Ny kattunge när det redan finns en 10 åring katt i familjen?

Jag tycker att det är en dålig ide att skaffa katt bara för att barnen ska ha något att leka med. Förr eller senare blir även denna katt mindre pigg på lek, ska ni skaffa en ny kattunge då eller hoppas på att barnen tröttnat på att leka?

Min erfarenhet är att det inte är sådär jättelyckat att skaffa kattunge när man redan har en utpräglad ensamkatt, andra har andra erfarenheter. Jag tycker att det är kattens behov som ska styra, verkar katten sakna sällskap är det rätt självklart att skaffa en ny katt men kanske inte en kattunge.
Det finns gott om vuxna katter som behöver omplaceras, både huskatter via katthem och pensionerade raskatter via katterier.

Men tror man att katten trivs bäst med att fortsätta varaensam ska den få vara det, på kuppen kanske barnen lär sig att djur inte är lattjo leksaker utan något man tar hand om efter deras behov även om det inte riktigt ligger i ens egna intressen.

Angående den dagen katten är borta så tyker jag att det är fullkomligt självklart att man skaffar en ny först när den första är borta, man skaffar inte en ny i förebyggande syfte för att slippa vara utan husdjur.

Oerhört dålig idé. Absolut inte en bra anledning att skaffa en till katt.

Tack för era svar! Måste bara skriva några rader om det med barnen och katten. Kanske uttrycke mig lite dålig. Vi har tidigare haft två katter (bröder) den ena dog för två år sedan. Katterna fick vi 5 år innan barnen dök upp. Katten/erna tillhör familjen, de sköts av oss alla och barnen är uppvuxna med att finns och att man skavisa respekt för dem. När vi var tog bort kattkillen så var vi helt säkra på att aldrig skaffa fler katter så länge vi bor som vi gör. Det blir så krångligt varje gång vi är borta, jobbigt att veta hur man gör på vinter när det är kallt men katten vill gå ut när vi åker till jobbet etc etc

men så kommer tankarna tillbaka på fler katter igen. Gillar helt enkelt katter, de är så mäktiga och annorlunda djur! Den vi ha nu är väldig personlig, snällare kisse finns inte. Så det är inte för barnens skull vi skaffat katt utan för att vi gärna vill ha katter i huset. Sen så vet jag att ungarna skulle älska att ha en katt de kan leka med och inte en tråkig 10 åring totalt ointresserad kattherre men den stora frågan var egentligen och det går att skaffa en kattunge till när vi redan har en katt. Är detta dumt pga att vår katt. Vill inte att vår katt ska fara illa av ett beslut vi tar. Hoppas att det blev tydligare nu!

Vi skaffade en kattunge förra året och hade då en 9 årig kattdam här hemma, 9åringen är fortfarande inte förtjust i den nya katten, men det funkar! Nu är det två honor jag har.

Hej! Det är svårt att veta i förväg kanske då alla katter är så olika..

Tex så hade vi en katt som blev så arg och deprimerad när vi skaffade en hund. Det syntes så tydligt. Hon flyttade till slut till grannen . Hon trivdes inte heller med våra andra katter så man kunde märka att hon verkligen var en ensamkatt. Hon var dessutom en sådan som bara gillade vissa specifika personer, resten blev bitna eller frästa åt.

Min mormor hade en hankatt som levde i 17-18 år, han var väldigt snäll och gosig och fick avlivas iår pga sjukdom. Iallafall så fick mormor en annan katt för ca 4 år sedan och den äldre katten tog det bra! Jag kommer inte ihåg om han var svartsjuk men det släppte isåfall då de båda brukade sova tillsammans och busa ibland. Sedan så var han väldigt gammal och trött dessutom men han påverkades inte negativt av den unge katten. :)

Tror ni vet er katts personlighet om han kommer acceptera en ny medlem eller ej ^^

Katter är så olika men även om er kattherre skulle trivas bäst själv så fungerar det ofta med en katt till ändå.

Jag har fem katter varav en nog helst hade varit ensamkatt. Jag gör vad jag kan för att hon ska ha det bra ändå. Hon har ett eget rum att dra sig tillbaks till och hon får sin mat åtskild från de andra katterna.

Hon accepterar att de andra katterna är runtomkring henne men fräser lite om de kommer för nära. De har lärt sig respektera det.

Det fungerar helt enkelt med lite extra omtanke om "ensamkatten".

Jag skulle undvika att skaffa en kattunge med en 10-årig katt hemma tror jag, men visst, han har ju levt med en annan katt ganska många år förut så kanske kan det funka. Att nya katten ska bli en kul lek för barnen är väl inte heller så säkert, alla katter är olika och att er 10-åring inte leker med barnen beror nog inte bara åldern. Men med åren kommer er äldre katt bli mycket tröttare medan den yngre fortfarande är pigg och ung, jag skull räkna med att det skulle bli för jobbigt. Och ja, jag har själv levt med en äldre katt. När de börjar bli 17-20 år softar de ganska mycket ;) Däremot skulle jag inte säga att de är tråkiga alls, bara annorlunda och lite enklare att ha en äldre.

