• Zumba

    Vad är ok som bonusförälder?

    Jag är ensamstående med två barn i åldrarna 12 och 9 år. Sedan april i år är jag i ett förhållande med en ny man än barnens pappa. Jag är (oplanerat) gravid och vi har valt att behålla barnet. Allt har vart bra fram till nyligen och vi har planerat att pojkvännen ska flytta in hos oss, han vill vara närvarande som pappa när barnet föds. Men sista veckorna nu så har han visat nya sidor. Han går in och tar beslut vad gäller barnen. Som exempelvis igår kväll då vi blev riktigt ovänner. Barnen bråkade och det resulterade i att 12-åringen slog 9åringen flera gånger så att hon fick ont och blev ledsen. Jag han inte ta tag i situationen innan pojkvännen flyger upp ur soffan, lyfter upp 12-åringen i ena armen och ena benet, bär honom så till hans rum och slänger in honom i hans säng. 12-åringen skrek förtvivlat på hjälp till mej och försökte springa ut tillbaka. Då upprepades prosseduren. Sedan gjorde pojkvännen klart att 12åringen inte längre var välkommen ut i lägenheten. Inne i rummet Låg 12-åringen och grät och ropade på mej. Min pojkvän var förbannad och sa åt mej att inte gå in. Jag var också arg och sa till pojkvännen att det är jag som sätter gränser och bestämmelser vad gäller mina barn. Då vart pojkvännen ännu argare, han menade på att jag har inga gränser och då måste han ta över. Sen sa han också att när han flyttar in då ska det minsann bli ordning och reda. Jag blev så besviken, har inte sett honom så förut. Imorse sa 12-åringen att han flyttar till sin pappa om det ska fortsätta så här, han känner sej nu rädd inför min pojkvän. Som jag känner nu då känner jag bara ilska gentemot pojkvännen, jag funderar tom på att bryta med honom. Men i nästa sekund tänker jag att det inte vore rätt mot barnet i magen.. Vad tycker ni, överreagerar jag? Eller är det inte ok att pojkvännen beter sig så här? Vore oerhört tacksam för så många svar dom möjligt, jag känner mej jätteosäker på hur jag ska gå vidare med det här. Hade jag inte vart gravid då hade varit ett självklart val, pojkvännen hade åkt ut redan igår kväll. Men nu har jag ju barnet i magen och ta hänsyn till, som faktiskt är pojkvännens barn. 12-åringen är i nuläget besviken på mej och det gör så ont. Han tycker att jag väljer pojkvännen framför honom och undrar vad han har gjort för fel.. Hur skulle ni ha gjort? / Zumba

  • Svar på tråden Vad är ok som bonusförälder?
  • Fanny b

    Jag tycker din sambo gjorde fel som inte lyssnade på dig i denna situation samtidigt som jag tycker han ingrepp på ett bra sätt.  För jag tycker inte det är acceptabelt att en12-¨åring ska slå en 9-¨åring flera gånger på det sätt som beskrivs här. Vad du och din särbo bör göra att i lugn och ro diskutera detta, då kan du tala om för honom att du sätter gränser på ett sätt som passar dig men om han tycker det är konstigt det du gör så kan han tala om det för dig. För jag tror att eftersom ni kommer få ett gemensamt barn så blir det svårt om han endast får ha åsikter om det barn som är hans ska uppfostras.

  • j8506

    Som jag ser det så är det väl alltid barnen som kommer i första hand, Om du nu måste välja mellan barn och pojkvän.

    Jag har själv 2 plastbarn och en egen i ugnen, Men jag lägger mig inte i så mycket gällande skrikande och gapande på platsbarnen, Jag säger till dom om jag måste eller tar itu med det OM mamman säger att jag ska göra det.

    (Ta itu med det = Bär in/skickar in nått av barnen på rummet o.s.v.) 


    Av någon anledning så lyssnar dom bättre på mig, Men det är svårt när man har plastbarn och man inte kan göra som man själv vill uppfostra sin unge. Så i sånna här tillfällen så måste du vara först med att sära på barnen men jag förstår om det inte alltid är så lätt.

    Jag tycker dock att pojkvännen borde ha någon form av spärr som gör att han väntar på att du ska reagera i första hand och löser inte det problemet och DU behöver hjälp så får han kliva in.

    Så har vi det hemma hos oss iaf.

    Hoppas det löser sig!

  • Kylla

    RÖD FLAGG RÖD FLAG
    Det där låter oroväckande i mina öron om han kan göra så där mot dina barn vad kan han då göra mitt sitt biologiska.
    Nä barnen i första hand, vad ska du göra om han börjar misshandla barnen ska du blunda även för det, nä lämna honom nu innan det är försent.
    Nu ska man inte måla fan på väggen men om han kan ger sig på din son så är ju inte nästa steg så långt att ger sig på dig när du gör något som han inte gillar.

