hatar min bonus! värre unge finns inte

Fast jag förstår inte hur du kan få den i din text understrukna meningen tolkat till din version:

" Eller tycker du det är ok att bråka och tvinga andra att åka ifrån sina hem? "

Det är ju milsvid skillnad i ordens betydelse.  Hennes ungar väljer att åka till kompisar, du tolkar det som att dom inte alls väljer utan att bonusen tvingar iväg dom. 

Jag antar att ni är två vuxna i familjen? Hur samarbetar ni för alla i familjen ingående barns bästa?? Den dag ni samarbetar bra så klommer styvbarnet också att fungera bra i familjen!

Fast jag tror inte ts är intresserad av det eftersom hon anser att mannens barn inte tillhör familjen och ska inte ens få försöka göra/tro det!

Om inte de vuxna i en familj kan samarbeta om barnen så har de ett problem som måste lösas (för barnens skull) alt gå skilda vägar ......

Och du tycker inte det är en milsvid skillnad i påståenden att TS barn hatar 15-åringen när man inte har några belägg för det heller? Allt man har är att TS säger att hon hatar bonusen

Fast det nämner du inte med ett ord, men det är väl skillnad antar jag.. 

Eftersom ts nämner just ordet hat i samma mening som hon skriver om sina ungar och pappans son så ser jag ingen större skillnad där nej!

Du gjorde och gör precis det du anklagar andra för att göra. Det var väl också vad Strecket försökte förklara för dig. Kan du inte alls ta in det?

Jag tycker inte att man bör påstå att Ts barn hatar 15-åringen om det inte står skrivet. Däremot känns det förstås inte så långt borta att befara att så kan vara fallet eftersom vuxna ofta är världsmästare på att överföra egna känslor på sina ungar. Det är oerhört vanligt att barn "ärver" en förälders inställning, särskilt om det handlar om ett ogillande som är sprunget ur en konflikt som inte tagits om hand på ett konstruktivt sätt. Det är klart att de lätt blir känslomässigt färgade av sådant. 

Jag skulle tro att ts tonåringar även träffar kompisar de helger när styvsonen inte är där, så det kanske inte helt handlar om en flykt från hemmet pga bråk.

Du ser ingen skillnad på att tolka saker angående fakta som sägs i tråden och att anklaga någon med skild åsikt för saker som inte är sanna?

Det är en stor skillnad mellan att säga 'håller du med vuxna som hatar barn eller?' och att säga 'du håller med vuxna som hatar barn'
Det första är ett påstående, en fråga inte ett konstaterande medan det andra är osant och även på gränsen till förtal.

Detta måste man ändå kunna förstå, och man måste kunna avstå från personangrepp när man diskuterar, även om det är ett känsligt ämne.
jag tycker det är dags då att ta ett djupt andetag och lugna ner sig, det är en sak att känna starkt för något men man är faktiskt ansvarig för det man säger och skriver.

(sen säger du att det inte är långt borta att tro att barnen hatar 15-åringen men tydligen är det långt borta att tro att det är pga av 15-åringen som barnen hellre lämnar hemmet än stannar kvar när 15-åringen kommer hem - man får väl ändå ha samma åsikt gällande principen oavsett vad man tycker i frågan)

Återigen jag har sagt att jag tycker både TS och 15-åringen gör fel, att deras beteende inte är ok, jag försöker se från allas sidor, inte bara TS eller 15-åtingen, utan även de övriga barnen både bonusar och biologiska och pappans sida. Jag tror att ingen i familjen mår bra av situationen.

Berättigar min åsikt till påhopp på mig och att man får säga att jag försvarar vuxna som hatar barn?
Tycker du det?

Det är inte helt omöjligt heller, faktum är att vi inte har så mycket fakta, vi har TS känslor angående det hela men det är också allt.

Vi vet egentligen inget om allas beteende utan vi spekulerar bara

ts har dessutom inte skrivit i tråden sen den 26:e dec

Varken du eller någon annan förjänar något påhopp, så vi skippar sådant tycker jag.

Nu blev jag glad

Utan olika åsikter så hade trådarna blivit tråkiga, men när man går över gränsen då blir det lite tråkigt.
Vi tycker olika gällande vissa saker men jag tror att vi i grunden tycker lika

(Först blev jag arg men jag erkänner att det tog mer än så, jag blev ärligt talat riktigt ledsen. Som moster till två syskonbarn som jag älskar över allt annat så gör det ont att få höra något sådant, självklar tycker jag inte det är ok för vuxna att hata barn)

Jag fick tonvis med respekt för dig för att du uttalar så självklara ord

Nej det har hon ju inte, och hon har ju gjort väldigt få inlägg. Vi har inte fått mycket kött på benen. Vi vet egentligen ingenting, mer än vilka känslor ts och hennes tonåringar har för styvsonen. Hon har inte gett ett enda konkret exempel på vad styvsonen gör som får henne att hata honom så.

Vi har inte fått veta hur de här 5 åren sett ut, och hon berättar heller ingenting om hur relationen mellan henne och sambon är. Nej det är inte mycket vi vet och därför stannar ju allt vid spekulationer. Jag reagerar ändå väldigt starkt på hennes uttalanden om styvsonen.

Jag tycker det är väldigt illa av en vuxen att så starkt uttala sitt hat för en styvson. Jag undrar om hon lyckas dölja det för sambon och hennes gemensamma barn? Eller förstår barnet? Det skulle ju vara väldigt olyckligt. De är ju faktiskt syskon.

Det där låter inte bra och det gör ont i hela mig. Skulle inte gärna lämna över min son ensam med dig när du känner så. Du har faktiskt två val som jag ser det. Antingen lämnar du denna relationen eller så tar du tag i problemet och det första du skall göra är att prata med hans pappa såklart. Barn i tonåren är som dem är. Det är lite grand du som äger problemet och dessutom är det du som är vuxen, men du du uttrycker känslor på ett sätt som gör att jag känner oro för att denna kille inte kommer få den omvårdnad du indirekt har tagit på dig genom din styvmammaroll. Vill du inte ge detta så skall du nog överväga att lämna förhållandet helt.

Att barnets pappa älskar sin son "slickar marken" är kanske inte så konstigt..?

Håller med i detta, hon borde ju kunna prata med sin man. Det är väl inte för mycket begärt...