Hur ska jag hejda mig från att förminska bonusbarnet?

Här skriver du så här:

"Det får de gärna göra, men jag vill inte förväntas hurra för varje liten bajskorv (ja, jag får info om detta med) som barnet presterar. Inte heller i det oändliga hurra för saker som jag ser att barnet lätt hade lärt sig för länge sen om det bara fått chansen."

"Att få uppdatering att barnet idag har bajsat två gånger, det är faktiskt inte intressant eftersom barnet bajsar normalt en gång om dagen. Särskilt inte när det framförs som en bedrift."

En gång till:

"Jo, jag kan glädjas med min partner åt dennes barn, men det går till överdrift när det tjoas och hurras för en bajskorv extra liksom. Eller detta med maten. Det gäller även annat som jag har skrivit."

Och nu har ni pratat om tråden och din sambo skrattar lite och tycker att det där med bajsandet nog var en överdrift från hens sida. Hur gamla är dina bajsexempel? Eller menar du att din partner nu när barnet tydligen  är sex år fortfarande gärna vill delge dig hur många korvar och gånger barnet bajsat under dagen? 

Vad förväntar du dig riktigt att få för svar på din TS? Det är väll klart att din sambo är stolt över sitt barn. Du verkar vara en dryg j-vel som tror sig vara bäst på allt och kunna allt, samtidigt som du ser ner på alla andra. Både på jobbet och hemma tydligen. Men vet du vad ts, med din inställning och dina krav är du troligen en riktigt usel förälder. Så bäst på allt är du ändå inte.

Bara läst TS... men förstår precis vad du menar, jag har två bonusbarn som är jättebra men högst ordinära på de flesta sätt, man får komma ihåg ibland, som häromdagen när deras farmor sa att "ååh jag är så stolt över dem för att de båda två läser redan!"

Ehh... de är 7 och 9 år, de läser som jag gjorde när jag var 5 ungefär.
Jag får  hela tiden påminna mig att jag inte kan utgå från mig själv, alla kan inte vara först hela tiden. Någon måste ju komma efter. Det är ju inte deras fel att de inte kan klockan tex. Nu har jag dock sänkt mina krav för jag märkte att det inte funkade att säga att "jag kommer klockan fyra" för då börjar de ringa två och fråga var man är.
Istället får man bara säga jag ringer när det är dags, eller att klockan fyra är när den långa visaren står på 12 och den lilla på 4, och hålla upp 4 fingrar i luften.
Likadant på kvällen, inte säga klockan är halv åtta, utan säga klockan är läggdags, eller "det är natten" när de vill upp och leka på morgonen. Ha konkreta exempel eftersom de inte kopplat detta med tidsbegreppen än.

Jag har börjat med stödtecken till mina bonusar för då märker jag de stannar upp och lyssnar när de är uppe i varv.

Jag tänker mig det är som med en hundvalp, innan den lär sig riktigt. Jag visar stanna med handen samtidigt som jag säger det. Eller kom, sitt nu och ät, med tecken till. Det låter knäppt men jag märker nu de lyssnar bättre än när jag förut försökte förklara varför vi skulle göra vissa saker.