Enbarnsföräldrar, vill ert barn ha ett syskon?

Min son är knappt två år, så han vet inte vad det där med syskon är riktigt, men vi har också bestämt oss för att inte ha fler barn. Han har dock bonussyskon, men de är rätt mycket äldre. Blir spännande att se vad han säger, om det kommer frågor om syskon framöver.

Det är självklart sorgligt att höra om er som växt upp och saknat syskon - men tänk på att inte alla syskonrelationer är bra relationer. Jag känner flera där de varken som barn eller som vuxna känt någon större samhörighet med varandra. Det finns naturligtvis också många syskon som har glädje av varandra och en bra relation, men det är alltså inte någon garanti....

Vår 6-åriga undrar ofta och säger att hon vill ha syskon. Det är jättejobbigt, tycker jag. Vi har också valt att inte skaffa fler barn av olika anledningar.

Planerar inte att vara enbarnsförälder hela livet, men var själv enda barnet. Ja, jag ville inget hellre än att få syskon. Åtminstone fram till 15-16 års ålder.

Det där känner jag igen. Igår var jag på en kusins begravning. de andra kusinerna gick fram familjevis men jag, jag var ensam. Idag var jag his min91-åriga mamma. tänk om man haft ett syskon som jag kunnat dela ansvaret med eller kunnat minnas med nu då mamma börjar bli glömsk....

Och ja, jag vet att det inte finns någon garanti för att hade varit vänner men det finns ingen garanti för att vi hade varit ovänner heller.....

Jag har två barn, hade gärna haft fler. Jag är ensambarn av medicinska skäl.

Vi hade bestämt oss för ett barn, av bekvämlighetsskäl. Men det lilla barnet började gråta efter syskon redan vid två års ålder. Vid tre år kunde hon ibland säga saker som "jag lovar att sova i min säng hela natten om ni skaffar en lillebror" eller "jag kan ta hand om bebisen så att inte ni behöver göra det". Till slut, inte enbart på grund av dottern, bestämde vi oss för att försöka oss på en till bebis och nio månader senare kom lillebror ut :).

Visst har svartsjuka förekommit men hon älskar verkligen sin lillebror och jag är förvånad över att man faktiskt kan älska två barn lika mycket!

Dock är det minst lika jobbigt som jag hade räknat med, om inte ännu värre! Lillebror sover som en kratta och har stark vilja. Jag ångrar verkligen inte den lille skrutten men visst var livet enklare med bara ett barn. Fast å andra sidan hade jag fått ha dåligt samvete hela livet för att hon aldrig fått sitt efterlängtade syskon...

Själv har jag en sju år yngre bror och jag saknade aldrig syskon fram tills dess. Dessutom flyttade jag hemifrån när han var elva år. Vi känner inte varandra idag och för mig hade syskon kvittat! Jag var aldrig svartsjuk men hade absolut varit lika glad/ ledsen under uppväxten utan ett syskon.

Nu är min son (vårt enda barn) bara 1,5 år och har inte börjat fråga efter syskon än men är nog troligt att de kommer. Tyvärr kommer han inte få det då vi behöver genomgå IVF för att få barn och har beslutat oss för att inte fortsätta med fler behandlingar. Vi skulle gärna fått ett barn till och försökte, men vill inte offra mer av vår sons uppväxt på att må dåligt, vilket vi gjorde under behandlingarna. Vi har valt att glädjas över det barn vi har istället för att sörja vad vi inte har och se det positiva med situationen. Kan se många fördelar med ett barn, speciellt för föräldrarna. Men jag tror att ens barn alltid kommer att fråga efter något de inte har oavsett om det är ett syskon eller en hund etc. När den stunden kommer tänkte jag att man helt enkelt får förklara för barnet att familjer ser olika ut och att i vissa finns ett barn och i andra fler. Vissa har många djur medan andra inte har några. Att vi alla helt enkelt har olika förutsättningar och gör olika val. Tror inte alls det behöver bli något negativt för barnet, utan det blir vad man gör det till. Och tror att för många är det inte ens syskon som är det viktigaste i livet när man blir vuxen, utan det är den egna familjen man skapat.

Ylva 12 klockrent förklarat. Vi har alla olika förutsättningar i livet. Tycker din insändare var klockren.

Ylva 12 klockrent förklarat. Vi har alla olika förutsättningar i livet. Tycker din insändare var klockren.

Det är snarare kusiner och kompisar till våran lilla tjej som frågar varför hon är ensam och inte har ett syskon. Hon har inte tänkt på det själv hittills.
På dagisavdelningen är de 24 barn och det är vi och ett par till som har ett barn resterande två eller flera.
Det här att barn frågar tycker jag är så jobbigt.
Ge gärna tips om hur jag kan svara!

Tilde72 trist att barnen frågar. Så har jag aldrig upplevt det gällande vår dotter. Det är svårt att ge tips för barn frågar ju för att de inte vet. Jag har förklarat för vår dotter varför vissa har syskon och vissa inte. Kanske kan du prata med dagispersonalen och de kanske kan belysa denna fråga på ett bra sätt, på barnens vis.

Kan du inte bara säga att ni är nöjda med ett barn? Det är ju ett svar på frågan i alla fall! Jag sa alltid så när vi "bara" hade ett barn.

Min son frågar ofta efter ett syskon o jag vill verkligen ha fler barn.
Dock börjar tiden rinna ut o jag är singel.
Har en stor övervikt som jag måste få bort med.
Får inte min son ett syskon så kommer han att vara helt ensam då vi föräldrar inte finns längre o det känns hemskt att veta.
Jag o min son är utfrysta sen några år av min stora familj o resten av släkten vill inte lägga sig i.
Dock bjuder de mig/oss aldrig på släktträffar o kalas för att inte stöta sig med min familj.
De bor dessutom långt härifrån.
På sin fars sida finns det en farbror o två kusiner som bor ännu längre bort o som inte är intresserade av att ha mer kontakt mer än då de kommer *hem* en gång om året.
När farmorn inte längre finns så kommer de nog inte att komma *hem *mer.

Jag funderar på alternativ ifall jag inte kan ge honom ett syskon. Det tog nästan 10 år innan han blev till.
Har inte hittat någonstans om surrogatmödrar. Visst pratades det väl om att det skulle få bli godkänt här eller minns jag fel?

Kan bara svara för mig själv då jag är syskonlös och ja, jag har i hela mitt liv mer eller mindre velat ha syskon. När jag blev tonåring så dog väl den önskan lite. Mamma var nästan 40 när hon fick mig så jag ville inte ha syskon för jag var orolig för hennes hälsa. Nu när jag är äldre så tycker jag att det är väldigt hemsk att jag kommer bli helt ensam en dag. Visst kan jag skaffa familj, men hade ju känts tryggare om jag haft syskon. Dock fick min mamma missfall för nästan 10 år sedan och har haft lite märkliga drömmar om det, så jag gillar att tänka att jag har ett litet syskon någonstans trots allt.

Min 5 åring tjatar ofta om syskon, tycker det är orättvist att alla andra har syskon. Är singel och även hennes pappa så inga syskon inom överskådlig framtid.

Är själv uppväxt som ensambarn trots att jag har 2 syskon som är 16 resp. 17 år äldre än mig ( dom flyttade hemifrån innan jag var 2 år )

Var avundsjuk på mina kompisar som hade syskon.

Fick dock syskonbarn som 8 åring :)