Ska göra abort i vecka 17+6, någon annan?

För att jag läst tråden och kan tänka själv...

Och för den delen så har jag aldrig skrivit att jag skulle veta det 100%. Men jag utgår från att om man står och överväger en abort/adoption så är man inte säker åt någon dera hållen. Utan mer troligt är att saken inte handlar om vad man vill, mer om vad man känner man kan och klarar.

Och skulle vara bra att ni läste tråden innan ni börjar spruta ur er anklagelser. TS behöll barnet. Så alla ni som förespråkade abort var dom som denna gång gav henne ett råd hon inte ville leva med. Och jag tycker inte det är så svårt att kunna förstå, att alla trådar om handlar om "ska jag göra abort?"...inte skrivits av en person där det är ett enkelt beslut att ta en abort, utan helt tvärtom faktiskt.

Blev det någon blogg TS? Skaffa en annars! Väntar med spänning att få en länk så jag kan fortsätta följa dig. Om inte annat får du fortsätta uppdatera här!

Jag har faktiskt funderat på att starta en blogg, har fått så mycket underbart stöd här och skulle vilja få det i fortsättningen också. Och sen kan det vara skönt att skriva av sig om allt som händer. I skrivande stund sitter jag hemma hos min mamma. Så vitt jag vet har hon varit drogfri i över en månad, dock dricker hon fortfarande, och röker, men det är en sån himla förbättring. Hon mår så mycket bättre, hoppas bara det håller i sig! Hon har börjat visa sig lite gladare över att få ett litet barnbarn också, tror hon tycker det är kul innerst inne, men att rädslan för att bli övergiven tar över. Men jag ser igenom det arga. Lillan i magen växer så det knakar, det är bara 5 veckor kvar nu och jag börjar bli lite nervös. Jag kommer trots allt inte ha med mig någon på förlossningen men hoppas att barnmorskorna ger mig det stöd jag behöver. Det känns ändå bra, har den attityden att jag klarar det själv. Det är klart jag klarar av att föda min dotter själv! Jag tar det som det kommer helt enkelt. Då det heller inte finns någon som kan skjutsa in mig när det är dags har jag fått hjälp att anordna ambulansskjuts, de är så otroligt snälla och stöttande allihop. Jag ångrar inte en sekund att jag behöll henne, och jag tror på ödet. Jag tror på att det var meningen att jag skulle behålla henne så hon kunde få ordning på mitt liv, och min mammas liv. Hon blir vårt mirakel. Jag längtar efter henne, att få börja mitt liv ihop med henne, jag ska vara en sån typisk töntig mamma! En sån som går på babysim och babyyoga, och som köper matchande kläder till oss. Jag ska ge henne allt jag kan!

Men suck..... För det första handlar väl de senaste sidornas råd om en annan än TS. Jag är helt på det klara med att hon valde att behålla. Och du är väldigt trångsynt om du tror att målet med allas råd är att få TS att göra just så.
Och sluta generalisera. För vissa är abort ett lättare beslut än att välja strumpor på morgonen och för vissa är det det svåraste valet någonsin. Vissa känner bara lättnad efteråt och vissa sörjer i år eller kanske till och med ångrar sig. Vad är det som är så obegripligt med det?

Du skriver "för vissa är abort ett lättare beslut än att välja strumpor på morgonen..."

Hör du inte själv hur sjukt det låter? Vilka människor det finns på vår planet..När man hör sådant så börjar man förstå hur det finns läkare som inte mer vill utföra aborter. Kondom, p-piller eller avhållsamhet är ord såna människor skulle praktisera! USCH

Varför skulle det vara sjukt? Och vari finns logiken i att en person som gör abort och tycker att det är ett lätt beslut skulle ha varit oskyddad eller använda abort som preventivmedel(vilket inte går)?

Du skriver "för vissa är abort ett lättare beslut än att välja strumpor på morgonen..."

Hör du inte själv hur sjukt det låter? Vilka människor det finns på vår planet..När man hör sådant så börjar man förstå hur det finns läkare som inte mer vill utföra aborter. Kondom, p-piller eller avhållsamhet är ord såna människor skulle praktisera! USCH