Anonym (så trött)

Äldre 8 Dec 10:18

24 svar

Så bortskämt "bonusbarn"

Hej!

Är inte ny på FL men har nyreggat konto av olika anledningar.

Har ett eget barn i tonåren och ett bonusbarn som är 11. Levt ihop med sambon 6 år, och som rubriken låter, innerligt trött på bonusbarnet som är så bortskämt.

Bonus har veckopeng som de flesta andra barn, har hört sambon säga att hon ska städa rummet om hon ska få sin veckopeng, men det händer aldrig. På rummet står gamla tallrikar med mat, glas, godispapper, gammal tvätt ligger på golvet osv...Rör aldrig bonus rum, inte mitt eget barns rum heller, tycker de är tillräckligt gamla för att ordna där själva. Men bonus rum gror igen...säger dock aldrig något om det. Stänger dörren när hon inte är här för att slippa se röran.

När vi har ätit tjatar sambon varje gång på bonus att hon ska ta bort sin tallrik och ställa den i diskmaskinen. Bonus gör det, motvilligt. Mellis och sånt hon äter när ingen är hemma står antingen kvar på rummet, bordet eller på diskbänken. Hon hjälper aldrig till att duka eller plocka av, någonsin. Eller tömma diskmaskinen. Är den nydiskad och inte tömd hamnar hennes disk i bästa fall på diskbänken ovanpå, annars står den som sagt kvar på bordet.

Bonus kläder och annat sprids runt på golvet, i badrummet, i soffan eller på hennes rum. De saker hon bara lämnar där de inte ska vara brukar jag efter ett tag lägga i hennes rum, när de legat framme tillräckligt länge och jag konstaterat att varken sambon eller hon tänker ta undan dem. Det är inte så kul med trosor i soffan när det kommer hem folk...

För övrigt hjälper hon inte till med något annat överhuvudtaget. Inget alls. Mycket vi gör duger inte, saker vi köper till bonus lämnar hon oöppnade i protest att de inte var tillräckligt bra. Vi kan ha 5 olika sorters pålägg till frukost på helgen, bonus smakar inte ens, äter i protest en knäckemacka med smör, för just det pålägget hon ville ha just den här morgonen fanns inte. Ignorerar bara det beteendet, fjäskar aldrig, vill hon inte kan hon låta bli.

Jag försöker verkligen på alla sätt, men har sedan egentligen flera år tillbaka tappat sugen, det är inte kul att försöka köpa saker, överraska med goda middagar och annat när bonus så tydligt visar att det inte duger. Det här är inte specifikt mot mig, hon är likadan mot sin pappa, som bara sväljer och sväljer. Han säger aldrig ifrån utan låter henne domdera.

Visst är man ett barn när man är 11, men lite hyffs borde man ha lärt sig. Även ett barn har väl lärt sig att säga tack när de får en present? Förra julen satt hon i soffan och surade, sa inte ett enda tack för sina julkappar till någon....jag skäms, tycker det är pinsamt när släkten ansträngt sig och hoppas att hon ska bli glad, så får de inte ens ett leende eller ett tack.

Självklart ska man inte ignorera sitt barn, men är det normalt att barn på 11 år beter sig så här? Brukar inte 11 åringar hjälpa till hemma alls? Ska allt bara vara helt kravlöst?

För övrigt har bonus och jag en bra relation, tycker mycket om henne men kan inte låta bli att bli irriterad. Lika irriterad som jag hade blivit om det var mitt barn som höll på så här. Mitt barn bor på heltid, kanske blir skillnad när man vistas varann vecka bara.

Påven Johanna

Äldre 8 Dec 12:35

#11

Ja, omförhandla er överenskommelse ts. Den fungerar illa och ni är väl värda att ha det så optimalt tillsammans som det bara går att ha.

