hur kändes det för er?
Jag har en underbar familj bestående av min man och vår son på 2 år. Hela året har varit lite upp och ner. Jag har varit deprimerad hela våren pga att jag inte alls trivs på jobbet och vill så gärna hitta ett nytt men får inte tag på något. Jag och min man bestämde oss för att gifta och efteråt börja med att skaffa ett syskon åt sonen. Jag vill så gärna ha ett sommarbarn till nästa år och gärna en flicka. Visst älskar vi sonen men jag har alltid sett mig själv att ha en dotter. Något sommarbarn lär det inte bli för vår del. Jag blev gravid 2 månader efter bröllopet som slutade i tidigt missfall i v7-8. Det skulle bli perfekt med en bebis mitt i sommaren men även denna månad kom mensen igen. Efter alla tecken på att det denna gång skulle bo en bebis i min mage så krossades drömmen om ett syskon än en gång. Efter att ha kört mer eller mindre oskyddat hela året så har det inte blivit något iaf. Jag gjorde ett vul är jag fick missfall och allt såg bra ut. Jag har haft oregelbunden mens enda sen den kom tillbaka efter förlossningen. Det har endast gått 1½ månad efter missfallet som jag tog väldigt hårt men ändå ville vi båda försöka igen direkt efteråt.
Hur kändes det för er när ni fått missfall? Började ni försöka direkt eller valde ni att vänta? Isåfall hur länge? Hur kom ni över/genom missfallet?
