• Anonym (idioten till man)

    Frun otrogen med jobbarkompis ..

    I mitt fall var det med en arbetskamrat hon valde att hoppa i säng med. Flera gånger, och hon har även sugit av honom på jobbet. Det var tyvärr inte hon som berättade utan jag som kom på det, och efter att jag avslöjat att NÅGOT hade hänt så ljög hon i 5 veckor om exakt VAD som hade hänt, det var som att krama blod ur en sten att få reda på detaljerna.

    Först påstod hon att de bara sexchattat, sen att de hade haft sex EN gång. Sedan berättade hon om TVÅ avsugningar, därefter kom hon på att de visst hade haft sex en gång till (vi hade haft sex kvällen innan, jag hade somnat på soffan, hon satt med telefonen bredvid mig medans jag sov och chattat med honom, de kom överens om att ses dagen efter). Dagen efter hade de setts, först påstod hon att hon åkt hem till honom men ångrat sig när hon kom innanför dörren och vänt på klacken och åkt hem igen. Senare kom det fram att jo (såklart) de hade knullat SEN hade hon ångrat sig. Senare den kvällen hade vi sex och jag märkte att det var något som inte stämde. Efter att hon gått och lagt sig började jag luska i datorn och hittade tillräckligt för att förstå att hon gjort något, dock inte exakt vad.

    Dum som jag var gick jag upp och väckte henne, istället för att bara norpa hennes telefon och fortsatt undersökningen. Hade jag gjort det hade jag sparat 4-5 veckor av att leva i helvetet, när jag inte vad som var sant och det ena erkännandet efter det andra poppade upp. Lögnerna är det som jag har haft svårast att hantera .. jag känner att jag kommer aldrig någonsin kunna lita på henne till 100% igen - den lilla ärtan av tvivel kommer alltid att finnas där. Hon hann radera hela sin telefon innan jag kom på tanken att söka igenom den.

    Så småningom framkom det att det var inte två avsugningar på jobbet, utan TRE .. efter ytterligare en period och MÅNGA frågor visade det sig att de inte hade använt kondom. Jag frågade och först sa hon att de haft det. Efter ytterligare frågor och tjat så sa hon att hon hade sagt att det kunde han strunta i MEN att han hade haft kondom i alla fall. Men till sist så kom det fram att han hade inte haft någon kondom alls. Gissa hur skitig man känner sig då, när man vet att han knullat henne utan kondom bara några timmar innan jag.

    Nu det sista som kommit fram efter att jag ifrågasatt hur man efter en 25.årig relation inom loppet av en vecka kan gå från att FB-chatta lite till att skicka nakenbilder av sig själv, suga av honom på jobbet och åka hem till honom för att knulla? NU kom det fram att hon en längre tid (4-5 månader vilket tydligen ska ses som en längre tid även fast man ställer det i relation till ett 25-årigt förhållande) känt sig "ensam och osynlig, som att vi bara bodde i samma hus". Och att hon då valde att istället för att prata med mig hoppa i säng med första bästa knullsugna jobbarkompis som flörtade lite med henne.

    På ett sätt hade jag önskat att de hade blivit påkomna med sina äckliga avsugningar på jobbet, så jag har haft mina funderingar på att anonymt (nåja) maila deras chefer med detaljer om detta. MEN, och nu kommer vi till det stora dilemmat;

    Jag älskar fortfarande min fru och vill få det att fungera igen. Hon säger att hon ångrar sig djupt och vill bara vara med mig. MEN inte heller detta verkar vara helt och hållet sanningen, en kväll när vi satt och pratade så påpekade jag att hon istället för att säga att "hon känner si och vill så" så formulerar hon sig att hon "hon VILL känna si och hon VILL göra så" vilket jag tycker är två ganska skilda saker. Då släpper hon nästa bomb att hon "till en viss del" fortfarande skulle vilja skiljas och få leva singelliv. Till saken hör att hon har en vän som levt singel i 10 år och som tycker det är så himla bra och hon har nog länge försökt övertala min fru om hur förträffligt det är. Även jobbarkompisar till henne som tycker livet är underbart när de "slipper barnen" varannan vecka och kan vara ute och knulla runt hur de vill. Min fru låter frestad och jag är fullkomligt panikslagen, medans hon fortsätter att säga att hon "vill känna ditten och datten" och att hon vill stanna och "bara" vara med mig.

    Vet inte längre hur jag ska jobba med detta .. om jag försöker att lappa ihop medans hon försöker hitta modet att bryta upp så kommer det att knäcka mig totalt. Om jag försöker distansera mig och bara försöker rädda mig själv så betyder det att jag måste offra henne och det vill jag inte. Jag VILL ha henne, jag vill leva med henne för resten av mitt liv, jag är inte beredd att slänga bort 25 år hur som helst. Kanske är det lite det som håller henne tillbaka också, och jag vet inte om det är vad jag vill, att hon stannar för att hon inte ska ha kastat bort 25 år .. jag vill att hon ska stanna för att hon vill ha mig och för att hon älskar mig, gör hon inte det så varför ska vi kasta bort ännu fler år medans vi försöker övertyga oss om saker som inte är sanna.