Anonym (så trött) Trådstartaren

Äldre 8 Dec 13:02

#12

Påven Johanna skrev 2013-12-08 12:27:38 följande:

Men vad exakt menar han med det då? Kan han mena någon sorts auktoritär uppfostran där du står och säger till, kommenderar, pekar med hela handen och sätter ner foten? Sådant ogillar jag också. Men samtala om diverse saker måste ni väl få göra? Sådant är ju bara bra, det är viktigt för alla som lever tillsammans att få ta del av varandras perspektiv. "Uppfostrande" samtal/dialoger är utvecklande och nödvändiga för alla att ha. Det är ju så man lär sig om varandra och om varandras reaktioner.

Det är klart att vissa saker kan upplevas som känsliga och då behandlar man dessa med mer hänsyn och med större förståelse. Att ignorera varandra och varandras känslor är emellertid i mina ögon jättekonstigt.

Jag är inte typen som är auktoritär. Har ett ganska pedagogiskt sätt och försöker alltid förklara på ett bra sätt. Sambon är mer den som pekar med hela handen när han är irriterad, väntar ofta med att säga till tills han är riktigt förbannad, då kan han vråla och skrika, och sen få jättedåligt samvete. Men det är ju inte att uppfostra.

Vi har som gemensam "regel" att tvn bara är på efter middagen, det är skönt med lite lugn och ro när man kommit hem från jobbet och viktigt att kunna umgås utan att tvn ständigt står på. Ungarna har tv på sina rum och vi har sagt att om de abolut måste se på tv får de kolla på sina rum.

Bonus kan komma hem direkt från skolan och sätta på tvn i v-rummet jättehögt. Oftast säger jag inget utan låtsas att jag inte bryr mig, koncentrerar mig på matlagningen eller annat, låter sambon säga till när han kommer hem. I sådana lägen känner jag en osäkerhet om jag ska säga ifrån eller bara låta det vara,vill ju inte att det ska bli onödiga konflikter. Samtidigt är det en regel vi har i familjen som ska respekteras.

Fortfarande kan bonus ibland lägga upp en fot på matbordet när vi sitter och äter, låter jättekonstigt men hon slänger upp benet på kortsidan på något sätt. Där går gränsen, brukar säga till direkt att ta ner fötterna, där tycker inte jag att det behövs någon pedagogisk förklaring till något som är så självklart.

Anonym (Eve)

Äldre 8 Dec 13:10

#13

Varför inte ha ett familjeråd där ni går igenom vilka regler som gäller i familjen och hur dessa fungerar/inte fungerar. Och vad man kan göra åt det som inte fungerar. Vi brukade ha familjeråd efter middagsmaten på söndagar. Vi passade på att gå igenom veckan som varit och den som skulle komma. Familjens regler hade vi på pränt så att alla visste vad som gällde. Kanske låter stelbent men det funkade för oss som båda hade många barn med oss i boet.

Anonym (så trött) Trådstartaren

Äldre 8 Dec 13:38

#14

Familjeråd kanske man skulle kunna prova...på något sätt behöver det nog ibland vara stelbent, samtidigt som det finns utrymme att töja på vissa saker ib´land. Just det när man kommer med olika bagage och har barn sedan tidigare förhållanden är det inte alltid så lätt att få ihop det.

Anonym (hej)

Äldre 8 Dec 13:41

#15

Anonym (så trött) skrev 2013-12-08 13:02:38 följande:

