnet skulle till pappa så jag inte skulle vara i närheten av barnet o dom åkte oftast till farmor o farfar och det var jättebra några gånger men sedan hade barnet tråkigt där (men mamman tyckte det var bra, kom hem med nya saker/kläder varje gång) men ingen o leka med. Då fick min man ett ultimatum: antingen stannade jag hemma med mina barn så barnet kunde leka eller skulle hon anmäla mig för kränkning.
Detta har slutat med att jag o min man bråkar jättemycket ang situationen då han vill jag ska vara hemma när barnet kommer så vi tillsammans är en familj men jag vill och orkar inte längre.
Mamman är uppenbarligen sjuk o bitter o skulle göra vad som helst med hjälp av barnet för att sätta mig i skiten o nu orkar jag inte kämpa längre, hon är kapabel till vad som helst och jag vill inte leva på nålar resten av mitt liv.
Dom går hos familjerätten o där sitter hon tyst el gråter och säger hon förstår inte hur vi kan säga detta är deras fel och att det är inte så hon menar osv så det hjälper inte så mycket.
Nu har vi bestämt vi ska separera o vi har skickat in skilsmässo papperna och vårt fina hem ligger ute på försäljning.
Mitt liv är krossat min framtid förstörd och vårt barn får inte möjligheten att växa upp med sin pappa för två onda människor

Anonym (här också!)

Äldre 8 Dec 14:48

#61

SupersurasunkSara skrev 2013-12-08 14:36:47 följande:

Ibland tvingas man välja. Det TS och hennes man har valt gör ingen lycklig. Att då avstå från ett barn till förmån för alla andras välmående kan vara nödvändigt om än inte kul. Han kan meddela familjereätten mfl att han väljer detta nu enkom pga mammans och barnets beteende.

Har han inget umgänge kan han meddela mamman att han inte heller vill ha någon som helst kontakt med henne. Man måste inte ens ha någon som helst kontakt med mamman/pappan vid umgänge heller, mer är via mail och då enkom kring umgänget, när man ska hämta/lämna osv, inget annat måste man tala om. Det rä givetvis bra om man kan ha en god relation, men det kan de inte i TS fall.
Barnet kan han meddela att denne är välkommen att höra av sig när som helt, men att lögner inte kommer att tolereras.

Att vara vuxen innebär ibland att behöva ta obekväma beslut. Nu valde de istället att skilja sig och det är väl ok att ta det valet istället, men att som TS inte se pappans del i det hela är bara dumt.

Så med andra ord rekommenderar du att man säger upp kontakten med sitt barn sedan tidigare och lever familj med sin nya familj? Så får man ju absolut inte göra har jag lärt mig här på FL. Vi valde den vägen, därför har vi inget umgänge med barnen idag. Vi tröttnade på att få all skit, men så får man ju inte göra, man ska ju kämpa till döden!!

SupersurasunkSara skrev 2013-12-08 14:41:29 följande:

Han kan stämma mamman. Men jag förstår de som ger upp för att inte utsätta barnen för mer slitningar och känslan av att tvingas välja mellan sina föräldrar. Så länge man är noga med att tala med barnen så de vet att de är älskade så gör man vad man kan i en många gånger ohållbar sits.

Å vad hjälper det när barnen då sitter och säger att de inte vill träffa pappa ( = inte får, men det säger de ju inte)? "Vi" får inget umgänge eftersom barnen säger att de inte vill! Umgänget är till för barnen inte för pappan. Vi ger inte upp, vi är maktlösa.

SupersurasunkSara

Äldre 8 Dec 14:54

#62

Anonym (här också!) skrev 2013-12-08 14:48:53 följande:

Så med andra ord rekommenderar du att man säger upp kontakten med sitt barn sedan tidigare och lever familj med sin nya familj? Så får man ju absolut inte göra har jag lärt mig här på FL. Vi valde den vägen, därför har vi inget umgänge med barnen idag. Vi tröttnade på att få all skit, men så får man ju inte göra, man ska ju kämpa till döden!!