    Jag älskar henne, det vet jag, och det kommer jag alltid att göra. Men jag kommer nog aldrig lita på henne igen, och hennes vän som jag alltid har gillat kommer jag aldrig vilja se igen. Jobbarkompisen som jag träffat några gånger vid sociala funktioner i samband med hennes jobb har jag lust att strypa eller något (nej, det får man inte, men man får KÄNNA att man vill göra det) .. vi har festat ihop och haft ganska trevligt, faktiskt bara en vecka eller två innan han började flörta med min fru. Skulle vilja förödmjuka honom så offentligt som möjligt och kan jag bara komma på något sätt utan att det drabbar min fru så kommer jag inte att tveka en sekund. Han får gärna lida alla samma helvetets kval som jag har levt.

    Vad är det jag vill ha sagt? Vet inte. Vad är min fråga, ingen aning. Behöver bara spy ur mig lite galla antar jag. Kanske någon annan i samma situation förstår att de inte är ensamma, och att känslorna man har inte är så himla unika som man tror. Det är iaf vad jag har lärt mig efter att ha läst här inne de senaste veckorna. Och att jorden faktiskt fortsätter att snurra trots allt .. ska det läka så kommer det att ta TID.

    Reaktioner på detta? Gör jag rätt som vill försöka lappa ihop det här? Vad ska hon göra för att jag ska kunna återfå något förtroende för henne? (Hon blev avslöjad och ljög om allt tills hon inte hade något annat val än att berätta och inte ens då kunde hon säga allt).

  • Svar på tråden Frun otrogen med jobbarkompis ..
  • Robert 832
    Cl4udio skrev 2013-12-09 16:09:51 följande:
    men wake up vännen!!

    nu är det hon som måste bevisa att det bara var ett snedsteg och hon ångrar allt och vill vara med dig, inte tvärtom.
    du måste kräva att hon byter jobb för det är uppenbart att du inte kan gå vidare medveten om att varje dag hon träffar älskaren! sen beroende på hennes reaktion kan du avgöra om du verkligen vill det eller inte. är hon villig att göra det? då betyder att hon inte har nåt mer att göra med den andra och därför du kan säga att det är ok att hon stannar. säger hon emot? då vet du vännen att hon inte har släppt den smutsiga affären. samma sak med mobilen: kräv att hon inte ska låsa mobilen! detta är förolämpande mot dig och hon borde göra allt för att få dig att känna trygg, inklusive att inte låsa mobilen. sen om hon gör det då kan du helt enkelt låta bli att kolla, men hon måste först visa att hon är beredd på allt för att få det att funka igen...
    Jag tror inte att det är en bra ide om ts är seriös med att villja fortsätta relationen. Om det ligger ens en del sanning i orsaken som hans fru talat om för honom att hon kände sig ignorerad, oälskad och ratad kommer krav på att byta arbete och ge honom inblick i hennes privathet helt säkert driva henne ifrån honom.

    Vore jag ts skulle jag se till mig själv, börja träna, klippa håret, skaffa mer intima vänner och leva på ett sätt som gör en trygg i en själv. Ts kommer alltid att behöva oroa sig eftersom hon redan visat vad hon går för i fråga om lögner och det finns inget som säger att hon inte skaffar en ny älskare på ett nytt arbete även om han fick henne att byta.
    Jag är övertygad om att ifall ts vill må bra och känna sig säker bör han släppa kontrollen över sambon och istället se till att må bra själv.
  • johnhenryIV
    Anonym (idioten till man) skrev 2013-12-09 13:21:47 följande:
    ...så fort hon åker någonstans och jag har henne (med hennes vetskap och godkännande) på Hitta Vänner i telefonen så jag ser hela tiden var hon är. Problemet där är väl att hon spenderar 40 timmar i veckan på samma arbetsplats som den hon var otrogen med och dessutom hände det ju saker på jobbet så den tryggheten känns inte speciellt 100%-ig...

    Jag kollar hennes dator regelbundet, men det vet hon ju nu att jag gör så att jag inte hittar något där förvånar mig iofs inte. Jag skulle vilja kolla hennes telefon också men hon raderar allt i den numera, trots att jag sagt åt henne att inte göra det. Förr hade hon inte lås på den heller, men det har hon börjat med nu.

    Det här sliter mig i bitar, jag vill inget hellre än att få detta att funka, jag är bara livrädd för att hon döljer mer för mig och jag vet inte hur jag ska få reda på det ..
    Ja, jösses det var en hel kontroll-arsenal som du satt i system! Och faktiskt - jag förstår dig.

    Jag tror inte det hjälper dig nämnvärt om du skulle få reda på om hon faktiskt fortsätter den här affären med kollegan, för jag tror du sannolikt skulle fortsätta pröva rädda relationen om så var fallet. Men, om det är viktigt att reda ut detta så är en ide att be henne om ett utdrag från hennes mobilabonnemang under de senaste 7 veckorna - så får du se om de haft kontakt den vägen. Vägrar hon så vet du förstås hur läget är.
  • KDN
    Robert 832 skrev 2013-12-09 16:16:17 följande:
    Jag tror inte att det är en bra ide om ts är seriös med att villja fortsätta relationen. Om det ligger ens en del sanning i orsaken som hans fru talat om för honom att hon kände sig ignorerad, oälskad och ratad kommer krav på att byta arbete och ge honom inblick i hennes privathet helt säkert driva henne ifrån honom.

