Min bästa vän har cancer.

Du ska inte vara den starka, varför vill du vara det?

Självklart får du känna sorg och må dåligt! Och du behöver inte dölja något och vara den starka. Min sambo har cancer (för andra gången) och det är klart att jag mår lika dåligt som honom även om det är han som är den sjuka, ibland har han till och med mått bättre än mig.

Tack... Behövde verkligen er input.

För jag vet inte hur jag ska bete mig :( vet bara att det gör otroligt ont i mig och all oro.

Tråkigt att höra om din man. Vilken hemsk sjukdom... Hur har ni det idag?

Du ska inte tänka så mycket på hur du ska bete dig. Var ärlig, visa och berätta hur du mår angående det här.

Risken med att vara "den starka" är att du kan komma uppfattas som hård, kall och känslolös. Jag tror inte att du är sån.

Du är en bra kompis....

Jag beklagar verkligen din sits och din väns sits. 

Var dig själv, det är ju det som är er vänskap, att du är du. Jag tror att det kommer att ge sig av sig själv.

Det finns grupper eller enskilda samtal för de vars famil eller vän drabbats av cancer. Onkologen vet mer. Där kan du också få stöd och hjälp. Sen har Cancerfonden.se ett aktivt forum där folk stöttar varandra. Jag har, tyvärr, flera cancerfall i min närmsta släkt, mamma slåss mot just bröstcancer för tredje gången nu. Det är en förnämlig sjukdom.

Ska stå "förjävlig" så klart...

Vilken fin vän du verkar vara! Naturligtvis får du också känna sorg, bara du låter henne få utlopp för sin. Beklagar er situation. Kram! 

Tack alla som skriver. Ja det är ju väldigt nytt. De ska genom kirurgi se hur omfattande det är. Så det väntas operation snart.

Jag har hittills bara varit mig själv, har ju visat mina känslor och pratat. Ska fortsätta med det. Och vara mig själv som ni säger.

Så konstigt. Hennes vuxenliv har ju precis börjat. Vi är 22. Det är svårt att greppa. Verkligen.

Att prata med andra anhöriga kanske kan vara bra ja. Och bolla tankar med... Ska kolla det!

Jag önskar att jag hade en vän som dig. <3

Levt med cancer i 2år nu och vi har det rätt bra faktiskt, man tar dagen som det kommer, njuter av dom små sakerna, försöker att inte tänka på det negativa. Just nu är även behandling avslutad (igen) och vi hoppas på en cancer fri kropp nästa gång vi går till läkaren och att det såklart inte kommer tillbaka igen. Stor risk för det dock, var 30% risk att det kommer tillbaka dom första 5åren första gången nu 2a gången så ökar risken mer och vi har inte ens kommit över 5 år från start.

Våga visa hur du mår. Det finns många sidor att kolla in, läsa och skriva på. Själv är jag med i en Fb grupp och den är för alla som lever med cancer i sitt liv, det kan som sagt vara minst lika jobbigt att vara partner, förälder eller vän till någon med cancer som att vara den som har cancer.
Så dra dig inte för att söka hjälp om du behöver det!

Beklagar.. Cancer är en jävla sjukdom. Håller tummarna att allt går bra.

Min lillasyster fick bröstcancer förra året och jag vet att hon tyckte det var skönt att folk visade sina känslor, då kändes det lättare för henne också att inte behöva vara "stark" hela tiden, hon och jag grät och skrattade ihop om vartannat och det hjälpte henne har hon sagt efteråt.

Tråkigt att höra ni drabbade.. Men det är väl som ni säger. En dag i taget, och försöka fokusera på det positiva. Helt klart!

Och det tycker jag vi gör, hittills.. :) ska fortsätta med det.

Men på något vis har man alltid ett svart moln ovanför oss. Känns det som...

Jag förstår att det blir dubbla känslor. Du vet hur utgången kommer se ut och det är något sorgligt som väntar. Du kan bara njuta av er tillvaro ihop just nu genom det fina som finns mellan er och då och då acceptera att de ledsna känslorna tar över. kram

Ja du har nog rätt. Men vill vara positiv, men är ju svårt att stå bredvid också. Som vän.. Och allt. Men är så lycklig över att ha lärt känna denna fantastiska person. Och alla minnen och att hon finns.

Och jag är den enda anhöriga hon har.

Tack.