Å vad hjälper det när barnen då sitter och säger att de inte vill träffa pappa ( = inte får, men det säger de ju inte)? "Vi" får inget umgänge eftersom barnen säger att de inte vill! Umgänget är till för barnen inte för pappan. Vi ger inte upp, vi är maktlösa.

Ja, i extrema lägen får man lov att ge upp ett barn till förmån för andras bästa. Inte alls en bra lösning, men ibland måste man. Sen vad folk på FL säger får man ta med en nypa salt.

Har man gjort allt man kan men ändå bankar huvudet i väggen pga en dålig förälder, ja vad ska man göra?

Ja, en manipulativ förälder är en mardröm, det enda man kan göra är att orosanmäla till soc. Barnen kommer att förstå till slut, men värdefull tid är ju förlorad.

Anonym (här också!)

Äldre 8 Dec 14:58

#63

SupersurasunkSara skrev 2013-12-08 14:54:52 följande:

Ja, i extrema lägen får man lov att ge upp ett barn till förmån för andras bästa. Inte alls en bra lösning, men ibland måste man. Sen vad folk på FL säger får man ta med en nypa salt.

Har man gjort allt man kan men ändå bankar huvudet i väggen pga en dålig förälder, ja vad ska man göra?

Ja, en manipulativ förälder är en mardröm, det enda man kan göra är att orosanmäla till soc. Barnen kommer att förstå till slut, men värdefull tid är ju förlorad.

Det säger alltid min man, att barnen till slut kommer förstå, men jag är osäker.

Vi har inte gett upp, vi står bredvid och ser på när allt rasar och känner oss helt maktlösa att göra något. Väntar bara på att soc ska lvu:a barnen, så det blir något slut på allt detta!!

SupersurasunkSara

Äldre 8 Dec 15:19

#64

Anonym (här också!) skrev 2013-12-08 14:58:40 följande:

Det säger alltid min man, att barnen till slut kommer förstå, men jag är osäker.

Vi har inte gett upp, vi står bredvid och ser på när allt rasar och känner oss helt maktlösa att göra något. Väntar bara på att soc ska lvu:a barnen, så det blir något slut på allt detta!!

Kan han skicka sms/mail el liknande och tala om att han alltid finns där och att han älskar dem? Det kanske han redan gör iofs. Mer kan han inte göra än att vänta på ett ev lvu vilket är oerhört tragiskt att det ska behöva gå så långt

Anonym (Jane Doe)

Äldre 8 Dec 15:24

#65

Anonym (här också!) skrev 2013-12-08 14:58:40 följande:

Det säger alltid min man, att barnen till slut kommer förstå, men jag är osäker.

Vi har inte gett upp, vi står bredvid och ser på när allt rasar och känner oss helt maktlösa att göra något. Väntar bara på att soc ska lvu:a barnen, så det blir något slut på allt detta!!

Det förstår jag att du är. Många, kanske till och med de flesta vuxna som övergetts eller upplevt sig bli övergivna av sin förälder när de var barn vittnar om stor bitterhet över den saken oavsett orsak, så att säga. Det räcker inte med att berätta för barn att de är älskade eftersom de tolkar handlingen, eller rättare sagt den uteblivna handlingen, som motsatsen. Det är med andra ord inte alls säkert att de kommer att förstå till slut.

Anonym (Eve)

Äldre 8 Dec 15:30

#66

Anonym (här också!) skrev 2013-12-08 14:58:40 följande:

Det säger alltid min man, att barnen till slut kommer förstå, men jag är osäker. Vi har inte gett upp, vi står bredvid och ser på när allt rasar och känner oss helt maktlösa att göra något. Väntar bara på att soc ska lvu:a barnen, så det blir något slut på allt detta!!

Om ni inte har gett upp hur kan ni bara stå bredvid och titta på när allt rasar? I mina öron låter det som att ni då har gett upp. På vilket sätt tror ni att barnen ska förstå annat än att ni bara står bredvid och ser på när allt omkring den faller? Ska de förstå att det var för deras bästa? Eller att ni inte hade gett upp trots att ni bara tittade på? Jag förstår inte.