    Vore jag ts skulle jag se till mig själv, börja träna, klippa håret, skaffa mer intima vänner och leva på ett sätt som gör en trygg i en själv. Ts kommer alltid att behöva oroa sig eftersom hon redan visat vad hon går för i fråga om lögner och det finns inget som säger att hon inte skaffar en ny älskare på ett nytt arbete även om han fick henne att byta.
    Jag är övertygad om att ifall ts vill må bra och känna sig säker bör han släppa kontrollen över sambon och istället se till att må bra själv.
    Så tror jag med !
    Men lått för oss att säga .

  • Anonym (idioten till man)

    Sammanfattningsvis så här 6-7 år senare. Vi är skilda idag. Men det tog tid, alldeles för lång tid. Skilsmässan gick igenom i år 2020. Hon flyttade strax före jul 2019.

    Idag har hon ångrat sig, verkar det som, messar ibland och frågar om vi ska ses. Jag svarar sällan eller aldrig, och nästan alltid bara korta sakliga svar. Jag kämpade ända till slutet men det eskalerade de sista åren. Hon flippade fullkomligt, blev catfishad o skickade pengar till Nigeria. Hängde på alla möjliga datingsidor och träffade killar till höger och vänster. Försökte ändå rädda eländet, idag kan jag inte förstå varför.

    Så fort jag fick in lite luft mellan oss och lite distans till vad som hänt insåg jag vilken idiot jag varit. Och även fast jag nog alltid kommer ha en svag punkt i mitt hjärta för henne så har jag insett att jag kommer ALDRIG lita på henne igen. Så de drömmarna jag hade att det kanske skulle gå att rädda kommer bara att förbli drömmar. Nu kan jag tycka synd om henne, hon verkar ensam, fast hon tydligen träffar någon, men hon super och tar antidepressiva för sin depression. Hon mår inte alls bra, men mitt ansvar för henne är över, jag försökte allt jag kunde i sex år av helvete. Var extremt tydlig med henne att om/när hon flyttade från mig så skulle jag gå vidare, tänkte inte sitta där och vänta som någon slags Plan B ifall det inte blev som hon tänkt. Vilket det tydligen inte blivit.

    Bara för att belysa lite hur snett ute hon är: Av någon anledning gick jag med på att vi skulle fira jul tillsammans, hon och barnen och jag hemma hos mig (jag bodde kvar i vårt hus). Det kändes super awkward och påklistrat men jag kämpade hela kvällen igenom att inte säga något surt eller elakt. Hade lagat mat flera dagar innan för att det skulle bli sådär "perfekt". Vid 9-tiden på kvällen skulle hon skjutsa äldsta dottern och hennes pojkvän och trots att hon tidigare sagt att hon skulle stanna över natten så sade hon att hon skulle åka hem efter skjutsen. Nåja, dagen efter när jag skulle tanka bilen hittade jag inte mitt bensinkort. Tänkte att jag måste tappat det så jag ringde o spärrade det. Kollade samtidigt upp ifall det hade använts, och det hade det, på julafton strax efter 9 på kvällen. Jag förstod direkt att ex-frun stulit det men hon förnekade. Tog flera dagar innan hon till sist erkände, men hon kunde aldrig förklara varför. Det var förmodligen droppen. Då insåg jag att jag skulle aldrig mer kunna lita på henne oavsett vad. Och faktiskt, efter det har jag aldrig längtat efter henne mer. Jag kan minnas den hon var och hur kul vi hade haft, men det var någon helt annan person som inte längre fanns. Den personen kan jag med sorg och saknad minnas, men den personen har ingen relation till den kvinnan som hon är nu.

    Enda anledningen att jag överhuvudtaget fortfarande bryr mig är att vår yngsta dotter bor varannan vecka hos henne och varannan hos mig. Jag vill inte att dottern ska må illa och känna att hon måste vara mamma till sin mamma. Eftersom hon är 18 så får hon välja var hon vill bo själv men hon vill förtvivlat att ingen av oss ska känna sig ratad så hon har valt detta. Fast jag sagt att hon får gärna bo här hela tiden om hon vill, men också att om hon väljer att bo hos mamma så är det ok.

    Har idag träffat en tjej som jag date:at sen i januari och vi trivs ihop. Det kan på sätt och vis kännas som att det gick lite väl fort men å andra sidan så hade jag redan sörjt och bearbetat mitt kraschande äktenskap i sex års tid, jag blev färdig nästan i samma stund som hon lade nyckeln innanför dörren och gick.

    Tänkte bara knyta ihop säcken på den här tråden som jag startade när jag också var någon helt annan än den jag är idag. Visst, det är tungt ekonomiskt, vet fortfarande inte riktigt om jag kommer kunna bo kvar i huset men jag mår psykiskt så jäkla mycket bättre nu. Har nytt jobb som jag lyckades hitta innan pandemin startade och här verkar jag bli kvar.

    Har dessutom börjat kära ner mig i en jobbarkompis som jag tror också är lite intresserad av mig (om jag inte läser signaler jävligt dåligt). Men hon har sambo och barn så det får nog stanna vid en liten "oskyldig" flört.

