Livet har gjort en tvärnit

Som jag misstänkte redan för ett år sedan, att det är lymfom jag har och inte en inflammation. Läkare efter läkare förklarade ordentligt för mig att "Du har inte cancer, det är en inflammation i lymfkörtlarna du har. Det kommer försvinna om ett tag." Lymfkörtlarna sitter kvar än idag och har dessutom blivit fler. Jag tog mig i kragen för att gå tillbaka till VC för ett par veckor sedan och återigen klaga över mina knölar. Det blev full fart, återigen dags för ny biopsi. Provsvaret kommer som en käftsmäll: Vi har en stark misstanke om att det faktiskt är lymfom du har...

Sedan hör jag ingenting, jag vet bara att det är en person som pratar med mig men jag hör ingenting. Det blir kortslutning i hjärnan, jag bara skriker och gråter och håller nästan på att svimma. Detta besked har självklart fått mig att må otroligt dåligt inombords. Utåt sett försöker jag vara glad, positiv och humoristisk men inom mig pågår något helt annat.

Jag har ingen lust med nånting, allting känns jobbigt. Allt från vardagssysslor till att hitta på något kul med vänner eller familj. Det mesta ger mig ångest och jag vill bara skrika. Nu väntar ett benmärgsprov. Sedan kommer jag att få det svart på vitt. Jag är livrädd, jag vill inte vara sjuk. "Det händer aldrig mig" brukar man ju säga..

Men jag är mest arg och besviken. Besviken för att ingen läkare har tagit min oro på allvar och arg för att det jag alltid befarat och haft rätt om enligt mig själv, nu har besannats. Nu har jag ångest inför morgondagen. Jag orkar inte jobba, jag vill inte jobba. Jag funderar på att sjukanmäla mig och stanna hemma, men då får jag istället ångest för att jag sviker mina kollegor. Men jag orkar verkligen inte... Vill inte.

Jag vet inte vad jag egentligen vill få ut av här tråden.. Finns det någon som har/haft lymfom som kan dela med sig av sina erfarenheter?