Ska jag gå längre i vårdnadstvisten eller ska jag nöja mig ?

Brumma och Arbetsvegan! Jag hoppas att ni inte har egna bittra erfarenheter av vårdnadstvister. För bittra låter ni. Och ingen av er verkar vara intresserade av vad som är bäst för barnet i denna situation.

Arbetsvegan! Du har faktiskt INGEN aning om huruvida det TS säger är objektivt eller inte. Det kan faktiskt vara sanningen. Eller hur? Och nu var det inte ts historia som vi diskuterade utan huruvida jag gjorde en subjektiv tolkning av det ts skrivit och mitt svar var att jag dragit objektiva slutsatser utifrån det underlag som ts presenterat för oss. Viss skillnad!

Brumma! Du säger att du VET en sak - att eftersom pappan nu slåss för vv så visar det på att han bryr sig. Det behöver det inte alls vara - det kan lika gärna vara ett uttryck för att han vill jävlas med TS. Vi VET alltså inget om hans bakomliggande motiv. 

Jag har inte någonstans sagt att pappan INTE ska beviljas vv. OM han är en bra pappa numera vill säga. Det jag har sagt är att baserat på hur han har uppfört sig historiskt (enl ts) så är det bra att mamman och rätten verkligen kollar upp att han förändrat sitt beteende INNAN han beviljas vv. FÖR BARNETS SKULL! Det vore ju inte så trevligt om pappan är fast i sina gamla vanor att festa och supa med polarna samtidigt som han har ansvar för ett litet barn. 

Till skillnad från er så utgår jag från att TS historia är sann. Det bör vara utgångspunkten för alla som diskuterar i FL. Särskilt när man befinner sig i känsliga rummet. Att sitta och spekulera i huruvida TS far med osanning eller ej tillför inte särskilt mycket. Självklart finns det två sidor av alla historier.

Jag tycker fortfarande att ts agerar som en klok och bra mamma. Hon har alltid sett till sitt barns bästa. Hon har försökt få pappan att prioritera annorlunda men lyckades ej under tiden de hade en relation. Jag hoppas dock att pappan har tänkt om och att han nu vill sätta sitt barns behov framför sina egna. Men att ts tar det lite försiktigt initialt är bara bra. FÖR BARNETS BÄSTA! 

