När har man "alkoholproblem?" vad är problem och vad är "okey" beteende av dessa alternativ?

Tycker båda har problem fast på olika sött. Att A känner sånt stort sug för alkohol känns inte bra. Att person B inte kan kontrollera mängden alkohol (om vi antar att det är en vuxen person som borde lärt sig det då) är inte bra.

Frågan är ju om person A utan problem kan avstå alkohol under en längre period och om suget är för att den tycker det ska bli gott med ett glas vin eller om det mer är att den behöver sitt vin. Tycker ändå det är konstigt att man måste dricka vin varje helgkväll och dessutom inte kan hålla sig till ett glas

Jag gissar att du är A?

Självklart kan man säga att fall B är värre då denne med sitt drickande skapar problem, både för sig själv och andra. Fall A skadar eller stör ingen alls i nuläget.
Fail.

Fail? För att jag inte tycker som dig? Är du 14 eller? Haha. Det är även värre om nån efter att ha druckit julmust mördar nån. Vilket inte nödvändigtvis har med den aktuella frågan om vem som har ett större alkoholproblem än den andre.

Jag är en B person.

Dricker i stort sett aldrig hemma, men går gärna ut ibland.

Ibland går jag ut någon gång i månaden och ibland dröjer det längre tid mellan gångerna.

Nästan jämt dricker jag för mycket. Tappar kontrollen och dricker mer fastän jag inte behöver.

Jag däckar sällan och kräks aldrig eller däckar, men jag har nästan alltid minnesluckor och lyckas nästan alltid göra något jag ångrar. Har ofta ångest dagen efter.

Jag är inte rädd för att bli beroende av alkohol, men önskar att jag kunde dricka mer normalt när jag väl dricker. Lovar alltid mig själv innan att ta det lugnt, men blir ju aldrig så....

Låter inte bra. Återkommande minnesluckor efter att man har druckit kan vara ett tidigt tecken på en hjärnskada.

Jag TS är A och min kompis är en B

Kan du låta bli att dricka om du vill?

Jag anser att båda personerna är i riskzonen men olika långt in och på olika sätt:

Person A: Verkar ha ett kontinuerligt beroende av att dricka just vin (för att denna gillar smaken) för att kunna koppla av och njuta av ledigheten. Just att denna peson känner ett så starkt beroende av att dricka dessa glas vin gör att jag kopplar även detta lilla drickande till ett beroende. Har person A:s drickande hela tiden varit max två glas per kväll eller har det under tidens gång ökats från max ett glas och finns risken att gränsen dras ut mera? Vad känner Person A efter att inte ha druckit sina glas vin, vid sjukdom? Ångest över att ha missat det? 

Mängden Person A dricker  borde alltså hamna på (4 glas per vecka * 4 veckor = 16 glas) 16 glas per månad (dvs ca. 4 vinflaskor i månaden). Om man antar att en vinflaska i genomsnitt innehåller 12 % alkohol så motsvarar det 36 cl ren alkohol i månaden, vilket väl får anses ganska mycket. 

Person B: Verkar inte ha ett beroende så tillvida att denna måste dricka alkohol varje vecka för att kunna slappna av som person A verkar behöva göra. Person B verkar dock ha ett dåligt sinne och svårt att sluta dricka när Person B väl börjat. Känner person B att hon/han måste gå på fester en gång per månad eller kan Person B hoppa över festen om Person B blir tillfrågad? 

Mängden Person B dricker är svårare att uppskatta men om man utgår från att Person B inte håller sig till enbart vin så med två - tre drinkar å 6 cl är man redan där uppe i 12 - 18 cl ren sprit och om Person B sen dricker några glas vin eller cider så tycker inte jag det är rimligt att anta att Person B kan komma upp i ungefär samma mängd ren alkohol per månad som a. 

Det som enligt mig gör B:s alkoholdrickande mer farligt är att denna peson får i sig mer ren alkohol under ett och samma tillfälle och att den inte har någon kontroll över när det är dags att sluta dricka, dock kan jag inte tycka att B har något alkoholberoende då denna person inte har något sug efter alkohol innan hon/han börjar dricka. Person A har däremot ett mer uttalat alkoholberoende enligt mig, då denna mer eller mindre känner ett tvång att dricka sina glas vin varje vecka. 

Jag tycker att båda är problematiska.

Fall A på grund av detta: Känner ett stort sug efter vinet när fredagskvällen kommer...

Fall B på grund av detta: Minnesluckor, kräks och kan inte ta sig hem utan hjälp. Rejält bakis dagen efter.

Usch, är det så? Hemskt..