Anonym (här också!)

Äldre 8 Dec 16:42

#67

SupersurasunkSara skrev 2013-12-08 15:19:05 följande:

Kan han skicka sms/mail el liknande och tala om att han alltid finns där och att han älskar dem? Det kanske han redan gör iofs. Mer kan han inte göra än att vänta på ett ev lvu vilket är oerhört tragiskt att det ska behöva gå så långt

Ja då, vi pratar med de dagligen men vi har slutat försöka få de att flytta hit och vill de komma på umgänge så har vi sagt att de får själva säga att de vill komma, så vi slipper boka fler biljetter som ändå inte används...

Anonym (Eve) skrev 2013-12-08 15:30:43 följande:

Om ni inte har gett upp hur kan ni bara stå bredvid och titta på när allt rasar? I mina öron låter det som att ni då har gett upp. På vilket sätt tror ni att barnen ska förstå annat än att ni bara står bredvid och ser på när allt omkring den faller? Ska de förstå att det var för deras bästa? Eller att ni inte hade gett upp trots att ni bara tittade på? Jag förstår inte.

Vi finns där och stöttar barnen, men som jag skrev här ovan så har vi slutat med att kämpa för att få de hit. Det gör inte saken bättre för de, snarare sämre. Bättre är att soc hjälper oss när de känner att de har makten att göra något.

Anonym (Jane Doe) skrev 2013-12-08 15:24:08 följande:

Det förstår jag att du är. Många, kanske till och med de flesta vuxna som övergetts eller upplevt sig bli övergivna av sin förälder när de var barn vittnar om stor bitterhet över den saken oavsett orsak, så att säga. Det räcker inte med att berätta för barn att de är älskade eftersom de tolkar handlingen, eller rättare sagt den uteblivna handlingen, som motsatsen. Det är med andra ord inte alls säkert att de kommer att förstå till slut.

Jag tror det ligger mycket i det du skriver.

MuppinCowboy

Äldre 8 Dec 17:35

#68

Anonym (Eve) skrev 2013-12-08 15:30:43 följande:

Om ni inte har gett upp hur kan ni bara stå bredvid och titta på när allt rasar? I mina öron låter det som att ni då har gett upp. På vilket sätt tror ni att barnen ska förstå annat än att ni bara står bredvid och ser på när allt omkring den faller? Ska de förstå att det var för deras bästa? Eller att ni inte hade gett upp trots att ni bara tittade på? Jag förstår inte.

Ibland är det bara bekvämt för vissa att ha en ursäkt för att slippa engagera sig när det blir jobbigt

nymedlem

Äldre 8 Dec 19:56

#69

Anonym (trött o ledsen) skrev 2013-12-08 13:33:32 följande:

jag min man o mitt ex är goa vänner o hjälps åt o sammarbetar så jag vet att det funkar o handlar absolut inte om att min man hade ett liv innan det hade jag med så det har jag inte problem med. men uppenbarligen har hon problem med att han har en annan familj nu o är lycklig

Han är ju inte lycklig. Hade han varit det så hade ni väl inte skilt er?

Ert gemensamma förlorar inte sin pappa, han kan väl ha bägge sina barn varannan vecka. Kanske måste byta jobb först, men det borde det väl vara värt för sina barns skull?!

Anonym (trött o ledsen) Trådstartaren

Äldre 9 Dec 22:01

#70

Det är ja som väljer o gå inte han. Ja har fått skit i 4-5 år o tänker inte få mer pga lögner o bitterhet Jo min dotter minster möjligheten att få växa upp med sin pappa pga framför allt mamman o sonen oxå pga lögner o skitsnack som h*n vet är fel

Anonym (trött o ledsen) Trådstartaren

Äldre 10 Dec 08:05

#71

Sen är det ju faktiskt inte bara att byta jobb i dagens läge som ja trodde alla visste. Idag ska man vara glad att man har ett jobb, så nä inget alternativ för även om många tycker så så måste man klara leva oxå Eller kanske bättre vara arbetslös bara för barnens skull? ?

nymedlem

Äldre 10 Dec 11:28

#72

Anonym (trött o ledsen) skrev 2013-12-09 22:01:53 följande:

Det är ja som väljer o gå inte han. Ja har fått skit i 4-5 år o tänker inte få mer pga lögner o bitterhet Jo min dotter minster möjligheten att få växa upp med sin pappa pga framför allt mamman o sonen oxå pga lögner o skitsnack som h*n vet är fel

Nej, det är pga att Du väljer att lämna familjen!