    Jag date:ar ju också - fast jag är lite osäker på min date. Finns lite crazy drag i henne och hon tar också antidepressiva så jag vet inte riktigt hur det kommer sluta. Tänker inte låta det gå så långt som med mitt ex. Då är jag "long gone" innan det händer. Jobbarkompisen har jag mycket gemensamt med och hon har bästa humorn ever .. sånt går jag igång på. Däremot är det en åldersskillnad som spökar lite .. hon är yngre. Och i vilket fall som helst, tänker inte vara del av någon otrohetsaffär. Men tanken svindlar .. och lockar .. men vem kunde trott det för bara ett år sen. Då var jag säker på att när frun lämnade mig så skulle mitt liv i praktiken "vara över" .. det jag ångrar mest nu är att jag lät det gå så länge.

    Adjö och tack för titten :) (ja, människor är komplicerade)

  • låstbok
    Anonym (idioten till man) skrev 2013-12-08 15:12:05 följande:

    I mitt fall var det med en arbetskamrat hon valde att hoppa i säng med. Flera gånger, och hon har även sugit av honom på jobbet. Det var tyvärr inte hon som berättade utan jag som kom på det, och efter att jag avslöjat att NÅGOT hade hänt så ljög hon i 5 veckor om exakt VAD som hade hänt, det var som att krama blod ur en sten att få reda på detaljerna.

    Först påstod hon att de bara sexchattat, sen att de hade haft sex EN gång. Sedan berättade hon om TVÅ avsugningar, därefter kom hon på att de visst hade haft sex en gång till (vi hade haft sex kvällen innan, jag hade somnat på soffan, hon satt med telefonen bredvid mig medans jag sov och chattat med honom, de kom överens om att ses dagen efter). Dagen efter hade de setts, först påstod hon att hon åkt hem till honom men ångrat sig när hon kom innanför dörren och vänt på klacken och åkt hem igen. Senare kom det fram att jo (såklart) de hade knullat SEN hade hon ångrat sig. Senare den kvällen hade vi sex och jag märkte att det var något som inte stämde. Efter att hon gått och lagt sig började jag luska i datorn och hittade tillräckligt för att förstå att hon gjort något, dock inte exakt vad.

    Dum som jag var gick jag upp och väckte henne, istället för att bara norpa hennes telefon och fortsatt undersökningen. Hade jag gjort det hade jag sparat 4-5 veckor av att leva i helvetet, när jag inte vad som var sant och det ena erkännandet efter det andra poppade upp. Lögnerna är det som jag har haft svårast att hantera .. jag känner att jag kommer aldrig någonsin kunna lita på henne till 100% igen - den lilla ärtan av tvivel kommer alltid att finnas där. Hon hann radera hela sin telefon innan jag kom på tanken att söka igenom den.

    Så småningom framkom det att det var inte två avsugningar på jobbet, utan TRE .. efter ytterligare en period och MÅNGA frågor visade det sig att de inte hade använt kondom. Jag frågade och först sa hon att de haft det. Efter ytterligare frågor och tjat så sa hon att hon hade sagt att det kunde han strunta i MEN att han hade haft kondom i alla fall. Men till sist så kom det fram att han hade inte haft någon kondom alls. Gissa hur skitig man känner sig då, när man vet att han knullat henne utan kondom bara några timmar innan jag.

    Nu det sista som kommit fram efter att jag ifrågasatt hur man efter en 25.årig relation inom loppet av en vecka kan gå från att FB-chatta lite till att skicka nakenbilder av sig själv, suga av honom på jobbet och åka hem till honom för att knulla? NU kom det fram att hon en längre tid (4-5 månader vilket tydligen ska ses som en längre tid även fast man ställer det i relation till ett 25-årigt förhållande) känt sig "ensam och osynlig, som att vi bara bodde i samma hus". Och att hon då valde att istället för att prata med mig hoppa i säng med första bästa knullsugna jobbarkompis som flörtade lite med henne.

    På ett sätt hade jag önskat att de hade blivit påkomna med sina äckliga avsugningar på jobbet, så jag har haft mina funderingar på att anonymt (nåja) maila deras chefer med detaljer om detta. MEN, och nu kommer vi till det stora dilemmat;

    Jag älskar fortfarande min fru och vill få det att fungera igen. Hon säger att hon ångrar sig djupt och vill bara vara med mig. MEN inte heller detta verkar vara helt och hållet sanningen, en kväll när vi satt och pratade så påpekade jag att hon istället för att säga att "hon känner si och vill så" så formulerar hon sig att hon "hon VILL känna si och hon VILL göra så" vilket jag tycker är två ganska skilda saker. Då släpper hon nästa bomb att hon "till en viss del" fortfarande skulle vilja skiljas och få leva singelliv. Till saken hör att hon har en vän som levt singel i 10 år och som tycker det är så himla bra och hon har nog länge försökt övertala min fru om hur förträffligt det är. Även jobbarkompisar till henne som tycker livet är underbart när de "slipper barnen" varannan vecka och kan vara ute och knulla runt hur de vill. Min fru låter frestad och jag är fullkomligt panikslagen, medans hon fortsätter att säga att hon "vill känna ditten och datten" och att hon vill stanna och "bara" vara med mig.

