Jagad ang faderskap trots inseminationskvitto

Jag vet inte vad som händer, men rimligt vis borde de inte kunna göra så mycket. Så jag tycker du (precis som du skriver) ska sluta svara. De verkar ju inte läsa dina svar hur som helst så det känns meningslöst att slösa tid på det.

Att det kan gå att få information om donatorn i Danmark till exempel?  För stunden var det klart, men de får öppna nya utredningar under hela uppväxten.

Men det är ju en anonym donator. Ts har inte varit ute på krogen och raggat hem någon för att insemineras.

Ja? Socialstyrelsen skriver: Socialnämnden är skyldig att så långt som möjligt utreda och försöka fastställa faderskapet även till ett barn som kommit till genom en assisterad befruktning när villkoren enligt lagstiftningen inte är uppfyllda. I en sådan situation är det således det biologiska faderskapet som ska utredas och om möjligt fastställas.
Om spermagivaren däremot själv vill ta på sig faderskapet kan faderskapet fastställas genom bekräftelse. Om han inte går med på det frivilligt, framgår av det ovan sagda att det inte torde vara möjligt att föra talan i domstol om fastställande av faderskapet. Faderskapsutredningen får då läggas ner (2 kap. 7 § FB).

Jag föreslår att du skriver ett artigt standardsvar. "Som jag upplyst om per brev den xx ... ni lade ner utredningen den xx... jag har alltså inga fler uppgifter att ge angående faderskapet." Och sedan printar du en ny kopia på det där varje gång du får brev av dem.

Enklast.

Men om du läser har ts gjort en inseminering i Danmark, med en anonym donator. Hon har inte anlitat en privat donator.
Det låter snarare som de gör något fel, och ts borde påpeka det för deras chef.

Tack för all input.

Är det någon som har struntat i att svara på brev ang faderskap som vet om de fortsätter skicka eller ger upp eller plötsligt dyker upp på hembesök eller vad gör de?

Visst är det så att finns redan ett avgörande i ett annat land och det är giltigt här så ska Sverige inte ens starta en utredning? Så eg borde Norges beslut räcka (vilket de fått kopia på).

Ni som tror att man söker efter anonyma donatorer efter insemination på klinik har fel. Det gör man inte. Spermabanken innehåller simmare från alla europeiska nationaliteter och jag vet inte ens om min donator är svensk, tysk, spanjor, polack eller någon annan nationalitet. 

Men om du kontaktar chefen till personerna som skickar breven, så kan ni lösa det lite enkelt. Påpeka det du har skrivit i tråden, att det redan är klart.

Du hävdar alltså att Socialstyrelsen och lagen har fel?

Det står iofs när villkoren enligt lagstiftning inte är uppfyllda. Enligt ts är villkoren uppfyllda.

Enligt Ts ja, men inte enligt socialtjänsten.

Det är därför jag tycker ts ska ta kontakt med chefen, och påpeka detta. Att det redan är färdigt och klart. Troligen är det någon där som har klantat sig ordentligt.
Det tyder på det, då de inte ens svarar på ts brev.

Bara jag som får massa konspirationsteorier? 

Enligt Socialstyrelsen ska utredning läggas ner vid befruktning i utlandet på ett sätt som står i strid med lagstiftningen här i Sverige. 


"Det kan givetvis i praktiken vara svårt eller omöjligt att få fram uppgifter (...) om hon befruktats genom en anonym spermadonation i utlandet. Då får utredningen läggas ner (2 kap. 7 § FB)".


Även vid befruktning genom ex privat insemination där modern vet vem givaren är ska utredningen läggas ner. 

"Av förarbetena till lagen framgår att talan mot en spermagivare inte kan föras mot dennes vilja. I ett hovrättsmål fastslogs att insemination inte kan jämställas med samlag. Enligt hovrätten är det en ovillkorlig förutsättning för tillämpningen av 1 kap. 5 § FB att mannen haft samlag med modern under konceptionstiden."

En donator är aldrig en far mao. 

Slutligen: 

"Domar om faderskap som har meddelats i ett annat nordiskt land gäller som huvudregel även i Sverige (1 § första stycket NFL)."

Ärendet är avgjort i Norge och ska således inte ens utredas i Sverige. Punkt slut. 

Dét är säkert så att du har rätt och de har fel, men det vet ju inte de om än, eller hur. Annars skull de ju inte skicka brev till dig. Agera lit vuxet, lyft luren och prata med dem, lugnt och sansat. Om du inte kan det, skriv ett brev i saklig men trevlig ton. Ilska kommer man sällan långt med hos myndigheter.

Varför ringer du inte? Det hade jag gjort, aningen uppretad, och frågat vad i hela fridens namn dom håller på med! Man kommer SÅ mycket längre på direkt kommunikation tycker jag, istället för att hålla på och skriva brev.

Läs hela tråden, har skrivit flera gånger att jag har kontaktat dem. Agera vuxet? Skicka kvitto + blankett till en norsk myndighet och få papper på avslutad utredning, flytta till Sverige, bli kontaktad igen, skicka kvitto + svensk blankett + kopia på norska utredningens avslut och få papper på avslutad svensk utredning. Och sen när jag blev kontaktad igen fyra år senare har jag skickat info att saken är avslutad av dem + Norge och att de fått allt jag har. Du tycker inte jag har agerat vuxet? Det här de håller på med nu är trakasserier och inget annat och nej, det ställer jag inte upp på. 

Vadå de vet inte om att de har fel? Det är dem och inte jag som ska kunna lagstiftningen, får man anta? Låter för mig bara märkligt att en faderskapsutredare inte kan antas kunna reglerna för faderskapsutredning. De ska både känna till att Norges beslut gäller och att en donator aldrig kan eller ska eftersökas.

Begär ett möte med avdelningschefen och lägg fram alla papper du har. 

sorry, då läste jag inte tillräckligt noga. Förlåt för det. Men, Gå till handläggarens chef. Duger inte det, gå till chefens chef. Men se till att få ett avslut på det hela. De kommer inte ge sig.

Att de inte ger sig antar jag också. Men vad betyder det i praxis är vad jag undrar? Att det kommer att komma nya brev antagligen, men mer än så om de inte får någon kontakt med mig alls? Det är väl inte speciellt mycket mer de kan göra (förutom att underrätta FK att jag inte är berättigad till underhåll, det har redan diskuterats i tråden och det spelar ingen roll för mig. Har inget underhåll idag, har aldrig haft och vill aldrig ha).