Sluta skriv att din dotter mister möjligheten att växa upp med sin pappa. Din dotter har rätt till sin pappa 50% av tiden, så visst får hon växa upp med sin pappa - och med dig.

nattregn

Äldre 10 Dec 11:47

#73

Anonym (trött o ledsen) skrev 2013-12-09 22:01:53 följande:

Det är ja som väljer o gå inte han. Ja har fått skit i 4-5 år o tänker inte få mer pga lögner o bitterhet Jo min dotter minster möjligheten att få växa upp med sin pappa pga framför allt mamman o sonen oxå pga lögner o skitsnack som h*n vet är fel

En massa kramar till dig!! Jag vet hur det är att befinna sig med denna rävsax runt benet, och bara vilja bita av sitt eget ben.

Först ska du fråga dig själv om du vill fortsätta med din man, utan allt annat. Om svaret är ja, så tycker jag att du ska sätta dig ner med din man och prata. Denna utpressning biomamman håller på med måste sluta. Jaha hon tänker anmäla dig för kränkning, ja men låt henne göra det då, anmälan kommer läggas ner. Pappan ska sluta ha dessa samtal med biomamman, om biomamman verkligen tror på sin dotter, varför gör hon då inte en orosanmälan till soc? Jag vet att soc kan låta jätte skrämmande men det är de inte, i värsta fall så kommer de komma och titta hur flickan samspelar med er. Det verkar framför allt som att flickan behöver hjälp, det finns ju någon anledning varför hon berättar dessa lögner... BUP kanske kan hjälpa er eller så kanske ni kan får en familjebehandlare som kan hjälpa till. Men hur ni en gör så måste ni sluta att agera på flickans lögner. Hon kommer bara fortsätta när hon märker att hon får som hon vill.

Anonym (A)

Äldre 10 Dec 12:39

#74

Anonym (trött o ledsen) skrev 2013-12-09 22:01:53 följande:

Det är ja som väljer o gå inte han. Ja har fått skit i 4-5 år o tänker inte få mer pga lögner o bitterhet Jo min dotter minster möjligheten att få växa upp med sin pappa pga framför allt mamman o sonen oxå pga lögner o skitsnack som h*n vet är fel

Samma som att hans tidigare son har mist möjligheten att växa upp med sin pappa?

Anonym (Bonus o Bio)

Äldre 11 Dec 01:10

#75

Så fruktansvärt att det gått så långt att ni separerar.

Är i samma situation, fast vögrar ge upp, måste orka! och tack vare sparande av alla medd samt inspelningar av exet så har vi äntligen kommit längre o barnet är tryggare nu än på länge. Trots att det inte är klart, exet fortsätter desperat sätta käppar i hjulet. Man kan aldrig slappna av, för när det blir tyst en hel dag så kommer tio resor värre dagen efter, med anklagelser och påhopp.

Det enda ja kan säga är att Jo! Barn förstår så småningom, det gäller bara att orka till den dagen.

Att man separerar är däremot aldrig ett barns fel, barnet har inte fått lära sig rätt, och blir lätt manipulerad.

Tom. Barn som blir misshandlade försvarar sin mamma/pappa i alla lägen.

Hoppas ni kan hitta en lösning!