  • Litet My
    Kylla skrev 2013-12-09 11:47:03 följande:
    RÖD FLAGG RÖD FLAG
    Det där låter oroväckande i mina öron om han kan göra så där mot dina barn vad kan han då göra mitt sitt biologiska.
    Nä barnen i första hand, vad ska du göra om han börjar misshandla barnen ska du blunda även för det, nä lämna honom nu innan det är försent.
    Nu ska man inte måla fan på väggen men om han kan ger sig på din son så är ju inte nästa steg så långt att ger sig på dig när du gör något som han inte gillar.
    Tänker samma sak, RÖD flagg.

    Har själv flyttat ihop med en ny partner när det fanns barn sedan innan (mitt barn) men jag hade aldrig gjort det om han visat minsta tendens till att bete sig så illa eller tyckt att "när vi flyttar ihop blir det ordning".
    Vi tog faktiskt några år på oss innan vi flyttade ihop och skaffade gemensamma barn just för att allt skulle kännas 100%.
  • Zumba

    Tack så jättemycket för era svar! Ja det är oroskänslor jag har fått, hur det kommer bli framöver. Sen är det så att han själv blev uppfostrad i hård stil, han blev slagen och fick lägga sig utan mat bl.a. om han inte skötte sig. Han säger att han tycker det var fel av hans föräldrar. Men i nästa stund säger han att man måste vara hård och tydliga gränser. Förra veckan tyckte han att jag skulle skicka 12-åringen i säng utan mat, för att han klagade över maten som skulle lagas.. Jag är lite oroad att kanske ränderna från hans egen uppfostran sitter i. Jag har pratat med honom om detta, han säger att så är det inte, han skulle aldrig slå sina barn. Men att inte ge dom mat för att de inte beter sig som man vill, det e tydligen ok? Vet varken ut el in../ Zumba

  • Sweet life

    Ja, du låter slapp i mina ögon först och främst...

    Hur kan en 12 åring någonsin slå sitt syskon som är 9 år. Där har DU misslyckats någonstans. Slår man sina familjemedlemmar förtjänar man inte att få vara i övriga lägenheten förens man insett hur fel man aggerat, ja även som 12 åring.

    Hade det vart min pojkvän hade jag blivit glad om han gripit in om inte jag hunnit göra det. 

  • Litet My

    Som sagt jag skulle nog lagt benen på ryggen. Alla är vi olika, har också växt upp på liknande sätt som din sambo men jag har jämfört med din sambo blivit totalt tvärtemot vad mina föräldrar var på alla sätt.

  • Zumba

    Sweet life: jag vill bara klargöra att jag INTE tycker att det är ok att 12-åringen slår. Men jag fick som sagt inte chansen att reagera här, förrän pojkvännen tog över. Hade inte han varit här hade jag löst det på följande sätt att 12-åringen hade fått gå in på rummet för egen maskin efter tillsägelse av mig. ( inte buren och ivägslängd som en leksak, det är det jag reagerar mot). Sen hade jag förklarat att han är välkommen ut när han är redo att be om ursäkt , samt kan bete sig på ett bra sätt ../ Zumba

  • Fanny b
    Zumba skrev 2013-12-09 12:33:41 följande:
    Sweet life: jag vill bara klargöra att jag INTE tycker att det är ok att 12-åringen slår. Men jag fick som sagt inte chansen att reagera här, förrän pojkvännen tog över. Hade inte han varit här hade jag löst det på följande sätt att 12-åringen hade fått gå in på rummet för egen maskin efter tillsägelse av mig. ( inte buren och ivägslängd som en leksak, det är det jag reagerar mot). Sen hade jag förklarat att han är välkommen ut när han är redo att be om ursäkt , samt kan bete sig på ett bra sätt ../ Zumba

    I fall som detta tror jag inte på att vara så pedagoisk. Din son slog din dotter flera gånger, din dotter blev ledsen och fick ont. Jag tycker därför inte så synd om din son för han blev buren till sitt rum, för även om han blev rädd så kanske han får en större förståelse för vad hans syster kände när han slog henne. Jag tycker inte heller att i sådana här fall ska barnet få komma ut efter bett om ursäkt. för risken finns ju att de gör detta för att få lämna rummet. Utan i sådana här fall kan barnet få vara på sitt rum, sedan kan man prata med barnet om hur de känner sig, och då vara noga med att inte börja trösta det utan säga; Ja, jag förstår att du tycker detta var obehagligt men ditt syskon blev också rädd och ledsen när du slog det. Och sedan höra efter vad barnet tycker man ska göra för att detta inte ska ske igen.
  • Zumba

    Ok, ja jag vet inte, kanske har du rätt. Jag har alltid trott och agerat efter pedagogiskt tycke. Min pojkvän tänker som dig..

  • Katlan

    Jag blir alldeles kall när jag läser detta!

    Har levt ihop med en man som trodde sig kunna sätta alla regler och som såg till att få igenom dem. Gick det inte utan våld så gick det med.
    Han hotade mitt yngsta barn, drog honom i håret och annat jag inte orkar ens tänka på.  Mitt äldsta barn vågade han sig inte på men hotade indirekt via mig vad som skulle kunna hända om...

    Jag lämnade honom efter något år och min yngsta lider än idag för det som hände.

