Tonårsflickors besatthet av idoler beror på:

Aldrig var väl en ganska stor överdrift då det visst finns killar som har idoler. 

Jag röstade Annat då jag tror det är många saker som spelar in, bland annat att man behöver fly från verkligheten och lite maniskt fokusera på något roligt i puberteten när hormonerna trasar sönder psyket och ändrar kroppen och håller på. 

den där typen hysteri har väl pågått ända sedan Elvis och Tommy Steele's tid

Röstade också på "annat", då jag inte tycker att något av dina alternativ är hela sanningen. Jag tror att det beror på att kvinnor är mer monogama än män. Killar har ju också sina fantasier, kanske som starkast i tonåren, men då brukar det handla om villiga kvinnor i pornografins värld. Medan tjejer är programmerade att hitta en man att älska och bilda familj med, helst med så manliga egenskaper som möjligt för att kunna skydda henne och barnen - i det hårda livet på stenåldern som vår art är skapt för.

Uppblossande hormoner och längtan slår därför hårt på EN mansperson för en tonårstjej. Och då känslorna är så starka, samtidigt som hjärnan inte är färdig ännu (det blir den först runt 23), så kan det ta knasiga uttryck.

Det beror självklart även på vad tjejen har för liv annars. Är hon ensam och olycklig, utan en stödjande familj, och utan mål i livet och roliga intressen,  så kan såklart en sådan förälskelse ta sig ännu större proportioner. Om den blir allt hon har att leva för. Detta har jag för övrigt sett hos fullvuxna/mogna kvinnor också, fast idolen då inte blir en popstjärna i första hand, utan kanske kvinnans läkare eller präst - eller en "mysgubbe" på TV (typ Ernst eller tidigare Bosse Larsson, Arne Weise m.fl.). 

En kombination av någon snygg att vara kär i, och annat. Och som sagt har det ju "alltid" varit så här. Jag tror också på att vi tjejer är mer monogama och har mer behov att drömma om en enda man. En idol är den felfrie snygge drömkillen/ drömpartnern, en sån som inte finns på riktigt. Ganska bekvämt och trevligt att drömma sig bort ett tag, lite verklighetsflykt när livet är trist. Det fungerar även för äldre kvinnor, men sen är det väl inte alla som har det behovet. Och många, de flesta skull jag säga,  gråter och skriker inte heller :) Jag har sett killar skrika på konserter också, tex Kylie Minogue konserter.

Det är genetiskt. Flickor i den åldern förbereder sig på att söka en lämplig man att bli far till hennes barn. Innan hon har fått en realistisk nivå på detta partnerval är endast det oftast endast den mest perfekta mannen som är intressant, vilket är den som alla andra också vill ha. Det är alltså just själva åtrån som gör objektet intressant.

Besattheten är helt enkelt en träning i att göra sig attraktiv för denna tänkta perfekta partner.

Kom just ihåg att jag för några år sedan var på en tillställning där Lill-Babs uppträdde. Flera äldre män sprang runt som besatta och fotade, de skrek och grät inte, men nog verkade de väldigt uppspelta och hon verkade van

Kanske av samma orsak som vuxna män står och skriker fula ord till motståndarna på sportevenemang. Något undertryckt behov i människan att stå och skrika?

Min idol är Chris Medina, men jag känner inte igen mig i något av alternativen...