    Vet inte längre hur jag ska jobba med detta .. om jag försöker att lappa ihop medans hon försöker hitta modet att bryta upp så kommer det att knäcka mig totalt. Om jag försöker distansera mig och bara försöker rädda mig själv så betyder det att jag måste offra henne och det vill jag inte. Jag VILL ha henne, jag vill leva med henne för resten av mitt liv, jag är inte beredd att slänga bort 25 år hur som helst. Kanske är det lite det som håller henne tillbaka också, och jag vet inte om det är vad jag vill, att hon stannar för att hon inte ska ha kastat bort 25 år .. jag vill att hon ska stanna för att hon vill ha mig och för att hon älskar mig, gör hon inte det så varför ska vi kasta bort ännu fler år medans vi försöker övertyga oss om saker som inte är sanna.

    Jag älskar henne, det vet jag, och det kommer jag alltid att göra. Men jag kommer nog aldrig lita på henne igen, och hennes vän som jag alltid har gillat kommer jag aldrig vilja se igen. Jobbarkompisen som jag träffat några gånger vid sociala funktioner i samband med hennes jobb har jag lust att strypa eller något (nej, det får man inte, men man får KÄNNA att man vill göra det) .. vi har festat ihop och haft ganska trevligt, faktiskt bara en vecka eller två innan han började flörta med min fru. Skulle vilja förödmjuka honom så offentligt som möjligt och kan jag bara komma på något sätt utan att det drabbar min fru så kommer jag inte att tveka en sekund. Han får gärna lida alla samma helvetets kval som jag har levt.

    Vad är det jag vill ha sagt? Vet inte. Vad är min fråga, ingen aning. Behöver bara spy ur mig lite galla antar jag. Kanske någon annan i samma situation förstår att de inte är ensamma, och att känslorna man har inte är så himla unika som man tror. Det är iaf vad jag har lärt mig efter att ha läst här inne de senaste veckorna. Och att jorden faktiskt fortsätter att snurra trots allt .. ska det läka så kommer det att ta TID.

    Reaktioner på detta? Gör jag rätt som vill försöka lappa ihop det här? Vad ska hon göra för att jag ska kunna återfå något förtroende för henne? (Hon blev avslöjad och ljög om allt tills hon inte hade något annat val än att berätta och inte ens då kunde hon säga allt).


    jag har bara en sak att säga,,,

    om du inte dumpar henne och tar ut skilsmässa är du totalt jävla dum i huvudet för att förlåter du henne så kommer hon bara göra om det igen och igen
  • Anonym (Hygglo)
    låstbok skrev 2020-09-29 17:57:44 följande:

    jag har bara en sak att säga,,,

    om du inte dumpar henne och tar ut skilsmässa är du totalt jävla dum i huvudet för att förlåter du henne så kommer hon bara göra om det igen och igen


    Kolla datumen på inlägget ovan och det du svarat på!
  • felix le chat
    Anonym (Hygglo) skrev 2020-09-29 21:40:45 följande:
    Kolla datumen på inlägget ovan och det du svarat på!
    nu uppdaterde ju TS sitt 7 år gamla tråd idag så.....
  • Anonym (Zacke)

    Tack för uppdateringen och slutrapporten. Bra att du tog dig loss men synd att det tog så lång tid, tid som man aldrig kan få tillbaka. Skönt att dottern numera är så stor att du förmodligen kan dra ner dina kontakter till ett minimum med exet. 

  • Anonym (rävhatt)

    Tar det sex år att besluta sig för att avbryta en relation där man mår så dåligt och partnerna har varit otrogen upprepade gånger så har man nog mer än det att jobba med hos en psykolog. Just sayin'...

    Men alltid intressant att få en slutrapport i en tråd som många engagerat sig i.

  • Anonym (man)

    Tyvärr verkar det ju vara så att väldigt många måste få uppleva det själva för att poletten ska trilla ner. Det är ju en klassiker att folk startar trådar om att de blivit bedragna och när de får rådet att lämna så vill de inte lyssna och tycker bara att folk är dömande och oförstående... och efter några år så lämnar man ändå fast då betydligt mer skadad än om man hade lämnat med en gång.

    Hur som helst är det skönt att höra att din tid i helvetet äntligen är slut och att du mår bättre och är på väg mot bättre tider.

    Grattis och lycka till Skål

  • Kungsholmsbo

    Det var så intressant att läsa detta. Tack för att du uppdaterade!

    När jag läser hur din frus beteende utvecklade sig kan jag ändå inte låta bli att tänka att hon måste fått/haft någon form av personlighetsstörning i samband med detta. Något psykiskt problem som yttrade sig såhär. Vem skickar pengar till Nigeria? Vem tar pengar från någon annans betal/kreditkort - allt det är ju rätt onormala saker. Det sista kan rent av vara brottsligt. Lägg sedan till att hon inte verkade kunna hålla sig på rätt sida äktenskapet de sista åren trots alla samtal etc. Något måste ju ha hänt henne?

