Någon mer med Hyperemesis? Jag står inte ut :(

Usch din stackare! Jag hoppas verkligen att det blir bättre snart för dig!

För mig gick det över ganska fort ändå. Är i v 22+1 idag och äter fortfarande lergigan comp på morgonen för då mår jag fortfarande illa. Men jag slutade kräkas för rätt länge sen. Den här graviditeten har än så länge varit lite lättare än min första.

Kämpa på! Tänk på det fina du får sen när helvetet är över :)

Hej alina! Jag hade hypermesis från vecka 6 till dagen min dotter föddes i vecka 39. Tänkte många gånger på abort men visste ändå innerst inne att jag aldrig skulle kunna göra en abort då jag verkligen ville ha min bebis. Idag är min dotter 1 år och är det bästa som hänt mig. Ville berätta att jag fick ligga på sjukhus sammanlagt elva gånger under min graviditet ibland längre perioder. Fick testa allt möjligt även prednisolon. Kände att jag kunde fungera med de tabletterna men så fort jag slutade med de började allt det hemska igen. Fick prednisolon behandling tre gånger under graviditeten och det var två veckors period varje gång. Läkarna tyckte inte att jag skulle ta det mer eftersom det kan vara skadligt för fostret. Vet att det känns som evigheter kvar tills din bebis föds och att man kan känna att man kommer nog hinna dö innan den dagen, men man klarar det. Det är orättvist hur vi mår och dessutom vilket dåligt bemötande vi många gånger får av de "professionella" på sjukhusen. Men allt är värt när du får träffa din lilla älskling. Många kramar från någon som förstår. Lycka till

Håller med om att bemötandet på sjukhusen hade kunnat vara betydligt bättre! Känns inte som att så många har kunskap om detta helvete som man har gått igenom. Min första graviditet blev jag väldigt misstrodd och fick ofta höra "ja ja, alla mår dåligt i början". Jag lider verkligen med er som får stå ut med helvetet hela graviditeten, men ni är otroligt starka! Kämpa på allihopa!

Lergigan comp tar jag! Vecka 11 imorgon. Spyr ibland

Är i v 18 nu, och spyr fortfarande nästan dagligen. Tar lergigan comp x4 och Zofran vid behov... Äter nästan inget stekt alls, mest filmjölk, yoghurt, krämer och någon sallad ibland. Knäckebröd är också bra, och smörgåsrån. Har gått ner lite mer än 10 kg nu, och folk säger fortfarande att det går över..... Eller hur?! Kämpa på tjejer!

Hej

Ännu en hyperemesisperson här. Den här gången är jag i vecka 11 med min åttonde graviditet. Jag har ännu inte lyckats få några barn, håller tummarna trots att även jag har svårt att glädjas åt graviditeten pga sjukdomen. (Det är väldigt traumatiskt att få missfall efter en hyperemesisgraviditet, allt kämpande för ingenting.

Måste bara säga ett par saker: Prednisolon är inte alls så farligt som många (även inom vården) tror. Jag äter det dagligen sedan många år för min reumatism och det är inga problem att äta det hela graviditeten heller säger reumatologen som faktiskt kan den typen av medicinering. Så hjälper prednisolon ? se till att äta det så länge det behövs. Tvåveckorsintervaller låter som rent trams tycker jag.

En annan sak, Zofran munsönderfallande tas upp mycket snabbare av kroppen än vanliga piller och i alla fall jag kräks inte upp dem vilket jag gör med "vanliga" piller. Jag äter både zofran och lergigan (fast de kräks jag ofta upp för de finns inte som munsönderfallande), har varit inlagd men har även fixat hembehandling med dropp av veterinärer som jag känner. För jag orkar helt enkelt inte bråka så mycket med sjukvården.

Gällande medicinering verkar det som att man ska försöka hitta rätt sorts mix av läkemedel över dygnet och sen hålla på det schemat.

En viktig sak att veta när ni kommer in på sjukhus dock; ketoner är inte ett mått på hur uttorkad en person är, det tror ofta vårdpersonal men det mäter istället om kroppen tär på sina egna resurser. Ketonhalter är vad alla som går på Lchf-dieten strävar efter och måste alltså inte innebära att man är uttorkad, där har sjukvården fått det totalt om bakfoten. De kan ju istället fråga hur mycket mat/dryckman får i sig och får behålla och hur man klarar sig därhemma. Okunnigheten är så vansinnigt stor inom vården att jag blir mörkrädd. Man får så dålig hjälp och så dåligt stöd. Jag är helt beroende av andra för att klara mig och är sängliggande sedan mer än en månad. Så jag delar ert lidande och hoppas innerligt att det ska vara mödan lönt den här gången.

Hej alla!

Vill testa och skriva här för att se om någon mer än jag lider av hyperemisis just nu och som är aktiv i denna tråd.

Är 12+1 idag och står inte ut! Varit inlagd på sjukhuset i 2 omgångar redan på grund av kräkningarna som i vissa dagar kan hålla på i 24 timmar i sträck utan att få behålla något alls av det lilla jag äter, nån sömn blir det inte iheller dessa dagar då jag kräks 1-2 gg i halvtimmen. Varit gravid tidigare med samma tillstånd men då stod jag inte ut längre när jag tillslut blev halvsidigt ansiktsförlamad i ansiktet i vecka 9. Som de inte riktigt visste vad det berodde på. Som tur gick det bort några månader efter aborten. Har fått göra 2 ultraljud redan och allt såg bra ut med barnet och det känns skönt med tanke på mina tidigare MF. Har testat att ta pimperan och postafen utan så stor förbättring. Nu sist när jag var inlagd fick jag lergigan comp de hjälper en del mot kräkningarna men får extremt hög puls av de (110) slag i minuten kan jag nå upp till. Detta är riktigt obehagligt då jag får stickningar vid bröstet och fingertopparna samt svimfärdigkänsla. Plus att jag inte kan sova mer än nån timme per natt. Fick sömntablett men de får jag bara ta vid ytterst få tillfällen. Kräker jag inte så har jag extremt illamående som gör att jag knappt kan äta eller dricka vad jag behöver. Så tillslut blir det ju att man blir uttorkad men ändå ska man åka fram och tillbaka till sjukhuset då man inte får ligga kvar när proverna visar okej igen. De blir ju okej pågrund av droppen man får!? Vet iallafall inte vad jag ska ta mig till har försökt med det mesta och inget underlättar. Är helt förstörd efter att ha haft det såhär i cirka 5 veckor nu hur ska man stå ut i eventuellt 9 månader med detta? Har slutat hoppas på att de ska gå över.

Här är en till! Jag har inte varit inlagd för får ändå i mig mat, små äter varannan Tim och spyr så fort magen blir lite tom och får sjuk frossa. Är galet trött och de extrema illamåendet är helt förlamande , höll ut på jobbet fram till en vecka sen då jag blev sjukskriven 100 %. Är i v 11 och fick en läkare dom inledde med " graviditeten är ett tillstånd och ingen sjukdom man kan vara sjukskriven för "!!!! Jag blev galen och gav henne underlag om tillståndet på Mob , har varit sjukskriven innan för samma i tidigare graviditeter och aldrig fått så dåligt bemötande. Har även fått jätte högt blodtryck men de hade hon inte tid att kolla för de kunde ju mödravården ha koll på! Måste byta läkare ! För mig har de lättat lite från v 17 och hoppas de gör de nu med....

Efterlyser