4- snart 5-årings trotsar mig så att jag blir galen..

Är ensamstående förälder, och har en dotter som fyller fem år i Mars nästa år.

Sedan några månader tillbaks är hon fullständigt omöjlig att ha att göra med. Hon trotsar mig i precis allt så fort jag säger något som hon inte är intresserad av.

Det mest talande exemplet är läggningsproceduren..

Fram tills för någon månad sedan har det sett ut såhär:
19.30 stänger vi av barnkanalen, väljer två böcker som ska läsas i sängen, borstar tänderna, läser böckerna, och kramas en stund innan hon somnar.

Numera är det mer såhär..
19.30 stänger vi av barnkanalen. Hon tjatar först- och skriker sen om att hon vill titta vidare. Jag bär henne till bokhyllan där hon kastar ned några böcker på golvet. Sedan sätter jag henne i sängen för att borsta tänderna, men hon vägrar öppna munnen. Sedan försöker jag lugna ned henne (hon skriker oftast "jag vill titta tv" om och om och om igen vid det här laget). Sedan ger jag upp, och låter henne skrika i dryga timmen tills hon somnar av utmattning.

Brukar det vara såhär svårt med ungar? Hon är min första, så jag vet liksom inte.

Svårt att inte hamna i skrik-tävling med henne. Jag har liksom inte världens tålamod, så jag antar att det blir något av ett "nöje" att se hur lång tid det tar innan jag exploderar.

Bara att härda ut? Fortsätta sätta tydliga regler och försöka ha tålamod och inte ge henne något för besväret?
Är det värt att försöka resonera?