Känns som tävlan vilka barn som är bäst (eller sämst)
Jag har barn runt tonåren (12 och 13) och min mans barn är mindre( 7 och 9). Hans barn är bara hos oss varannan helg pga hans jobb och ofta är dom väldigt snälla och lugna, mina är hos oss varannan vecka och betydligt "stridigare". Jag och min 13 åring känns som vi inte är annat än ovänner och sen bråkar dom rätt mycket sinsemellan. På senare tid känns det som det blir en tävlan om vems barn som är bäst/sämst! Han har ont av konflikter och tycker sura miner och bråk är jobbigt. Det gör jag med men ser det ändå som ganska naturligt! När han klagar på mina "jobbiga" barn känns det som jag vill ge igen fast hans barn faktiskt är väldigt lätta! ...men enligt mig kan alla, ibland blir det ju gnäll och då "måste" jag bara berätta att ingen är perfekt! Tycker inte om mig själv när jag blir sån men jag vet att mina tjejer kan vara fruktansvärt påfrestande! Ibland önskar jag lite i smyg att hans barn ska balla ur lite mer pga att han kan få se att dom oxå kan men oftast är dom faktiskt lätta! Känner mig som en dålig bonusmamma som nästan önskar att dom kunde bråka lite! Han kan vräka ur sig lite väl stygga saker om mina barn som han kanske i och för sig inte riktigt menar men då måste ju bara jag säga något ofördelaktigt om hans barn! Denna "tävlan" går mig på nerverna och vi mår nog lika dåligt båda två! Känns detta igen? Eller har ni bra råd?