Jag är inte typen som är auktoritär. Har ett ganska pedagogiskt sätt och försöker alltid förklara på ett bra sätt. Sambon är mer den som pekar med hela handen när han är irriterad, väntar ofta med att säga till tills han är riktigt förbannad, då kan han vråla och skrika, och sen få jättedåligt samvete. Men det är ju inte att uppfostra. Vi har som gemensam "regel" att tvn bara är på efter middagen, det är skönt med lite lugn och ro när man kommit hem från jobbet och viktigt att kunna umgås utan att tvn ständigt står på. Ungarna har tv på sina rum och vi har sagt att om de abolut måste se på tv får de kolla på sina rum. Bonus kan komma hem direkt från skolan och sätta på tvn i v-rummet jättehögt. Oftast säger jag inget utan låtsas att jag inte bryr mig, koncentrerar mig på matlagningen eller annat, låter sambon säga till när han kommer hem. I sådana lägen känner jag en osäkerhet om jag ska säga ifrån eller bara låta det vara,vill ju inte att det ska bli onödiga konflikter. Samtidigt är det en regel vi har i familjen som ska respekteras. Fortfarande kan bonus ibland lägga upp en fot på matbordet när vi sitter och äter, låter jättekonstigt men hon slänger upp benet på kortsidan på något sätt. Där går gränsen, brukar säga till direkt att ta ner fötterna, där tycker inte jag att det behövs någon pedagogisk förklaring till något som är så självklart.

Har samma upplägg hör sambon sköter sitt barn. Dock har vi bestämt att i gemensamma utrymmen som kök tvrum toa är det allas rätt att säga ifrån. Tex Tv:n i allas tvrum är tv-spels förbjuden, ingen spelar tv-spel på den och där har jag all rätt att säga ifrån. Tv-spel spelas på rummet. I denna sak tycker jag du har all rätt att säga ifrån, likadant vid middagsbordet säg ifrån. Skitsamma om det blir liv. Bestäm hushållsregler för gemensamma utrymmen och håll dom. Skit i om det ser ut på hennes rum låt det vara.

nevermind

Äldre 8 Dec 18:38

#16

Sorry TS, men jag hade inte kunnat leva med ett sånt lamhuvud... Varför gäller inte samma regler för hans barn?! Vadå att han tar bort tallriken och begär att du ska tvätta hennes kläder?? Släng in kläderna på hans säng!
Och att hon har disk på rummet, fy fan! Det är ju DITT hem också. Värsta misären.

Hade aldrig accepterat att ha det såhär!!

Fanny b

Äldre 8 Dec 18:56

#17

Anonym (så trött) skrev 2013-12-08 13:02:38 följande:

Jag är inte typen som är auktoritär. Har ett ganska pedagogiskt sätt och försöker alltid förklara på ett bra sätt. Sambon är mer den som pekar med hela handen när han är irriterad, väntar ofta med att säga till tills han är riktigt förbannad, då kan han vråla och skrika, och sen få jättedåligt samvete. Men det är ju inte att uppfostra.

Vi har som gemensam "regel" att tvn bara är på efter middagen, det är skönt med lite lugn och ro när man kommit hem från jobbet och viktigt att kunna umgås utan att tvn ständigt står på. Ungarna har tv på sina rum och vi har sagt att om de abolut måste se på tv får de kolla på sina rum.

Bonus kan komma hem direkt från skolan och sätta på tvn i v-rummet jättehögt. Oftast säger jag inget utan låtsas att jag inte bryr mig, koncentrerar mig på matlagningen eller annat, låter sambon säga till när han kommer hem. I sådana lägen känner jag en osäkerhet om jag ska säga ifrån eller bara låta det vara,vill ju inte att det ska bli onödiga konflikter. Samtidigt är det en regel vi har i familjen som ska respekteras.

Fortfarande kan bonus ibland lägga upp en fot på matbordet när vi sitter och äter, låter jättekonstigt men hon slänger upp benet på kortsidan på något sätt. Där går gränsen, brukar säga till direkt att ta ner fötterna, där tycker inte jag att det behövs någon pedagogisk förklaring till något som är så självklart.

I fallet med TV:n skulle jag säga ifrån, då ni har denna regel och barnen har sina egna TV-apparater. Jag tycker man kan vara vänlig men bestämd i ett sådant läge, t ex säga: Stäng av TV:n, du får gå in på ditt rum och se på TV. Det kan hända att ditt bonusbarn blir sur då, men detta tycker jag är en nödvändig konflikt. För med tiden slutar hon förhoppningsvis göra detta, och då mår du troligen bättre i relationen mellan dig och ditt bonusbarn.

