En annorlunda abort historia

Jag har varit ned om samma sak. Men det var många år sedan. Blev gravid med en kille som misshandlade mig. Visste att han inte skulle bli en bra pappa och jag var rädd att om jag får barn med honom är jag fast med honom resten av livet. Jag valde abort och flyttade sedan över halva Sverige försatt bli av med honom. Jag tror inte att jag kunde ha gjort på annat sätt. Precis som inte du heller kunde. Tänk om han hade krävt att få ta hand om barnet själv när det var fött istället försatt det skulle adopteras bort? Jag tycker att både du och jag gjorde det bästa vi kunde göra i den situationen vi var i. Förlåt dig själv och gå vidare.

Jag förstår vad du går igenom. Jag själv tog bort ett barn efter jag fått mitt första barn. Jag var 17 när jag fick mitt barn, började med mini- piller efter förlossningen samt ammade. Trots detta blev jag gravid när min dotter var 2 1/2 månad. Jag insåg att det inte fanns en chans i världen att vi skulle kunna tillgodose barnet som låg i magens alla behov på det viset jag ville. Det var utan tvekan det värsta beslutet jag tagit i hela mitt liv. Det kändes som jag valde bort ett utav mina barn. Jag tänker på det ofta, på sätt och vis har det nog skadat mig lite. Det känns fel att skaffa fler barn även nu så här 9år senare. Jag vet idag att beslutet var rätt, när min dotter var 6mån gick min man in i depressioner och svår ångest så man kan säga att jag blev ensamstående med min dotter samtidigt som jag tog hand om honom och så var det de första två åren. En karusell med läkare akutpsyk mm. Hade jag haft ett barn till vid den tidpunkten vet jag inte vad jag gjort. Jag tänker ofta på aborten men inser att beslutet var rätt. Det känns fortfarande i själen, det gör det men som sagt, beslutet var rätt. Alla tar inte beslut om en abort baserat på vad dem innerst inne vill. Mitt beslut var mer baserat på ekonomi, situation och magkänsla. Om du känner att du inte kan komma vidare från det här, sök hjälp. Jag har vänner som behövt bearbeta sånt här senare i livet.

Det är din rätt. Ditt "barn"=(embryo utan känslor eller ens vet att det finns) lider inte av det.