Anonym (trött o ledsen) Trådstartaren

Äldre 12 Dec 11:04

#76

ja hans barn miste möjligheten att växa upp med sin pappa ja men det är inte mitt fel. dom separerade för 10 år sedan pga hur mamman beteede sig redan då. o nu ska vårt gemensama barn genomgå samma sak pga av henne. helt sjukt..
sant men jag har också fler barn att tänka på o allt detta bråk med o om dom gör att situationen här hemma är jätte jobbig för dom.
vi ska leva som särbo så slipper jag dom o min man ex särbo what ever får fortf möjligenheten att ha kvar familjen o se sin dotter växa upp på ett bättre sätt än varanan helg o det kommer göra hon/dom så fruktansvärt illa för vår kärlek kan dom inte förstöra trots dom stoppade vårt äktenskap

päronsplitt

Äldre 12 Dec 11:07

#77

Anonym (trött o ledsen) skrev 2013-12-08 08:34:46 följande:

Har varit tillsammans med mitt livs kärlek i 6 år och gifta i 1,5 år och har ett gemensamt barn.
Jag har 3 barn sedan innan (ett flyttat hemmifrån för 6 mån sedan och han har ett)
När vi träffades gjorde/köpte min man ALLT som rörde barnet och betalade tex halva dagis trots han ej nyttjade det) hon fick både barn och underhållsbidrag, hon jobbar helttid så hon är inte direkt fattig o la aldrig en krona på barnet själv förrutom mat o hygienartiklar där givetvis.
När vi då träffades förstod han att det var galet o bakade vilket gjorde henne rasande.
Han hade barnet varanan helg o när vi sedan flyttade ihop så ville han ha sitt barn som jag hade mina varanan vecka o visst absolut vi hjälpdes åt o han hade barnet så.
Men barnet o mamman tyckte jag var sträng o hade regler (inga konstigare än i vanliga familjer vad jag förstått) o barnet började ljuga o prata illa om mig och mamman trodde på allt. Min man försökte prata med både barnet och mamman men lönlöst, det barnet kom hem o sa var sant oavsett för hon var tvungen att tro på barnet.
Vi ändrade till varanan helg igen då det inte funkade o jag inte skulle behöva vara själv med barnet och det fortsatte.
När jag blev gravid blev mamman helt vansinning o ringde min man o gapade och skrek helt hysteriskt och sedan brakade allt loss.
Lögnerna och skitsnacket blev värre från bådas sida saker som att barnet inte fick mat här och fick sitta på rummet hela dagarna osv osv. Min man pratade med henne och sa som det var men ack nej: barnet sa det var så o det var sant då.
Min man och jag delade på oss dom helgerna barnet skulle till pappa så jag inte skulle vara i närheten av barnet o dom åkte oftast till farmor o farfar och det var jättebra några gånger men sedan hade barnet tråkigt där (men mamman tyckte det var bra, kom hem med nya saker/kläder varje gång) men ingen o leka med. Då fick min man ett ultimatum: antingen stannade jag hemma med mina barn så barnet kunde leka eller skulle hon anmäla mig för kränkning.
Detta har slutat med att jag o min man bråkar jättemycket ang situationen då han vill jag ska vara hemma när barnet kommer så vi tillsammans är en familj men jag vill och orkar inte längre.
Mamman är uppenbarligen sjuk o bitter o skulle göra vad som helst med hjälp av barnet för att sätta mig i skiten o nu orkar jag inte kämpa längre, hon är kapabel till vad som helst och jag vill inte leva på nålar resten av mitt liv.
Dom går hos familjerätten o där sitter hon tyst el gråter och säger hon förstår inte hur vi kan säga detta är deras fel och att det är inte så hon menar osv så det hjälper inte så mycket.
Nu har vi bestämt vi ska separera o vi har skickat in skilsmässo papperna och vårt fina hem ligger ute på försäljning.
Mitt liv är krossat min framtid förstörd och vårt barn får inte möjligheten att växa upp med sin pappa för två onda människor

Oj vilka omogna föräldrar ....

Anonym (Same, same)

Äldre 12 Dec 18:05

#78

Hej! Först å främst vill jag beklaga er situation. Fruktansvärt för alla! Vill du ha stöd och inte skit så kan ja skriva nästa inlägg ickeanonymt så kan du pm:a mig, sitter i samma situation här åxå.....

orken försvann att orka kämpa

INNEHÅLL