    Låt inte dina barn utsättas för samma sak TS!

    Att bli utburen i en arm och ett ben?
    Vad är det för jävla sätt mot ett barn?
    Om det var första gången, vad  händer nästa?
    En vacker dag kanske han slänger ut ett barn i snön utan ytterkläder och låser dörren.
    Vad skulle han göra mot dottern om hon var olydig? Släpa henne i håret  kanske?

    Tänk dig dessa scenarion, skulle du kunna förlåta dig själv för att ha låtit det hända?

  • Fanny b
    Katlan skrev 2013-12-09 12:55:03 följande:
    Jag blir alldeles kall när jag läser detta!

    Har levt ihop med en man som trodde sig kunna sätta alla regler och som såg till att få igenom dem. Gick det inte utan våld så gick det med.
    Han hotade mitt yngsta barn, drog honom i håret och annat jag inte orkar ens tänka på.  Mitt äldsta barn vågade han sig inte på men hotade indirekt via mig vad som skulle kunna hända om...

    Jag lämnade honom efter något år och min yngsta lider än idag för det som hände.

    Låt inte dina barn utsättas för samma sak TS!

    Att bli utburen i en arm och ett ben?
    Vad är det för jävla sätt mot ett barn?
    Om det var första gången, vad  händer nästa?
    En vacker dag kanske han slänger ut ett barn i snön utan ytterkläder och låser dörren.
    Vad skulle han göra mot dottern om hon var olydig? Släpa henne i håret  kanske?

    Tänk dig dessa scenarion, skulle du kunna förlåta dig själv för att ha låtit det hända?
    Jag tycker inte man ska vara så snabb på att döma honom. Det är en sak om ts inte vill bli sambo med honom p g a detta, men jag tycker man ska fokusera på varför han agerade som han gjorde. Ts 12-åriga son slog sin lillasyster flera gånger, systern fick ont och blev ledsen. Jag tycker att detta beteende inte är acceptabelt av ett så stort barn. Av den anledningen ser jag inget fel i att 12-åringen skrämdes av denna behandling, han blev inte slagen, bara inburen på rummet. Jag kan tycka att om man vid 12 års ålder slår sitt syskon så förtjänar man också att bli inburen på sitt rum.
  • Zumba

    Katlan: usch vad hemskt det du har gått igenom, bra att du tog dej ur det! Jag lämnade barnens pappa i rädsla för vad som skulle hända annars . Han misshandlade mej psykiskt, samt stängde in barnen på dn mörk toalett utan fönster när de inte uppförde sig . Kanske är det därför jag reagerar så starkt mot det här också.. / Zumba

  • Loppsan

    Jag tycker det är helt okej att han särade på barnen och tog undan 12åringen. Däremot är det inte okej att han bar barnet i en arm och ett ben, det kan inte varit så behagligt?! Han skulle tagit isär dem och sen sagt åt den äldre att gå in på sitt rum tills han lugnat ned sig. Sedan spelar det ingen roll varför du inte kunde ingripa på en gång, huvudsaken någon avbryter bråket kan jag tycka.

    Det är inte lätt att vara bonusförälder, men det är heller inte lätt för det barn som får en bonusförälder. Det är viktigt att du och din kille är överens inför framtiden.

  • Zumba

    Ja det är det jag har börjat tänka på det sista, vi är olika som natt och dag, har totalt motsatta grundvärderingar, vilket har visat sej mer och mer de sista veckorna . Nej behagligt kan det inte ha varit, sonen fick blåmärken både på armen och benet .. / zumba

  • Ess
    Zumba skrev 2013-12-09 12:10:50 följande:
    Tack så jättemycket för era svar! Ja det är oroskänslor jag har fått, hur det kommer bli framöver. Sen är det så att han själv blev uppfostrad i hård stil, han blev slagen och fick lägga sig utan mat bl.a. om han inte skötte sig. Han säger att han tycker det var fel av hans föräldrar. Men i nästa stund säger han att man måste vara hård och tydliga gränser. Förra veckan tyckte han att jag skulle skicka 12-åringen i säng utan mat, för att han klagade över maten som skulle lagas.. Jag är lite oroad att kanske ränderna från hans egen uppfostran sitter i. Jag har pratat med honom om detta, han säger att så är det inte, han skulle aldrig slå sina barn. Men att inte ge dom mat för att de inte beter sig som man vill, det e tydligen ok? Vet varken ut el in../ Zumba
    Jag tycker inte att han gjorde fel. Han slog inte pojken, utan bar bort honom. 
    Du kan inte på full allvar tycka att det är ok att slå sin 3 år yngre syster så att hon skriker för att det gör ont. Tur att han tog tag i det, för hennes skull!!

    Ett så gammalt barn som gnäller över maten, kan gott få lägga sig hungrig en kväll. Skulle du laga ytterligare en rätt till honom?

    Det är inte så att han tycker att du favoriserar sonen?

    Ni kanske skulle lärt känna varann bättre.
Svar på tråden Vad är ok som bonusförälder?