Resa bort med barnet utan att lämna information

Ok, vad tråkigt med en sån infekterad relation, måste vara jättejobbigt när man inte bara kan använda sunt förnuft utan måste dra in andra parter.

Då förstår jag varför du väntade med smset. Lite är det ju för att du anser att om du ska informera om allt så ska hon minsann också göra det. Jag förstår den känslan och hade säkert tänkt likadant.

Men faktum är att om det viktigaste är att veta vart dottern är så får du nog skita i småaktigheten (som är helt naturlig) och fråga i tid. Bry dig inte om hennes kontrollbehov eller att hon kräver informationen av dig. Var en lite bättre människa än henne, det vinner du på i längden.

Jag vet hur det är att tycka att den andre föräldern ska göra saker som man själv tycker är självklart att göra. Tyvärr kan vi inte förändra dem. Ibland får man bara bita ihop och vara den större parten oavsett hur orättvist det känns.

Skriv ett nytt sms där du förklarar att du tycker att det är viktigt att veta var de är just om det skulle hända något. Hotellnamn och flightnummer är väl lite för mycket men i vilken stad de är och när de kommer hem är ju relevant. Var övertrevlig om det behövs, det får bara dig att se bättre ut, attackera inte henne.

Fast det jämnar ju inte ut sig hos alla, det är ju det som är problemet...

Vi fick vara stenhårda med "pappa tid" resp "mamma tid" eftersom mamman satte i system att dels boka in saker på pappans tid (som dessutom enbart är vh så det finns inte så mkt att ta på) dels att låta dottern ringa o berätta att hon skulle på bio/lekland/finland osv istället för att göra det själv.

Mamman hade även för vana att på sommarveckorna ringa o prata med dottern - vilket hon gärna fick, men hon tog gärna upp frågan om dottern inte hellre ville komma hem till henne. Argumentet som användes var att "ni har ju ändå inget inplanterat"... Att sommarveckorna är den enda tiden på året då vi faktiskt kan få leva vardagsliv med tösen brydde hon sig inte om hur många gånger vi än försökte förklara. Så det fick bli tvärstopp på ALLA byten eller saker på annans tid.

Numera funkar det relativt bra men fortfarande så ska det hämtas tidigare (eller lämnas senare) för att det ska köpas skor o kläder eller att de ska på bio tex. För det kan ju tydligen inte göras de andra 26 dagarna i månaden...

Soc-handläggaren vi hade predikade i vårt fall att inga avsteg skulle göras från avtalet.  Umgängesföräldern skulle den hårda vägen lära sig att inte dribbla bort mig -  och det vi planerat på min tid.   Han lärde sig knappast ...

En sån situation måste vara jättejobbig! Det förstår jag och speciellt för barnet som hamnar i mellan och lockas med på massa roligt av mamman. Så jag förstår att ni gjorde som ni gjorde. 

Men jag hoppas att det inte är så jobbigt för alla. 

O ändå är vi se som vanligtvis har BRA kontakt med mamman :)

Här har vi varit flera svängar i tingsrätten och pappan håller fortfarande inte domen utan ändrar och fixar som det behagar honom och informerar mig i förbifarten. Att hålla stenhår på mammatid och pappatid skulle barnet bara bli lidande av eftersom det hade ökat konflikterna.

Vi måste tyvärr också vara stenhårda. Min make och hans ex har alla lov, helgdagar och semesterumgänge reglerat ner till minsta klockslag i dom från TR... Tills bonus fyller 18.

Tack och lov så gjorde domen att mamman slutade strula. Nu får vi ha vår tid i fred.

Så tyvärr är vi fler som haft samma problem som Brumma m.fl.

Man kan även få problem från andra hållet, att föräldern låter en strikt reglering gå ut över barnet.

Fördelen med ett fastställt schema är att det finns alltid något att falla tillbaka på om man inte kan komma överens om avvikelser.
Och absolut - ibland önskar även vi att det kunde vara lite mer ett givande och tagande, men fördelarna överväger. Vi försöker se till att planera efter schemat så att bonus inte ska hamna i kläm. Och är det ändå något som hamnar på "fel" helg så har vi som grund att alltid i alla fall fråga mamman. Och frågar hon om bonus får följa med på bröllop el liknande på vår helg så säger vi ju förstås inte nej. Om bonus vill gå med förstås. Vi ändrar inte våra planer bara för att mamma känner för att gå och shoppa på vår lördag och gärna vill ha bonus med sig - det får hon göra på sin egen tid. Men jag tror du förstår hur jag menar?

Håller inte riktigt med. När "barnen" blir tonåringar så kan en förälder lätt gå bakom ryggen på den andra och fatta beslut med barnen som den andra inte alls har en aning om. Det går inte att neka utan att bli skurken. När det gäller mindre barn funkar schema bra, om man inte har en manipulativ ex.

Nu hamnar vi förvisso OT, men visst kan det bli så. Å andra sidan så är det inte livsfarligt att vara skurk och säga nej ibland. Och säga gång på gång om det behövs att mamma kan inte besluta om saker på våra helger. På samma sätt som vi inte kan besluta om aktiviteter på hennes tid. 
Vi har en väldigt manipulativ mamma, så vi har redan hamnat i otaliga diskussioner om det här. En diskussion som vi även för med bonus själv. 
Men vi har fått ett oändligt mycket lugnare liv sen domarna blev klara. Nu vet alla vad som gäller och vad man har att förhålla sig till. Och ingen är förfördelad (mamma har lite fler lovdagar för att schemat skulle bli enklare, men det stör oss inte) och det är lättare att planera sin tid.
Lämnar ämnet nu, spårade ur litegrann 

Fast jag tycker set är tvärtom. Nu när barnet är tonåring så förstår hon varför vi säger nej till saker mamman o hon lätt kan göra på "mamma tid". Vi är ju ärliga o säger att tiden vi har med henne är viktig, liksom tiden hon har hos mamman är viktig. O numera (brukar få hårddra det med några års mellanrum så kan vi återgå till normalt givande o tagande sedan) så kan både vi o mamman byta om det är ngt som inte går att rucka på. Tex så kan ju bonus numera själv ringa o kolla om hon kan byta helg för att bästa kompisen fyller år eller för att det är disco på skolan. Självklart får hon då gå på det. Det kommer ju blir mer o mer sådant ju äldre hon blir.

Men som sagt, en tonåring kan man förklara för men med ett litet barn är det svårare att förklara varför det inte blev gröna Lund som utlovat av mamma...