Alvolina skrev 2014-10-20 21:00:34 följande:
Gud vad skönt!
Har aldrig längtat till lucia så mycket som jag gör nu. Försöker verkligen hålla modet uppe genom att tänka positivt. Men det är nedrans svårt. Känns som att universum aldrig vill att vi ska få fler barn. Har väldigt svårt att ta in graviditeten.
När började du tro mer på det? Minns inte riktigt hur lång tid det tog för er att lyckas igen, men kände du inte någon oro i början? Tror inte att jag kommer att få göra något VUL bara Pga oro tyvärr.
Kan förstå din längtan...! Som vi har längtat efter först UL i v 9 och sen nästa i v 13. Ja, det är det enda du kan göra, bara försöka tänka positivt och så denna väntan... Jag kände exakt likadant! Jag skulle aldrig få barn, det var inte meningen. MEN. Efter UL i v 13 kunde jag äntligen slappna av, och jag tror det har bidragit till att jag mår mycket bättre idag. Drabbades av en mildare depression bara någon vecka efter att jag plussade och det har hängt med fram till UL förra veckan. Men nu så, nu ser vi framåt :)
Det tog 3 månader efter vårt MA att bli gravida igen. Jag har försökt att inte tänka så mycket på det och bara liksom leva på ytan av vetskapen om graviditeten, så var nog inte orolig, mer att jag inte tillät mig njuta förrän jag säkert visste. När vi fick se bebis i v 8, kände jag lättnad men ingen glädje, kunde inte riktigt lita på att det skulle gå bra. Men när allt så bra ut förra veckan så känner jag att jag litar på min kropp och att detta kommer att gå vägen. Och är så mycket lyckligare.
Det räckte att jag sa till min BM att jag har mått fruktansvärt dåligt med depressionen och då tyckte hon det var väldigt viktigt att jag fick se fostret både i v 8 samt i v 13. Hoppas verkligen att du ska få ett UL så du kan släppa på oron!!