Vår katt idag är rolig så det är egentligen inte därför vi funderar på en till utan mer då det faktiskt är mysigt med djur. Våra katter har eller har hade väldigt speciella egenheter. Den som vi tvingades ta bort var en mkt stor muskellös kille på över 6,5 kg. I sitt inre var han dock minst på gatan, sprang till matte så fort det kom en annan kisse för nära. Han blängde på alla om de störde hans planer, vägrade använda lådan om de var minsta lort i den. Han gosade bara på sina villkor och helst med människor som är katträdda, satt aldrig i mitt knä men i min mammas ( mamma träffade han kanske 2 ggr/år och hon gillar inte katter, men i hennes knä låg han hela kvällen. Kattbrodern som är kvar är en glad fjant, spinner alltid, sover i sängen, och väntar med glädje på att barnen ska sova så att han får oss och soffan själva.

Katten hatade sonen när han kom, tog 6mån innan han kunde gå förbi hans filt på golvet. Idag så går han självmant till lekparken, slänger sig på sida och låter alla barn på gatan klappa. Tokigare kisse finns inte! Litar blint på honom!

Kissen finner sig i det mesta, är trygg med allt och mår inte alls dåligt av att var själv men det vore så mysigt att ha två katter igen. Kanske själviskt av oss men om vi ska ha en till så vill nog vi att ett ska vara en kattunge som barnen får vara med och "uppfostra"!

Tog hand om en mycket liten föräldralös kattunge när mina två andra katter var 15 år respektive 7 år, den äldre uppfostrade och lekte oerhört mycket med kattungen och sörjde länge när den blev överkörd vid 1 års ålder, den andra katten accepterade att kattungen fanns i hemmet mycket mer var inte deras relation. De två äldre katterna levde ihop från att den äldre var 9 och den yngre var 1 år, de kom redan från början mycket väl överens med varandra.

Det kan gå jättebra med en ny katt till en äldre den äldre kan bli "ung" på nytt som min katt blev men det kan också gå riktigt dåligt och den äldre kan bli stressad börja kissa lite överallt osv.

Taskigt mot både kattunge och den gamla katten. Kattungen har ingen glädje av den gamla då dennes liv går ut på att busa och den gamla katten kommer ständigt vara irriterad på den lille. 

Det är väl ändå inte helt säkert.
Vår katt på dryga 8 månader hade jätteroligt med svärmors katt på 13 år i somras.
de umgicks ju iofs bara i två veckor (innan dess hade de bara setts under helger), det kan ju ha varit en smekmånadsperiod..

Det låter snarare som att ni behöver hitta vilken typ utav lek som stimulerar er nuvarande katt... Skaffa interaktiva leksaker, dvs möss/fjädrar som sitter i ett snöre på en lång pinne, prova er fram. Gillar katten att smyga på sitt byte? Hoppa efter sitt byte?

Lek med katten före maten varje dag, alla katter har  "jaga/fånga/döda/äta" i sig.

Som exempel kan jag berätta om mina tre katter:

Katt 1. 12 årig tant, hon föredrar att jaga leksaksmöss som gömmer sig bakom kuddar på golvet. Då hoppar hon omkring som hon vore en kattunge.

Katt 2. 7 årig herre, han gillar "fåglar", dvs fjädrar som fladdrar runt i rummet. Han hoppar som ett popcorn.

Katt 3. 2 årig dam, hon älskar att rasa efter det mesta, fram och tillbaka, upp och ner. Hoppar som en gasell.

Det är inte säkert, vår katt var 13 när vi skaffade en kattunge, de kommer bra överens med varandra och leker ibland.

Det säger väl sig själv att katterna inte är på samma nivå. Leker ibland skriver du, en kattunge vill leka jämt. Har aldrig sålt en kattunge till någon som bara har en äldre katt och kommer aldrig att göra det.

Tro mig,ungarna försöker med allt! Ibland får de med honom men oftast så stirrar han mest på dem och leksakerna. Lite mer leksugen regniga dagar el när det är kallt ute. Mina hårband ska lekas med och hittas varje morgon i vattenskålen. Han får tokanfall ibland och springer runt i huset efter något.

Det är detta som skrämmer mig. Skaffar vi en katt till och han börjar må dåligt!? Han är en rätt speciell katt och väldigt tolerant, jag misstänker att hissen inte alla gånger går hela vägen upp. Beter sig inte alla gånger som jag förväntar mig. Han är dock väldigt mysig och fjantig. Han verkar inte vara så känslig för andra katter. Hade det varit han bror (som vi tog bort för 2 år sedan) så hade vi inte ens funderat på en till, nervigare katt har jag aldrig träffat. Han var inte blyg och försiktig utan hade ångest inför förändringar, han straffade oss regelbundet (kissade på våra kläder) om vi gjorde fel, inte var hemma när han önskade etc, denna katt var även väldigt rädd för andra katter och väldigt dålig på att försvara sig. Störst i kvarteret men minst i hans huvud.

Tack för alla era tankar och råd.