12-åring pussar pappa offentligt?

Jag förstår inte folk som säger att det verkar vara ett normalt barn?!
Med tanke på den osjälvständighet sonen visar också så börjar man ju tro att det kanske ligger någon diagnos bakom?
Hur är han i skolan TS? Fungerar den? Hänger han med kompisar?

Du beskrev tidigare att pojken står och stirrar när du och pappan pussar, vad säger pappan om det? Är det bara du som upplever det obehagligt? Där är det fullt rimligt att pappan talar med pojken.

Jag tycker också att det i övrigt låter överdrivet och ovanligt det du beskriver men om pappan tycker det är okej med allt pussande så är det nog bara upp till honom.

Min sambos son kan också va kramig, lite överdrivet för hans smak och han tar emot kramen och ger tillbaka och så men man ser när han tycker det är jobbigt. Det i sig blir ju en gränssättning. Ju större pojken blir desto jobbigare blir det också rent fysiskt att ha honom hängande på sig. Tror han tycker det är jobbigt också för han gör kopplingen att det beror på nåt och att det ligger nåt annat problem bakom, det har ökat i och med en annan händelse så då behöver man ju hantera det på nåt annat sätt också.

Din sambo verkar ju inte ha några såna betänkligheter alls. Du får nog låta dom hållas men skadar ju inte att prata om saken för att du ska förstå dom bättre. Hur är det om ni är på besök som gäster hos andra? Jag kan tycka det blir lite tråkigt när sonen hänger på min sambo om vi hälsar på nån av mina vänner eller nån från min familj, de blir liksom som en liten ö när vi andra försöker umgås allihop, jag vill ju att de ska försöka umgås lite mer med oss andra men jag låter dem ändå hållas och hoppas att det ger sig.

Jag hade också reagerat, jag hade i mitt stilla sinne undrat om killen var riktigt som han skulle.
Hade han satt sig i knät och gett en kram och en puss på kinden och inget mer, så hade jag inte reagerat. Men just det kliniga beteendet, jag gillar inte det, varken att bli utsatt för det eller sitta och glo på det.

Jag ser inget konstigt i det du beskriver.
Men hur hade du själv reagerat om han börjat pussa dig på hals, armar och dykt ner under täcket och pussat dina smalben?

Ja det är normalt för den närheten har inget med sex att göra som du försöker få det till, att det skulle vara olämpligt. Inte speciellt vanligt men helt ok. Om du försätter med dessa tankar dröjer det inte längre innan du startar en ny tråd om hur odrägliga dina bonusbarn är... Det här problemet sitter i dig endast och kanske är det så att djupt inne i dig så känner du någon sorts svartsjuka för att hans barn (som du inte har direkt koppling till) har så nära koppling med någon som också står dig när. Ägandekänslor? kotroll känslomässigt? Jobba på detta.

Ja vad ska man säga...de flesta tycker att jag är dum i huvet tydligen. Får lösa det som så att jag har mina barn när inte han har sina...sen när han har sina så ser jag till att aktivera mig och inte vara hemma så de kan hållas bäst de vill....då behöver jag ju inte bry mig....

Du är verkligen inte dum i huvudet. Pojkens beteende är inte normalt och jag förstår inte att pappan inte ser det.

 

Hur kan folk anse att det är normalt för en 12 åring att ligga på sin pappa i soffan, så som par alt. små, väldigt små barn och föräldrar gör? Hur kan ni anse att det är normalt att han pussar honom på halsen?? Om jag pussade mina föräldrar på halsen hade de nog undrat om jag blivit helt galen. Och hade de försökt göra samma med mig hade jag nog puttat bort dem.

Blir såå ledsen när folk tror att jag är svartsjuk på barnet... Skönt att veta att det finns någon som tycker som jag. Kram på dig....behövde det verkligen..haft en jobbig jul...

Kram Denna julen har varit mitt livs värsta faktiskt, och den som skulle bli så bra. Det blev snabb jullunch och sedan har vi varit i sängen och kollat på dumma amerikaner hos Judge Judy, Judge Mathis och Judge Brown, så det blev några skratt iallafall.

 

Jag får en känsla av att sonen gör som han gör för att markera revir. Det du skrev om att han tittar på er när ni pussas och ska lägga armarna om pappan visar det ganska tydligt.

Självklart ska man se till att barnen mår bra, men ibland går det till överdrift. Om 6 år är pojken 18 och kommer säkert att ha träffat en tjej. Då vill han knappast mysa med pappan på det här sättet och kommer med stor sannolikhet att helt och hållet skita i honom (Ja, inte helt, men jag tror ni förstår). Det är så de flesta av oss gör när vi börjar komma upp i den åldern. Kompisar och flickvän/pojkvän kommer före allt. Då är det viktigt att man inte satt sin partner åt sidan och kanske till och med förlorat denne, för då står man ju där själv, bara för att barnet hade en period där han/hon ville ha mamma/pappa för sig själv.

Ts, du skriver i trådstarten att ni varit tillsammans i 1,5 år. Att både dina och din sambos barn har anpassat sig bra och har roligt tillsammans. Det måste ju betyda att sonen inte hänger sin far om halsen ständigt och jämt, som man kan tro när man läser dina andra inlägg? Han spenderar även tid med dina barn och har kul tillsammans med dem.

Trots det så anser du att detta problem är så gigantiskt för dig att du tvingas vidta åtgärden. Du ska lösa det hela med att du har dina barn när inte han har sina, och när han har sina så ska du se till att vara så aktiverad att du inte behöver vara hemma, "så de kan hållas bäst de vill", och du slipper se det.

Förmodligen för att på så sätt tvinga din sambo att börja avvisa sin son. Risken kan ju vara att det kommer att slå tillbaka på dig själv. Att du inte löser något problem utan istället skapar nya. Han kanske inte vill ha en sambo som stör sig så mycket på hans son att hon väljer att hålla sig borta när han är där. Jag tror att du kan spela ett väldigt högt spel genom att göra så, som kan få honom att se på dig med andra ögon.

Jag förstår inte hur någon kan få det till svartsjuka?
Hade jag sett ett totalt främmande barn hålla på på det viset så hade jag reagerat och trott han inte var som han skulle. Skulle jag då va svartsjuk på någon jag inte ens vet vem det är?
När det enda jag känner är att han verkar knäpp!

Ska ts spela en roll då?
Där hon jamsar med och håller med och låtsas allt är superduper.
Det handlar om hur man vill leva sitt liv, det skadar nog inte att han ser med andra ögon, både på henne och på sig själv.

Jag tycker hon ska säga till honom. Det handlar ju även om vad killens kompisar kan tycka om dom träffas när han håller på och klänger. 
Pappan får gå till botten med varför han håller på så, och se till att han får uppmärksamhet på ett bättre sätt.

Naturligtvis så skulle du inte vara svartsjuk på ett barn som du inte ens vet vem det är. Men i detta fall så känner ju ts det här barnet som klänger på hennes sambo.

Att bonusmammor kan vara svartsjuka på både mannens barn och hans tidigare liv vet ju vi som läser de här trådarna. Så visst förekommer det.

Nej, jag tycker inte att ts ska spela en roll.. Jag tycker att hon ska vara helt ärlig och berätta för sin sambo att det är ett stort problem för henne att sonen kramar och pussar honom, och att det får henne att känna sig äcklad.