    Med det sagt tycker jag ändå det var mycket bra att du lämnade henne. Ingen ska behöva bli behandlad på det sätt du beskriver. Även om jag själv inte blir så störd över otrohet - utan ser det som en sak som lätt kan hända. Så ska man ju naturligtvis försöka hålla sig ifrån det. Helst vill jag ju inte att min man ska bedra mig. Men, om han skulle göra det så vill jag inte veta. Med det sagt är otrohet ändå något som tyvärr gör att man inte riktigt är där. Det är egentligen inte bra för någon. Så jag har dubbla känslor kring det. Det är inte smart att vara otrogen. Men det kan lätt hända och det finns värre saker. Typ så. Men om det i hela historien också finns stora element av personlighetsförändringar som blir svåra att leva med - alltså så som du beskriver - Ja, så måste man nog separera. Hon var ju inte villig att göra några som helst avkall på sitt beteende. Men tydligen passade det levernet inte henne heller - för nu ångrar hon dig. Men försent.

    Så till din historia på jobbet. Det är exakt så det börjar. Tro mig jag vet. Den oskyldiga flirten. Helt plötsligt blir det en spiral som är svår att ta sig ur och hjulen börja snurra fortare och fortare och man blir fartblind. Det är inte värt det. Är hon yngre är barnen små. Flirten kan mycket väl spela hennes hjärna ett spratt så att hon tror att det är dig hon vill ha. Som småbarnsmamma är man så full av måsten ja ibland nästan kvävd och en flirt på jobbet blir en ventil. Man blir så smickrad och beroende och helt plötsligt är man inte där man borde vara. Det är sååå kul att flirta, det är så härligt att bli sedd och åtrådd men det är svårt att hålla sig på rätt sida om staketet och tyvärr förstör så mycket. Så - hitta en annan dejt. Dumpa the crazy chick. Vet inte hur gammal du är men tydligen har du ju lätt att få kvinnor. Så häng inte upp på dig på dessa som ändå inte passar dig.

    Önskar dig lycka till!

  • Anonym (man)
    Kungsholmsbo skrev 2020-10-02 09:35:28 följande:

    Det var så intressant att läsa detta. Tack för att du uppdaterade!

    När jag läser hur din frus beteende utvecklade sig kan jag ändå inte låta bli att tänka att hon måste fått/haft någon form av personlighetsstörning i samband med detta. Något psykiskt problem som yttrade sig såhär. Vem skickar pengar till Nigeria? Vem tar pengar från någon annans betal/kreditkort - allt det är ju rätt onormala saker. Det sista kan rent av vara brottsligt. Lägg sedan till att hon inte verkade kunna hålla sig på rätt sida äktenskapet de sista åren trots alla samtal etc. Något måste ju ha hänt henne?

    Med det sagt tycker jag ändå det var mycket bra att du lämnade henne. Ingen ska behöva bli behandlad på det sätt du beskriver. Även om jag själv inte blir så störd över otrohet - utan ser det som en sak som lätt kan hända. Så ska man ju naturligtvis försöka hålla sig ifrån det. Helst vill jag ju inte att min man ska bedra mig. Men, om han skulle göra det så vill jag inte veta. Med det sagt är otrohet ändå något som tyvärr gör att man inte riktigt är där. Det är egentligen inte bra för någon. Så jag har dubbla känslor kring det. Det är inte smart att vara otrogen. Men det kan lätt hända och det finns värre saker. Typ så. Men om det i hela historien också finns stora element av personlighetsförändringar som blir svåra att leva med - alltså så som du beskriver - Ja, så måste man nog separera. Hon var ju inte villig att göra några som helst avkall på sitt beteende. Men tydligen passade det levernet inte henne heller - för nu ångrar hon dig. Men försent.

    Så till din historia på jobbet. Det är exakt så det börjar. Tro mig jag vet. Den oskyldiga flirten. Helt plötsligt blir det en spiral som är svår att ta sig ur och hjulen börja snurra fortare och fortare och man blir fartblind. Det är inte värt det. Är hon yngre är barnen små. Flirten kan mycket väl spela hennes hjärna ett spratt så att hon tror att det är dig hon vill ha. Som småbarnsmamma är man så full av måsten ja ibland nästan kvävd och en flirt på jobbet blir en ventil. Man blir så smickrad och beroende och helt plötsligt är man inte där man borde vara. Det är sååå kul att flirta, det är så härligt att bli sedd och åtrådd men det är svårt att hålla sig på rätt sida om staketet och tyvärr förstör så mycket. Så - hitta en annan dejt. Dumpa the crazy chick. Vet inte hur gammal du är men tydligen har du ju lätt att få kvinnor. Så häng inte upp på dig på dessa som ändå inte passar dig.

    Önskar dig lycka till!


    Jag tror snarare att folk som själva saknar erfarenhet av att bli bedragna har väldigt svårt att förstå sånt agerande och försöker därför sätta diagnoser på personen för att det ska bli lättare att förstå. Typ ingen frisk människa kan väl bete sig så, det måste ju ligga något psykiskt problem bakom....

    Men en av de största lärdomarna av att bli bedragen är just att... ja faktiskt, så kan helt vanliga människor, även den du älskar mest och aldrig kunna tro det om  bete sig precis så vidrigt utan någon som helst psykisk störning.

