Har totalt tröttnat på mitt bonusbarn!

Du måste vara en av fl's mest osympatiska människor - next to "två underbara" och alla nick hon hade, har du några vänner i verkligheten? Finns det någon förutom din duperade man som ens gillar dig, eller som du gillar?

Jag är ärligt nyfiken och vill inte starta något tjafs om detta.

Jo det har jag. Jag är social och har lätt för att få kontakt med människor. Jag gillar de flesta jag träffar, med undantag för ett par personer som jag inte alls har något gemensamt med. Vi har noll och inget gemensamt, hade det det hänt honom något, så hade jag aldrig träffat dessa igen. När artighets fraserna är avklarade så har vi absolut inget alls att prata om.

Jag tål inte människor som sitter och gnäller över att andra inte löser deras problem. Det är mer än en gång jag fått resa mig upp och gå därifrån.

Ska tilägga att jag är en privat person som inte tycker om att ha gäster hemma, tycker det är skönt att va ifred när jag kommer hem. 

Sen är det ju så att tonåringar ska själva ta sina mackor. Skulle aldrig någonsin köra samma curlingprogram som mannen gjorde och passa upp dem. Pallar man inte masa sig ned för trappan och bre mackor, då får man gå hungrig.
Så av ren princip så skulle jag ALDRIG gjort det hur mycket han än betalt mig, som frågan löd i (mejas) inlägg som du sedan citerade.

Mitt tips till dignar det gäller att försöka släppa det som irritera dig "dom små sakerna" är att hitta något att göra som får dig får dig att tänka på annat. Det är inte lätt jag vet. Men du måste bita dig i läppen och hålla igen. För det kommer slå tillbaka på dig i slut ändan.

Haha...ja ibland blir man förvånad (iaf om det kommit fr ngn annan. Hennes krassa/självcentrerade syn på familjeliv har härdat mig nu)

Iaf en stymamma här i tråden hade skickat en faktura... Nåja, hushållsnära tjänster är ju subventionerade..

Jag skulle aldrig ens överväga att bre en macka åt dem, oavsett betalning. Jag gör tjänster åt människor som förtjänar det. Övriga får antingen ordna själva eller låta bli, det är helt ointressant för mig vilket de väljer.

Sen har jag inget f-skattebevis, så subventionen hade dom kunnat glömma. Jag hade dessutom huggt för mig ett fett överpris. Ohhhh, nu försade jag mig, snälla ring inte skattmasen.

Ursäkta men de mest självcentrerade och osympatiska människorna på fl är de som utnämner sig själva till barnens förespråkare nummer ett. Därifrån kommer de högfärdiga och nedlåtande kommentarerna, inget som jag ser som bra förebilder för barn, jag skulle hålla mina barn så långt ifrån dessa människor som jag bara kunde.

Jag föredrar människor som vågar rannsaka sig själva även de känslor som kanske inte är så vackra, för alla människor har dom i sig själva, i någon form, vid något tillfälle, någon gång i livet. Vågar man se bjälken så dömer man inte grandet.

Fast dina styvbarn är inga gäster i ert hem utan är lika mycket familjemedlem som du. Bara det att du är vuxen och kan dra dig ur om du inte gillar, barn kan inte dra sig ur eftersom de är beroende av sina föräldrar

Nej, dom har aldrig bott här, i vårt nuvarande hem. Dom kom hit ett tag vh, sedan övergick det till att hälsa på över dagen.
Vi har ingen nära kontakt med varann, så frågar du de så kommer dom med största sannolikhet att ge dig ungefär samma svar som jag. Vi är främmande för varann.

Tragiskt

Nej inte alls. Vi har ingen anledning till att ha tätare kontakt med varann, dom lever sitt liv och vi vårt.

Tragiskt men fullt förståeligt. Dom kan inte känt sig särskilt välkomna efter pappan hittat sin nya kvinna.

Om ditt mått på välkomnande är att stå beredd och passa upp, gärna innan behovet uppstått?
Så, nej då var dom verkligen inte välkomna. Jag har aldrig varit och kommer aldrig att bli deras betjänt, så det tragiska ligger i vuxna människor inte ens kan ta ett glas vatten om törsten slår till........................

Jag känner som du. 
Han stör mig, som fan.
Jag orkar inte med honom.
Det har med hans personlighet att göra.
Han är en irriterande jobbig besserwisser som tar all plats i rummet.
pratar om samma saker hela tiden.
Om och om igen. 
Jag har en nyfödd hemma och ska behöva underhålla mitt bonusbarn undertiden.
Jag har absolut noll tid över för något, det sista jag vill är att höra honom berätta för 115e gången samma sak.
Jag får dessutom knappt veta när han ska komma, eller om jag ska dela rum-se rum-badrum osv, men nyfödd dessutom som bajsar på mig, så jag behöver klä av mig ibland och springa naken.
Eller bara andas en minut, utan att någon kan komma in. 
Varken fysiskt eller psykiskt.
Jag är med dig, det är hemskt att känna så, jag gjorde inte heller det i början. Men är värre sedan vi fick vårt.
Vill att det ska vara vi. 
Dock! 
Så hade det nog inte blivit vi utan honom.
Jag såg en papparoll i det. 
Högaktig kärlek.
En sån man skulle jag vilja ha.
Valde honom.

Hej!
Förstår dig. Kände exakt samma när min bonus blev tonåring. Hon och jag hade jättefin kontakt innan. Hon blev en helt annan person i några år, enormt egocentrerad och hade utbrott så fort hon inte fick som hon ville. Jag löste det genom att inte lägga mig i och försöka hålla mig undan när hon betedde sig illa. Typ gick en promenad för att få komma iväg en stund. Det gick över och nu är allt bra igen. Varken hennes bio-mamma eller pappa tyckte heller att deras dotter var trevlig under denna period och det kanske hjälpte mig att det liksom inte var mig det var fel på som tyckte att hon var jobbig utan det är för att tonåringar kan vara jobbiga. 
Kämpa på! Om barnet känner sig omtyckt så tror jag ändå att det kommer att lösa sig snabbare så att det inte blir en kil mellan henne och dig som kommer att sitta i länge. 

Tråden är 11 år gammal så på något sätt har det nog löst sig vid det här laget.