"Bakgrund till uppdraget Vid riksdagsbehandlingen av propositionen Strategi för att förverkliga FN:s barnkonvention om barnets rättigheter i Sverige behandlades en motion om hur små barn påverkas vid växelvis boende. Motionärerna anförde att små barn efter en separation eller skilsmässa kan tvingas att bo omväxlande hos mamma eller pappa på ett sätt som direkt strider mot vad man vet är barnets bästa, och ansåg att det snarast borde initieras studier av hur små barn påverkas av detta. Frågan restes också att det borde utredas hur föräldrar bäst kan informeras och stödjas så att barnets behov får styra hur boendet och umgänget utformas. Barns växelvisa boende behandlades av lagutskottet i ett betänkande, där det framkom att barnets självklara rätt till båda föräldrarna ibland sammanblandas med föräldrarnas behov och önskningar om att få en ?rättvis? tillgång till sina barn. Växelvis boende ur ett barnperspektiv har också behandlats i departementspromemorian 'Gemensam vårdnad för ogifta föräldrar'. Den av departementet anlitade experten i barnpsykiatri, Torgny Gustafsson, kom fram till att växelvis boende inte var att rekommendera för mindre barn som har stora behov av trygghet och kontinuitet. Han anser också att ett växelvis boende ska vara till för barnet och inte för att skipa rättvisa mellan föräldrarna. Torgny Gustafsson lyfter fram att barnets boende bör kunna förändras över tid, i enlighet med de behov som barnet har i olika skeden av sin uppväxt och utveckling. Socialstyrelsen hade i slutet av 1990-talet i uppdrag av regeringen att genomföra studier och sammanställa kunskap över hur små barn påverkas av växelvis boende. Uppdraget gällde också att utreda hur berörda parter bäst kan få information och stöd så att barnets bästa kan tillgodoses. Uppdraget resulterade i rapporten "Växelvis boende", som har blivit flitigt använd som källa när det gäller kunskap om vilka faktorer som är väsentliga när barns boende ska avgöras. Syftet var att ge en bred och mångsidig bild av vad växelvis boende innebär, för- och nackdelar, konsekvenser på sikt samt att ställa denna bild mot barns behov av en god uppväxtmiljö, präglad av god kontakt med båda föräldrarna och ett gemensamt föräldraansvar. Många föräldrar tycks kunna upprätthålla en någorlunda konfliktfri zon runt föräldraskapet i samband med separationer. Detta är en förutsättning för ett bra växelvis boende. Föräldrarna bör bo så nära varandra att barnen kan ta sig till skolan och behålla samma kamrater. Barn ska inte gå på två förskolor eller i två skolor. Lyhördhet inför barnets behov och flexibilitet är viktiga egenskaper hos föräldrarna. Det är arbetsamt för barnet att flytta; man kan säga att barnet får betala ett pris för att kunna ha lika stor tillgång till båda sina föräldrar. Stora konflikter mellan föräldrarna, liksom långa avstånd mellan bostäderna talar emot ett växelvis boende. Växelvis boende kräver ömsesidig respekt, omfattande kontakt, flexibilitet och gott samarbete mellan föräldrarna. Allvarliga och ihållande konflikter mellan föräldrarna kan leda till att de inte samarbetar tillräckligt mycket för barnets bästa. Föräldrarna behöver kännedom om vilka alternativ som finns när det gäller vårdnad, boende och umgänge, och vilka konsekvenserna blir av olika val. Inte minst de ekonomiska konsekvenserna måste redas ut. Rådgivning av personal med goda kunskaper i familjerätt, om barn och barns behov och om konflikthantering krävs för att hjälpa föräldrar i beslutsprocessen.  Så långt det är möjligt bör rättsprocesser undvikas. De erfarenheter som framkommit här är att denna utväg varit mycket påfrestande och dyrbar, utan att några större resultat nåtts. Samarbetssamtal, egna beslut eller avtal är att föredra. I de fall det ändå blir rättsprocesser, önskar de berörda föräldrarna att dessa handläggs skyndsamt och med ett tydligt fokus på barnet och dess behov. Uppgivna föräldrar vill tro att någon annan kan fatta de svåra besluten, men i slutänden måste föräldrarna själva ta besluten och konsekvenserna av desamma. Växelvis boende är ett sätt för föräldrar att gemensamt skapa en god uppväxtmiljö för barnet. Om goda förutsättningar finns, ger det barnet möjligheter till vardagskontakt med båda föräldrarna. Med goda förutsättningar menas här att föräldrarna bor med gångavstånd mellan varandra. Man bör undvika längre resor med bil, tåg, buss eller flyg. Att föräldrarna kan samarbeta med barnets bästa i fokus, är också en mycket viktig aspekt, och kan man lösa barnets umgänge med båda föräldrarna utan att barnet behöver flytta på sig, så är det definitivt att föredra. Det kostar på för barn att bo växelvis, men under rimligt goda förutsättningar kan detta vara en fungerande lösning. Tidigare undersökningar ? växelvis boende och umgänge 1985 kom Gunnar och Bente Öbergs forskningsrapport Den delade familjen, i vilken de presenterade resultaten av en omfattande intervjuundersökning med barn och föräldrar i skilsmässofamiljer. Den vanligaste anledningen (ca 70 procent) som uppgavs till varför man valt delad vård, det som här kallas växelvis boende, var jämlikhet mellan föräldrarna och att ingen av föräldrarna ville avstå från vården om barnet. Detta var vanligare än att man angav barnets bästa som skäl. De negativa konsekvenserna för barnen av delad vård/växelvis boende utgörs mest av avsaknad av en fast punkt och en känsla av splittring på grund av de ständiga bytena av bostad och förälder. Förutsättningar för att boendeformen ska fungera redovisas: Båda föräldrarna måste ?på ett djupare plan vara helt överens om att dela på den praktiska vården?, och det ?måste finnas en ömsesidig respekt och sympati för varandra?; dvs. det får inte finnas ?sådana spänningar och konflikter mellan föräldrarna att de hamnar i prestigekonflikter.? Vikten av att föräldrarna klarar av att samarbeta i vardagstillvaron lyfts också fram, liksom vikten av att föräldrarna bor nära varandra så att barnet slipper långa resvägar, kan ha samma kamrater och gå i skolan på ett ställe. Eriksson och Lindström redovisar resultat och reflektioner som i hög grad är desamma som makarna Öbergs. De har gjort intervjuer med 12 barn som bor växelvis. Dessa barn pratar om fördelen med att träffa båda sina föräldrar, och nackdelen med att packa och flytta ofta."

Har bara läst TS nu.

Nöj dig och se tiden an. Om pappan inte sköter sig kan du gå vidare då. Delat barnbidrag får pappan om ni har 50/50 (vilket inte betyder varannan v utan kan se ut på andra sätt)  och  han anmäler att han vill dela barnbidraget.

Ok!

Synd att det blir sådär...

Mitt ex var en usel pappa när vi levde tillsammans, han lekte mycket med barnet, hjälpte mig att få avlastning och att få sova på nätterna, MEN tog inget ansvar för mat, kläder, dagis osv osv När jag tog ett jobb som innebar två nätter/vecka i ett grannland bara för att han skulle hämta på dagis två dagar/vecka så att jag kunde jobba heltid fick hans mamma hämta barnet eftersom hans tid var så viktig att han inte kunde göra det själv. När vi gick isär utgick jag från att hans mamma skulle få rycka in, MEN mitt ex har varit en superpappa sen den dag vi flyttade isär. Första veckan ringde han i panik och bad om tips på maträtter men i övrigt har han klarat sig helt själv. Hans mamma hämtade på dagis för första gången 1,5 år efter att vi separerat. Han har även bett mig säga till när det behövs nya kläder så att han kan få handla dem ibland
Så bara för att en man är en dålig pappa i ett förhållande så behöver han inte vara det efteråt.

Frågan är om han nu jobbar borta vem ska ta hand om barnet om han ska ha vv?

Anonym (socialstyrelsen): vilken bra text, vilken sida hittade du den på? Uttrycker bra det jag brukar argumentera för gällande barns behov av en fast punkt!