Mina bonusbarn är fantastiska!

Jag har länge haft övertygelsen om att jag inte vill leva ett liv med barn så jag var nog minst sagt tveksam när jag träffade en man som visade sig ha två barn i lågstadieåldern.
Har tidigare smått föraktat (jag vet att det är som att svära i kyrkan här) allt som har med familjelivet till så som fredagsmys, storhandling och barns tusen aktiviteter.

Men tji fick jag efter att jag lärt känna barnen som visat sig vara fantastiska individer som tagit emot mig med öppna armar! De är snälla, självständiga, artiga, tacksamma och fina. Jag är totalt omvänd när det kommer till det liv jag tidigare inte såg någon mening med och är så glad för det!

Någon mer än jag som blivit "omvänd"?