Lindsey Egot the only one

Äldre 8 Dec 19:02

#18

nevermind skrev 2013-12-08 18:38:19 följande:

Sorry TS, men jag hade inte kunnat leva med ett sånt lamhuvud... Varför gäller inte samma regler för hans barn?! Vadå att han tar bort tallriken och begär att du ska tvätta hennes kläder?? Släng in kläderna på hans säng!
Och att hon har disk på rummet, fy fan! Det är ju DITT hem också. Värsta misären.

Hade aldrig accepterat att ha det såhär!!

Håller med. Han får väl tvätta sin unges kläder om kläderna aldrig kommer ner till tvättstugan. Att kräva att TS ska tvätta på kommando är att visa barnet art det är ok att köra med folk. Ungen är curlad!

Rockabillydelight

Äldre 8 Dec 20:27

#19

Jag är ledsen men jag tycker de här verkar helkorkat? Ska du laga mat, skjutsa och tvätta till bonus men du får inte uppfostra? Tro fasiken hon beter sig därefter. Jag fick 4(!) bonusar 4,6,7,12 3 tjejer och en kille kille 7. Om jag skulle varit mattant, chafför och husfru men inte uppfostrat dem något skulle jag blivit överkörd. Okej det var en jääääääääätteomställning men jag älskade mina bonusar.. Och de mig. Respekterade också, vilket de nog inte skulle gjort om jag inte "lagt mig i" för de tar mer energi å irritera sig i tystnad än att tala med kidsen. De är inte dumma. Om ingen lär dem hur ska de veta? Och kanske trivs hon inte, därför är hon så bitter? Pratar ni?

Anonym (...)

Äldre 8 Dec 20:36

#20

Tycker det är din man som borde uppfostras. Äpplet faller inte långt från päronträdet..

Anonym (mona)

Äldre 8 Dec 20:40

#21

Vad skulle hända om du sa ifrån trots att din sambo vill sköta det själv?

Det verkar ju som att du vill ta tag i problemen själv men inte får. För mig har det varit så att jag inte vill vara den som "gnäller" så då har jag varit på min sambo om att ta tag i det. Det har han till slut gjort och även jag har vågat säga ifrån själv mer nu.

Rent generellt så har ju du rätt att säga ifrån i allt som drabbar dig. Disk som möglar på hennes rum drabbar henne själv först och främst men jag antar att det inte blir hon som diskar sen och blir det en sanitär olägenhet så kan det bli en dyr historia. Så du har ju som sagt rätt att säga ifrån. Vad skulle hända om du gjorde det?

Anonym (mona)

Äldre 8 Dec 20:44

#22

Jag kan även tänka mig att bonus loja beteende kommer sig av att hon inte får några gränser. Lite synd om henne blir det, hon hör liksom inte hemma i er familj då eftersom hon inte ingår i era regler.

Anonym (hej)

Äldre 9 Dec 01:01

#23

Lite off topic men har också en 11årig bonus. Vad tycker ni en 11åring ska ha för "krav" på sig att klara av hemma ? tex städning, gå själv till skolan osv?

sextiotalist

Äldre 9 Dec 07:16

#24

Anonym (hej) skrev 2013-12-09 01:01:31 följande:

Lite off topic men har också en 11årig bonus. Vad tycker ni en 11åring ska ha för "krav" på sig att klara av hemma ? tex städning, gå själv till skolan osv?

De flesta 11-åringar klarar av att städa, gå till skolan själv etc, sedan är det en annan sak hur viktigt man tycker det är med städade rum varje dag etc

Vi har haft som syfte, att den dagen vår tonåring lämnar boet så ska han kunna sköta ett hem, hur och när han lär sig och har lärt sig är ointressant.

Så bortskämt "bonusbarn"

INNEHÅLL