Social fobi ifokus! - Vad händer? (Förvirrad)

Hur ska man förklara detta på bästa sätt? inför människor framför dataskärmar som absolut inte känner honom.? Jag får väl försöka på bästa sätt. Såhär ligger det till....

..Jag är ihop med en udda man som jag har haft sen gymnasiumet vi hittade varandra där. Tidigare kände vi inte varann, med tiden fick vi lära känna varann. Det visade sig va helt annorlunda destu mer jag fick lära känna honom. Jag älskar denna mannen och vill dela mitt liv med honom, hjärtat säger att det är rätt. Med tiden som går av de jag har fått lära känna av honom så har det vart väldigt trasig (hans bakgrund), mycket svek och bedrägeri. Dåliga människor samt droger inblandat ja ni vet det där. Mobbning etc.. vi kan prata om precis allting. Vi pratar öppet om mycket och det känns bra, båda lyssnar på varandra. De finns något i hans bakgrund som jag stör mig på dock, innan jag träffade honom hade inte jag någon som helst aning om att han hade "social fobi".

Till exempel klarar han inte att vara i ett rum där det är max fem personer fören han ligger på marken avsvimmad, på grund av att det blev för mycket för honom. VI åker ytterst sällan iväg, o när jag fick honom så förväntade jag mig det att vi åkte iväg på roligheter. Vi åkte förut iväg, buss och sådant med hans vänner. Sen slutade han med detta, jag tyckte att det va roligt och jag har förklarat det för honom. Nu är vi alltid hemma (vi bor sambo), jag vill ta med honom på roligheter.

Vi har inga gemensamma vänner. Jag har inga direkt därför umgås jag jämt med min man, han tröttnar lätt på saker. Som förut hängde han med till ICA nu får jag gå själv om jag ska handla. Ja, ni märker ju. Vi ska bort på Julafton men han vill inte följa med på grund av människorna. Han sa genast nej. Han är hälre ensam på Jul än att vara där. Jag drar mer en djup suck för jag tycker att det är förjävligt, samtidigt förstår jag hans problem o va mer sagt förberedd på detta.

Jag vill att han släpper loss, och kommer igång med det sociala. Han har svårt att ta sig till jobbet, han åker buss. Men vägrar färdtjänst eftersom han har tillgång till det. Han tvingar sig själv att åka bussen fast han inte gillar det. Oftast är det människor han inte tycker om, de är folk som har gått på honom redan på dagis. Ligger mycket i mobbningen, grupptryck och sådant.

Han mötte en människa som han trodde va hans vän, men som visade sig va helt annat. Enligt han så är det hans fel (personens fel) den han mötte. som förändrade hans liv till något mindre bra. Han blev mobbad av honom o visade sig att han gjorde ett trauma på honom etc. Ja, eftersom jag inte vet vad som har hänt (eftersom jag inte kände min man då), men av de han har berättat så. Verkar han avsky honom mer än något annat. Men det jag vill med detta är att få min man att må bra, att våga mera o att kämpa igenom det svåra. Han har många dåliga minnen, mycket svek etc som har hänt i hans liv, jag vill förändra hans liv till något bra. Mest dels för att jag älskar honom, men känner inte för att va ensam på Julafton. Vill att han ska se på de ljusa o prata mer om framtiden. Hur hade ni gjort om ni hamnade i min situation?? ..... försök att förstå honom.

Problemet med social fobi är att man avgränsar sig mer och mer från att möta andra människor pga av att fobin är om kontakten med andra människor.

Att han har varit mobbad m.m har troligen utlöst fobin. Sen så med tiden så har fobin blivit värre och med (tyvärr) din acceptans av hans beteende så har du underlättat för honom att kunna fly från att kunna ta itu med den.

Nu till det positiva, om du nu verkligen älskar honom och vill hjälpa honom så finns det hjälp att få. Dock det kommer troligen behövas profissonell hjälp av psykiatri med KBT osv. Problemet är att få han att inse det själv, för ifall han inte ser det själv eller upplever det som ett problem så kommer han inte att kunna ändra sig.
Bara det att han tar bussen fast han inte gillar det är egentligen ett bra tecken.

1. Försök prata med honom om att uppsöka en psykolog, samt om/när du tar upp det poängtera att det inte är fel på honom utan det är ett fel för er båda (ta på dig skuld utan att egentligen ta på dig!!!), skuldbelägg inte honom utan lirka... svårt att skriva i text, hoppas du förstår. Bara att få honom ditt är problemet...för sök hitta en väg se punkt 2 för tips...

2. Läs lite om kognitiv beteendeterapi, då det är troligen det som han har bäst nytta av, Men du kanske har någonting du är rädd för spindlar, ormar m.m. Du i så fall kanske kan göra att du söker hjälp för det men "kräver" att han är med dig för stöd, så han får inblick...

3. Om inget annat hjälper "hota" med att avsluta förhållande om han inte söker hjälp, tänk dock på att det fungerar bara en gång och är helt verkningslöst om man inte fullföljer.

Annars så kan jag inte säga mer än att social fobi suger, vet helt vad du menar och skriver om, men problemet är beteende och det finns bara en som kan ändra det och det är den som har det.

Jag hoppas att du/ni får det bra men tänk på en sak bara. Det finns en gräns när du har gjort och gett ditt om han inte ändrar sig/ vill ta emot hjälp. Du har ett eget liv som du är ansvarig för, dvs att du har en gräns och när den är nådd så är den nådd. Det jag menar är kärlek är, det kärlek är. välbefinnande är något annat och någonstans så har man gett allt. Det finns ett slut tyvärr för vad man kan ge. men ibland så är det så, och det kan ibland vara bäst för bägge parter.

Med allt ovan sagt så "god jul" hoppas att det löser sig för er, och om inte annat så "släpa" med han på allt du gör det är ju ändå KBT i verkligheten praktiserat, Seriöst KBT är att utsätta sig för det man har fobi för, dvs i hans fall ju mer du utsätter han för folk desto mindre/bättre kommer han att reagera. men punkt ett är bättre ur ett långsiktigt perspektiv.

Mvh en som själv har haft "social fobi" samt ibland ännu kan ha vissa symptom...

Social fobi ifokus! - Vad händer? (Förvirrad)

INNEHÅLL