Person B har en riskkonsumtion av alkohol i och med att hen super sig redlöst berusad, även om det inte sker särskilt ofta. Det finns en stor risk att B konsumtion har skadliga effekter i längden, både kroppsligt och psykiskt.

Person A dricker långt under de gränser som finns för riskbruk. Att det finns ett sug är förvisso en varningssignal, men samtidigt kan A avstå från alkohol t.ex. i samband med sjukdom. Så länge drickandet hålls till de här 1-2 glasen 2 gånger i veckan och inte ökar och sprider ut sig över andra veckodagar finns ingen större anledning till oro.

Ja. Alla hjänrfunktioner kan påverkas negativt av alkhol. Tänkande, känslor, omdöme, minne, balansen liksom förmågan att samordna muskelrörelser. Effekterna blir mest tydliga när man dricker sig full men går att upptäcka redan efter små mängder alkohol. Hjärnskador är ganska vanliga hos människor som druckit mycket alkohol under många år i följd. Återkommande minnesluckor efter att man har druckit kan vara ett tidigt tecken på en hjärnskada. Alkohol ökar även risken för en rad psykiska problem, främst derpression, ångest och sömnstörningar. www.drugsmart.com/fakta/alkohol Låter läskigt.

Båda är ok om ingen utomstående lider av det, forutsatt att "kan inte ta sig hem utan hjälp" betyder att typ nån ringer en taxi. Behover personen mer hjälp är det kanske inte så bra i längden.

I motsats till många andra i tråden tycker jag att A är helt oproblematisk. Av olika orsaker. Hälsoaspekten har en liten roll, då man inte kan påstå att 1-2 glas vin fre-lör är skadligt - om jag inte missminner mig så kan 1 glas vin om dagen till och med ha fördelaktiga hälsoeffekter? Samtidigt kan man inte helt förhålla sig till hälsoeffekten, då vi människor generellt gör många saker i vardagen som kanske är dåliga för hälsan men som vi fortsätter med antingen på grund av vana eller trivsel. Gillar jag t.ex. att röka tobakspipa några kvällar i veckan kan man inte tala om några positiva hälsoeffekter men det kan ju ändå vara något som ökar min livskvalitet. Även dagligt intag av kaffe har mycket negativa hälsoeffekter, likväl finns det många hobbys som kan vara direkt riskabla men man skulle ändå inte kritisera fanatiska skidåkare för att missbruka sitt nöje.

Det är lätt att stirra sig blinda på normer och låta sig skrämmas av ord som "beroende", samtidigt tycker jag att det är menlöst att avhålla sig från saker enbart för att de är vanebildande, huvudsaken är enligt mig att man blir glad och trivs med det man gör - för mig är det fullkomligt ointressant huruvida man är beroende av sina glädjeämnen i livet - det man kan säga är väl att i ett beroende kan det vara svårt att avgöra huruvida man skulle vara lyckligare utan. Därför är det nödvändigt att då och då reflektera över sitt liv, hur man lever det, om man hellre skulle vilja leva det annorlunda. Men det gäller ju alla ingrodda vanor, och ett tråkigt jobb kan vara långt mer skadligt för livskvaliteten än ett relativt frekvent drogintag.

Gällande person B så skulle jag säga att dennes förhållande är problematiskt just eftersom att den vantrivs med sitt beteende. Hade den trivts hade det emellertid inte funnits något problem, även om det är svårt att föreställa sig någon trivas med att några gånger om året tvingas kräkas upp sitt alkoholintag. Det jag kan säga är väl att jag själv har en lite ovanlig vän, som inte verkar ha någon missbruksproblematik men trots det trivs bra i det redlösa tillståndet, då och då, och jag har svårt att kritisera den här människans förhållande till alkohol då han i stort trivs med det och inte låter det påverka hans liv negativt. Vi måste ju komma ihåg att vi inte är stöpta i samma form, vi människor.

Själv dricker jag mycket lite alkohol, men röker gräs då jag trivs med det. Jag kan i synnerhet uppskatta ruset när jag är i fest och krogsammanhang där andra dricker - då jag inte betraktar mig själv som nykterist men inte trivs med att ta mer än två öl på sin höjd.

Finns nog ingen i min umgängeskrets som dricker så lite som person A. 4 enheter i veckan... Låter rentav bara nyttigt. B-personen däremot har ett mer skadligt bruk, låter dessutom som fjortissupande.

Jag skulle bog säga att A har ett mindre beroende, men inget allvarligt sålänge det går att kontrollera. B däremot har ett alkoholPROBLEM. Inget beroende, men ändå ett problem när det är så okontrollerat.