Hur hantera/göra? Behöver råd

Råden är bra, bara synd att vi redan provat involvera honom i allt. Hade det inte varit för att det bara blir bus och lek av allt dom gör så hade det inte varit ett problem, jag är ju glad att han vill vara med henne så mycket för snart är han tonåring och då kommer nog inte syster vara lika intressant längre :p

Jag håller med alla andra som menar att detta kommer säkert att lägga sig med tiden. Snart kommer lillasyster att hänga honom i hasorna, och får se dörren stängas framför näsan när storebror pysslar med något som han inte vill att lillasyster ska sabotera. Det är väl ganska typisk?

Han är säkert glad och stolt över sin lillasyster, och jag skulle inte göra detta till ett stort problem, och jag skulle definitivt inte säga till honom på skarpen att han ska backa. Du beskriver honom som en härlig och glad kille som du kommer bra överens med. Så det är synd att detta ska lägga smolk i glädjebägaren.

Jag har lite svårt att förstå din irritation över att han vill vara med när du och din sambo leker eller sysselsätter er med er dotter. Ni måste väl ha en massa tid med henne när storebror inte är där och "tar över"? Om det är nåt som ni anser att ni måste få sköta själva när det gäller den lilla, så förklara det för honom, och erbjud sen hundra andra saker som han kan få i uppdrag att göra.

Som sagt.........snart är säkert detta problem ett minne blott. Jag skulle personligen vara mer bekymrad och orolig om problemet varit det motsatta, dvs att han skulle visa sin lillasyster ringa intresse.

Om vi leker el sysselsätter henne och han kommer med i leken spelar ingen roll alls. Men om jag byter bajs blöja och då försöker hålla henne så stilla som möjligt för att det inte ska fara överallt och så kommer han in och börjar busa med henne så hon börjar flaxa runt och rulla över på mage och börjar krypa i väg, så ja, då blir jag irriterad. Eller när man ger henne mat och hon äntligen äter och han kommer och antingen rycker skeden ur handen på en och gör matningen till en lek eller bara kommer och busar med henne så hon tappar intresset för att äta, ja, då blir jag irriterad. Och vi har pratat, och pratat, och pratat med honom om detta. Han fick förslaget att byta bajs blöja men det ville han inte. Jag har sagt att han får vara med men inte liva upp henne. Han har fått försöka natta henne, men även detta slutar med en uppskruvad bebis som inte kan komma ner i varv förrän hon står och gallskriker.. Ja, detta blir då problem.

"Man kan inte leka med henne el ge henne uppmärksamhet utan att han är där och "tar över" el hur man nu ska säga".

Att du skriver så måste väl betyda att det är mer gånger än vid blöjbyten, matning och nattning som du blir irriterad på killen?

I din trådstart beskriver du honom som en härlig och glad kille som du kommer bra överens med, men i dina inlägg får man känslan av att du stör dig på mycket hos honom. Att han sprallar upp den lilla vid mindre lämpliga tillfällen är nåt jag kan känna igen från egna erfarenheter. Klart det kan bli irriterande, men jag tycker det är synd om det får sådana konsekvenser så du kanske mer eller mindre ständigt retar dig på honom och hans "beteende". Hoppas verkligen det inte är så!

Sen får ni väl prata med honom om detta igen, och få honom att förstå och respektera när det inte är läge för skoj och bus tills han börjar lyssna på det örat. Jag hoppas ni kan lösa detta problem.

Han har svårt att lyssna när man säger till honom, men det är inte hans fel. Man har inte varit konsekvent med honom och han har då lärt sig att han kan göra lite som han vill.

Bio- eller bonusbarn spelar ingen roll. Jag hade blivit irriterad. Han får vara med jättemycket låter det som och då måste han acceptera ett NEJ IBLAND! Självklart ska du säga ifrån när det inte passar. Skulle vilja se dom som hade stått ut i elva månader....

Har ni en bra relation så fixar ni detta.

Kämpa på med gränser. Barn mår bra av det. Det är inte farligt att inte alltid få som man vil

Vi arbetar ständigt med gränser här hemma, att ett nej är ett nej osv, att alla (stora som små) har regler dom måste följa. Biter ihop väldigt ofta när det gäller bonus och lillasyster för jag är rädd att han ska tolka det som att han inte alls får vara med henne/hjälpa till men är samtidigt så less på att upprepa mig hela tiden. Pappan känner samma och har börjat märka att hans farmor och farfar också har börjat tappa tålamodet och på sätt och vis hamnar vi i en ond cirkel där bonus bara får höra en massa nej och att han måste lugna ner sig. Är faktiskt livrädd att han ska känna sig utanför pga lillasyster.

Vi daltar inte med honom. Det är mycket annat som rör denna lilla kille som jag inte orkar dra här, för det har inget att göra med det som jag skrev om. Men jag får väl köra på som vi gör nu och hoppas att det bara är en period som snart går över :)

"Lever i ett samboförhållande och har en bonus på elva år. Han är en härlig kille på alla sätt och vis och har MASSOR med energi. Oftast glad och sprallig, full rulle helt enkelt. Det är inga problem mellan honom och mig, vi funkar bra ihop (så klart har vi våra duster)"

Vad hände med killen och ditt förhållande till honom som du beskrev i din trådstart? Här verkar det ju vara problem av större mått än man fick uppfattningen av från början. Både du, pappa, farmor och farfar börjar tappa tålamodet med honom.

Hur går det för honom i skolan? Är det samma problem där med att han inte lyssnar? Hur är det hos mamma?

Helt ärligt hade jag blivit tokig om nån kommit och rykt skeden ur handen på mig vi matning. Så ja ts kämpa på med gränssättning det verkar behövas. Det blir ju inte lättare ju äldre barnen blir