Jag tänkte starta upp en sådan tråd och se hur era prematur barn kommer utväxlas med tiden. Själv är jag en mamma som 3 Januari fick tvillingar Ruben och Ruth i vecka 31+5. Vi har vart inne på Neo i lite mer än en vecka. Så de hade vart trevligt ifall alla prematur föräldrar skrev av sig här och berättade om hur de går för er !
Hej Louise, grattis till er lilla tjej!
mina tvillingar föddes tre månader för tidigt. v25+6. Detta var i höstas. I dag är dom de starkaste, finaste och underbaraste ungar vi någonsin kunnat drömma om!! Vi har nyss gått på tremånaderskontroll och läkarna säger att de inte kan förstå att dessa barn är födda för tidigt. Följer med både utveckling och utseendemässigt som ett fullgånget barn.
Jag är så oerhört tacksam och vill skicka dig all styrka och hopp som bara går!! För det lovar jag dig att intensiven på KS är mirakelräddare. Ni kommer att klara er igenom detta, er flicka kommer växa och må bra. Men visst förstår jag krisen ni går igenom. Jag trodde mitt hjärta skulle gå sönder, jag orkade knappt stå av sorg och skuldkänslor. Men för varje framsteg barnen gör så får man lite mer livsglädje. Vi bodde tre månader på sjukhus, i dag känns det som ett annat liv. Vi har två friska barn i dag, det är vad vi fokuserar på.
Ett varmt lycka till, kämpa och försök att vara glada över alla framsteg, hur små de än må vara!
/M
Min lilla dotter föddes 5 veckor för tidigt men var kraftigt tillväxtämmad. Hon vägde bara 1668 gram och var 42 centimeter lång. Vi fick stanna på neo i bara en vecka och skickades sedan hem med hemsjukvård i 5 veckor. Det jobbigaste var sonden i början! Men nu väger hon över 4 kg, är 56 cm lång och är snart 3 månader gammal och har sedan länge blivit av med sonden:)
Hej! Vårt tredje barn en liten flicka, föddes 15/6 i vecka 28+5 efter för tidig vattenavgång v28+1. Hon var 39cm och vägde 1280g.
Vi är fortfarande kvar på neo på Näl i Trollhättan men om allt går bra får vi åka hem med hemsjukvård imorgon. Känns fantastiskt samtidigt som jag är livrädd.
Här har hon haft RS som hon mot förmodan klarade galant, de har fantastisk vård här. Idag är sista dagen med antibiotika mot bakterier i blodet. Jag är så trött i huvudet och hela kroppen efter alla dagar här (42st idag). Tyvärr har de alldeles för många bebisar här på avdelningen sedan en och en halv vecka tillbaks så de hinner inte med oss alls knappt. Allt blir försenat och vi måste tjata flera gånger innan nåt händer. Inte personalens fel att de inte räcker till men det känns fruktansvärt för oss.
Känner mig bara i vägen så nu hoppas jag hon fortsätter vara stabil så vi får åka hem imorn.
Kul att läsa om era små prematurer! Hoppas det fortsätter gå bra för er alla!
Hej. Har letat efter en sån här tråd ett tag och hoppas jag får hoppa in här. 3 april i år föddes vår lilla Alicia med ett urakut kejsarsnitt pga placentaavlossning. Jag var då i graviditetsvecka 32+5. 3 dagar tidigare fick jag något som dem kallade för pyspunka på hinnorna och en sipprande vattenavgång. Visserligen gick det mesta av vattnet 2 april men sen bildas det ju nytt vatten hela tiden. Iallafall så drog både Alicia och jag på oss en infektion, detta resulterade i att Alicia samlade på sig vätska i kropp och lungor och vägde 2800 gram vid snittet. Ett dygn senare vägde hon 2200 gram och efter 3 dygn 1900 gram. Hon fick antibiotika intravenöst, stundvis hjälp av cpap och syrgas och jag förlorade mycket blod och vårdades på bb avdelningen ensam utan min bebis de första fyra dygnen.. Herregud så långa de dagarna var. Efter fyra dygn fick jag flytta in på neonatalavdelningen där Alicia vårdades i en kuvös på deras akutrum. Hon blev starkare för varje dag och efter en månad på sjukhus fick vi äntligen komma hem. Nu är hon 3,5 månader okorrigerat och 2 månader korrigerat. Hon är som en två månadersbebis ska vara, väger 4900 gram och är 59 cm lång och alldeles underbar. Vårt tredje barn. Vi är så glada att allt gick bra även om starten inte blev som den skulle och även om jag sörjer tiden jag missade som gravid. 
Min lilla dotter föddes 5 veckor för tidigt men var kraftigt tillväxtämmad. Hon vägde bara 1668 gram och var 42 centimeter lång. Vi fick stanna på neo i bara en vecka och skickades sedan hem med hemsjukvård i 5 veckor. Det jobbigaste var sonden i början! Men nu väger hon över 4 kg, är 56 cm lång och är snart 3 månader gammal och har sedan länge blivit av med sonden:)
Vår lilla E föddes i v. 36 och var kraftigt tillväxthämmad på grund av min hjärtformade livmoder. Vägde 1776 g och var 44 cm lång. Fick stanna 2 veckor på Neo och hade sedan hemsjukvård i fem veckor efter det. Lilla E hade sond ganska länge, var sååå skönt när den försvann. Den 21/8 blir hon fem månader, väger nu 4505 g och är 60 cm lång! :)
Hej alla!
Vår lille är nu 5 månader, väger ca 6 kg och är 59 cm. Han föddes i mars (31+3) och vägde då 1335 g och var 40 cm. Kom för tidigt pga avlossning. Låg på neo drygt en månad, sen har vi legat på barn till och från fram till midsommar. Han har op bråck i Uppsala, haft/har kolik, reflux, allergier.. Här står vi idag, fast nu har vi börjat hitta rätt mediciner etc. Han är en jättefin kille, om än väldigt krävande.
Hör gärna av er, det vore kul att få dela upplevelser m.m, både bra och dåliga.
Fick min andra son i v 24+5 den 19 mars efter missfall av hans tvilling i v 14 och tidig vattenavgång i v 17.
Låg inne 112 dagar på sjukhus och sedan 5 veckor med neovård i hemmet! Han har allvarlig bpd men annars är han helt frisk!! Helt otroligt!
Syrgas hade han med hem men nu har det gått 9 dagar utan och vi är överlyckliga!
Lycka till med era premisar!
Kramar!
Min lilla krigare vid namn Rijal förlöste jag i mitt badrum(i badkaret) då det kom utan förvarning. Han föddes med hel hinna som jag fick dra sönder för att sedan lägga honom på tvättmaskinen för att ge honom luft samt hjärtstimulans. Han var exakt 24+2, 31 cm och vägde 610g. Jag har varit rädd för blod sedan en tidigare händelse i mitt förflutna.. Men just då så släppte allt. Vet inte om man skall bli religiös eller nått men.. Jag har aldrig haft såhär mycket tur i oturen. Han gled längst badkaret ner till botten då min fru stod upp när han kom.. Hon fick panik då hon trodde det var kört men det gick ändå:) Vi ligger i Lunds NEO as we speak. Vet att resan är lång men vi vägrar att ge upp! De värmer att läsa denna tråden ska ni veta! Tack skall ni ha och lycka till här fram över!
PS. Ursäkta om texten är helt osammanhängande.. Detta är vad jag lyckas formulera fram för stunden.
<3 Engin