    När du skriver...

    Lägg sedan till att hon inte verkade kunna hålla sig på rätt sida äktenskapet de sista åren trots alla samtal etc. Något måste ju ha hänt henne?

    Det är inte speciellt ovanligt att folk kan sitta och gråta floder inför sin partner och/eller i familjeterapi för att nästa dag fortsätta vara otrogen. Sen kommer man hem och fortsätter låtsas att man är ångerfull och ledsen... om du tänker efter, kan man se sin partner i ögonen varje dag och ändå bedra personen i åratal så har man förmodligen inga som helst problem med att fortsätta vara falsk även efter ett avslöjande.

    När man säger att en otrohet förändrar en så syftar man oftast just på detta. Man får en krassare, mer realistisk syn på människor.
  • Anonym (idioten till man)
    Kungsholmsbo skrev 2020-10-02 09:35:28 följande:

    Så till din historia på jobbet. Det är exakt så det börjar. Tro mig jag vet. Den oskyldiga flirten. Helt plötsligt blir det en spiral som är svår att ta sig ur och hjulen börja snurra fortare och fortare och man blir fartblind. Det är inte värt det. Är hon yngre är barnen små. Flirten kan mycket väl spela hennes hjärna ett spratt så att hon tror att det är dig hon vill ha. Som småbarnsmamma är man så full av måsten ja ibland nästan kvävd och en flirt på jobbet blir en ventil. Man blir så smickrad och beroende och helt plötsligt är man inte där man borde vara. Det är sååå kul att flirta, det är så härligt att bli sedd och åtrådd men det är svårt att hålla sig på rätt sida om staketet och tyvärr förstör så mycket. Så - hitta en annan dejt. Dumpa the crazy chick. Vet inte hur gammal du är men tydligen har du ju lätt att få kvinnor. Så häng inte upp på dig på dessa som ändå inte passar dig.

    Önskar dig lycka till!


    Jag fattar allt det du skriver, men jag vill inte hitta någon annan dejt. Vi klickar på alla tänkbara sätt, som att vi är karvade ur samma pussel.

    Jag hade nog aldrig ens sagt något till henne om hur jag känner om inte hon redan hade låtit mig veta att hon inte såg någon framtid med sin sambo och att deras förhållande var i princip helt dött.

    Att det är "fel" behöver inte betyda att det inte kan vara rätt. Jag vill så gärna tro på det här, och visst det är orättvist eftersom jag i princip inte har något att förlora på att ge det ett försök, medans hon har mycket mer att ta hänsyn till. Men som hon berättat för mig så var hon mentalt klar över att de två skulle inte bli gamla tillsammans. Jag är så hooked att jag skulle kunna gifta mig med henne och gärna skaffa ett barn tillsammans (hon vill väldigt gärna ha ett syskon till sitt nuvarande barn, och jag älskar barn men trodde min pappa-karriär var över) så det är verkligen ingen fling från min sida, jag är seriös. 

    "Crazy chick" är dumpad. Det blev lite mer likt mitt gamla förhållande från dag till dag och paranoia kombinerat med låg tillit från henne (fanns inget fog för den) så bestämde jag mig motvilligt för att inte fastna i något nytt dåligt förhållande. Även fast när det var bra så var det jättebra. Så på ett sätt saknar jag min crazy chick men det gick bara inte, jag kände hur jag blev mer o mer bitter mot anklagelserna som haglade för allt möjligt konstigt. T ex hittade hon 1 (!) photoshoppad bild på mitt ex på min FB (har ca 3000 bilder uppladdade och hade missat att ta bort just denna). Fick försvarstala i flera veckor om varför jag hade "en halvnaken bild på mitt ex" på min FB (till att börja med var photoshoppen så dålig att 25% av ansiktet saknades, den var inte ens halvnaken (man kunde max se lite dekotage), och bilden efter var en lika uppenbart photoshoppad bild av mig med sixpack (aldrig haft). Så nej .. bleka framtidsutsikter där.

    Åter till jobbarkompisen. Det skiljer +15 år vilket vi båda erkänt för varandra är en turn-on men det är också en av de saker som oroar mig. Funkar bra nu men om 10 år lär det vara mer uppenbart, vad händer då? Och om 20 år. Visst, man kan ta sakerna när de kommer ..men intellektuellt så fattar jag att det inte är optimalt, men om vi båda nu faktiskt har kärat ner oss i varandra på riktigt, är det kanske värt det? Hade jag kunnat stänga av känslorna så hade jag nog låtit detta gå mig förbi MEN det kan jag inte. Där har ni som deltagit i tråden den "fördelen" att ni inte behöver ta hänsyn till just den biten och då är det enklare. Så jag kommer nog vara ganska oemottaglig för eventuella argument emot .. sorry (not sorry), men jag är i alla fall ärlig och medveten om det.
  • Anonym (idioten till man)
    Anonym (rävhatt) skrev 2020-09-30 17:54:05 följande:

    Tar det sex år att besluta sig för att avbryta en relation där man mår så dåligt och partnerna har varit otrogen upprepade gånger så har man nog mer än det att jobba med hos en psykolog. Just sayin'...

    Men alltid intressant att få en slutrapport i en tråd som många engagerat sig i.


