Frustrerad över IUP - att jag inte är välkommen

Det kanske är så att vi är många som får våra nyfamiljer att fungera friktionsfritt utan känslan av dina eller mina barn utan att för den skull behöva vara med på utvecklignssamtal och att det är därför vi inte förstår hur viktigt just detta är för dig.

Att vårdnadshavarna sköter utvecklingssamtal, som hos oss, gör på inget sätt att jag inte är med och  "sköter" barnet i vardagen... Att jag inte är med på utvecklingssamtal innebär inte att jag inte planerar saker för hela familjen (inklusive mina biologiska barn vars utvecklingssamtal oftast deras pappa tar...). Jag är inte utanför mina egna barns liv bara för att jag inte är med på utv.samtalen.

Det måste ligga nånting annat bakom att du känner dig så utanför. Det kan bara inte hänga på utvecklingssamtalen.

Det måste finnas så många fler faktorer i er vardag som spelar in i det här...

Håller med om detta. Du kan vara bra Styvfärälder även om du ej kan deltaga i vissa sammanhang. Och förstår verkligen inte varför inte pappan kan återberätta vad som sades på mötet.

Jag förstår allvarligt talat inte varför det är så viktigt för dig att få ta del av sekretessbelagd information???

Och varför så svart-vitt? Finns det inget mellanting, som att tex vara en vuxen i familjen, delta i alla gemensamma aktiviteter, göra de saker för barnen som du tycker om och låta pappan ta de saker som du tycker är tråkiga? Egentligen har du ett guldläge, du är ingen förälder så du har inga skyldigheter att vare sig uppfostra, skjutsa, läsa läxor, ta hand om kräksjuka barn, osv. Men du kan plocka ut de russin som du vill ur kakan, mysa i soffan, göra roliga utflykter, ha förtroliga samtal, osv.

På dina inlägg här låter det som att du börjar känna dig utnyttjad, dvs att du anses ha en massa skyldigheter i din familj utan att få ta del av det positiva. Är det så?

men kan inte bara pappan bara ta med dig på samtalen?

Det kanske är du, och inte vi, som inte vill förstå?

Om det blir skillnad på barnen för att du inte får vara med på 2 utvecklingssamtal per år. Ja... Ni ska nog inte skaffa barn då. De där utvecklingssamtalen kommer göra en ENORM skillnad. Antagligen kommer barnen bli knarkare och mördare. Skaffa inga gemensamma barn snälla du.

Efter ditt senaste inlägg. Please skaffa net gemensamma barn.

Det kan han inte göra om biomamman säger nej. Och skälen till varför en biomamma inte vill att bonusmamman ska vara med är lika varierande som skälen till att bonusmamman propsar på att delta. Ibland handlar det om en maktkamp från bådas sida, ibland bara från en av dem och ibland om något helt annat. 

Och har man en styvmor som anser att hon har rätt att få vara med eftersom hon minsann är sååå engagerad så kan man ju ana vem det är som står för maktkampen.

Ja, det kan nog vara på båda sätten. Ibland vill kanske en biomamma säga nej för att hon kan och ibland vill kanske en bonusmamma vara med för att det är viktigt för henne att ingen dörr är annat än vidöppen för henne. 

Med den barnsliga synen så hoppas jag att ni inte skaffar några gemensamma barn!

Om skolan skulle tillåta det skulle de bryta mot sekretesslagen. Båda vårdnadshavarna måste ge sitt tillstånd när det gäller utvecklingssamtal.

Och det är bra. Ibland har en förälders nekan inte ens med barnet att göra. Kan handla om en förälders dyslexi, eller egna problem.

har inte läst alla inlägg, men jag trodde mamman va okej med det eftersom hon inte va så engagerad i barnet/barnen

Jag håller med. Ta chansen att plocka russinen ur kakan och hjälp till så mycket du vill och tycker är kul. Det tråkiga får du ta tag i när du får egna barn.

Överlag så tror jag att män (styv/bonuspappor) är bättre på att plocka de roliga bitarna, spela fotboll, spela spel och hjälpa till med det de känner för. Dom låter mamman ha kvar tjat rollen, och säger själva bara ifrån när det verkligen behövs. När en styv/bonusmamma självmant tar på sig rollen som tjatmoster, vilket barnen har svårt att acceptera och det drar med sig att styvmamman känner sig otacksamt utnyttjad.

Man behöver inte va en förälder till ett barn som redan har en uppsättning sådana. Man kan ligga lågt och känna av läget och utgå från det. Att "bara" va partner till föräldern behöver inte va något negativt.

I TS står det att TS är med barnen på halvtid, vilket jag tolkar som att barnen är halva tiden hos mamman. Sedan tycker TS att mamman inte engagerar sig tillräckligt i skolan o inte kan hjälpa till med läxorna lika bra som TS kan. Vilket kan vara sant. Men får uppfattningen att mamman är engagerad (eftersom hon faktiskt har dem halvtid) men att TS anser att hon är bättre..

Tydligen är det vän så att får TS inte vara med på utvecklingssamtal så tycker hon inte heller att hon skall planera in ngt alls med barnen, inte åka på semester med dem eller så. Vilket inte direkt visar att TS faktiskt vill arbeta för barnens bästa utan mer "pissa revir" o visa att hon är bättre än mamman. Eller iallafall på samma nivå. Vilket man inte är som bonusförälder. Man är inte vårdnadshavare. Punkt.

Jag vill tro att jag är en rätt trevlig biomamma (dock är inte sonen hos sin pappa längre i nuläget) men det där "anser att jag har rätt till att vara med" hade nog fått de flesta biomammor att dra öronen åt sig.

well, allt kan ju tolkas hur som helst eller hur?
jag tolkar det som att efter mothuggen ts fick här så la hon ner hela projektet
hoppas att hon inte lägger ner sitt engagemang för barnens och hennes egen skull

Ts, jag förstår till viss del vad du menar. Om det är du som har huvudansvaret för bonusens skolgång hemma hos pappan och anser att det därför är viktigt att vara med på iup så skulle jag som biomamma inte se några hinder för det. MEN det du pratar om, att ändra en lag som gäller mitt barns sekretess skulle jag ha stora problem med, för det anser jag att båda föräldrarna ska få avgöra vem som har rätt att ta del av. Vart går gränsen? Om du var med mitt x och det sen tog slut, får du fortfarande ta del av sån information? Och får du ta del av information från ex BUP medan ni är tillsammans? Det skulle inte jag vilja, tack vare att såna nöten förmodligen skulle vara känsliga och då skulle jag dels bara vilja ha de jag kände nära med på möter och dels skulle jag tycka att det var obehagligt om du fick känslig information och sen bröt upp med mitt x. Dessutom är tyvärr inte alla så måna om sina bonusbarn men om lagen ändras har även den rätt att få ta del av sekretessbelagd information om barnen. Tänk då de som öppet här på fl skriver att de hatar sina bonus, tror du att man som bio vill att de ska vara med på såna möten och därigenom sitta inne med känslig information om barnet? Nej usch vad hemskt. Visst kan deras sambo berätta vad som sagts, och det kan man inte göra något åt, men att ändra lagen så de får följa med och gotta i sig av mitt barns svårigheter kan jag gärna vara utan. Förstår du hur jag menar? Det gäller alltså inte dig personligen, men ett trist faktum är att vem som är bonus tyvärr kam ändras och därför blir sånt här lite känsligt. Kanske du kommer se det på ett annat sätt om du själv hamnar i liknande situation och någon anser sig ha rätten att vara med på allt som kan vara känsligt gällande ditt barn?

Sorry för stavfel, skriver från mobilen!