    Det hela blev som tre episoder om två år vardera.

    Episod 1 var när hon låg med jobbarkompisen. Efter ca två år så hittade vi (typ) varandra ett tag igen. Inte som förut men work-able.

    Episod 2 var en ok period på nästan två år innan:

    Episod 3 när hon ballade ur fullkomligt och det som stör mig mest i efterhand är att jag lät detta hålla på så länge som det gjorde. Ytterligare två år åt helvete. Det var inte ens jag som fullföljde skilsmässan, det gjorde hon. Men nästan i samma sekund som hon gick kände jag bara "NU är jag klar här".

    Och ja, det blev några sessioner med psykolog, detta var inte det enda som hände runtomkring mig då - det var typ allt på en gång. En dotter som hamnade i (extremt) dåligt sällskap och till följd av detta åkte in i fängelse. Blev av med jobbet, fick hjärtproblem och så skilsmässan ovanpå det.

    Nu mår jag 100% bättre. Ex-frun frågar ibland om vi ska ligga och det ska vi INTE .. hon kan ha sitt kaos för sig själv i fortsättningen. Min enda relation till henne idag är att hon är mina barns mamma (men tyvärr inte någon bra sådan), that's it.

    Jag lyckades bryta en relation innan den blev riktigt dålig trots min motvilja till att vara ensam.

    Har hittat nytt jobb som jag trivs extremt bra med, och som går som tåget nu under pandemin. Hjärtproblemen har (typ) blivit bättre, mindre stress.

    Dessutom har jag hittat det som jag tror är mitt livs kärlek. Har aldrig känt så som jag gör för henne. Hon är i mitt huvud 24/7. Och är det menat att bli så kommer det att bli .. 

    Så med detta sagt så lämnar jag OCH tackar för mig. All input har på olika sätt ändå hjälpt mig vidare. För mig har det här varit en bra ventil att få släppa av lite på trycket. Det ska ni alla ha tack för!
  • Jonnynilsson

    Jag orkar inte läsa hela tråden bara din trådstart. Dumpa kärringen. Hon kommer att fortsätta vara otrogen skylla på dig att hon är det. Och hon har med all säkerhet varit otrogen innan också.

    Dumpa och gå vidare, du kommer aldrig att kunna lita på henne. Det kommer att gnaga resten av tiden ni är tillsammans.

  • Anonym (Anonym)
    Anonym (idioten till man) skrev 2021-01-02 13:47:51 följande:

    Det hela blev som tre episoder om två år vardera.

    Episod 1 var när hon låg med jobbarkompisen. Efter ca två år så hittade vi (typ) varandra ett tag igen. Inte som förut men work-able.

    Episod 2 var en ok period på nästan två år innan:

    Episod 3 när hon ballade ur fullkomligt och det som stör mig mest i efterhand är att jag lät detta hålla på så länge som det gjorde. Ytterligare två år åt helvete. Det var inte ens jag som fullföljde skilsmässan, det gjorde hon. Men nästan i samma sekund som hon gick kände jag bara "NU är jag klar här".

    Och ja, det blev några sessioner med psykolog, detta var inte det enda som hände runtomkring mig då - det var typ allt på en gång. En dotter som hamnade i (extremt) dåligt sällskap och till följd av detta åkte in i fängelse. Blev av med jobbet, fick hjärtproblem och så skilsmässan ovanpå det.

    Nu mår jag 100% bättre. Ex-frun frågar ibland om vi ska ligga och det ska vi INTE .. hon kan ha sitt kaos för sig själv i fortsättningen. Min enda relation till henne idag är att hon är mina barns mamma (men tyvärr inte någon bra sådan), that's it.

    Jag lyckades bryta en relation innan den blev riktigt dålig trots min motvilja till att vara ensam.

    Har hittat nytt jobb som jag trivs extremt bra med, och som går som tåget nu under pandemin. Hjärtproblemen har (typ) blivit bättre, mindre stress.

    Dessutom har jag hittat det som jag tror är mitt livs kärlek. Har aldrig känt så som jag gör för henne. Hon är i mitt huvud 24/7. Och är det menat att bli så kommer det att bli .. 

    Så med detta sagt så lämnar jag OCH tackar för mig. All input har på olika sätt ändå hjälpt mig vidare. För mig har det här varit en bra ventil att få släppa av lite på trycket. Det ska ni alla ha tack för!


    Underbart att det löste sig så bra !! Lycka till med den nya kvinnan och ta hand om dig !
  • Anonym (Hygglo)
    Jonnynilsson skrev 2021-01-02 13:55:32 följande:

    Jag orkar inte läsa hela tråden bara din trådstart. Dumpa kärringen. Hon kommer att fortsätta vara otrogen skylla på dig att hon är det. Och hon har med all säkerhet varit otrogen innan också.

    Dumpa och gå vidare, du kommer aldrig att kunna lita på henne. Det kommer att gnaga resten av tiden ni är tillsammans.


    Märks att du inte läst. Började 2013...

    Men löste sig...
  • Anonym (Ssk)

    Tack för att vi fick följa dig i ditt liv. Intressant att du uppdaterade.

Svar på tråden Frun otrogen med jobbarkompis ..