Hur ska jag hantera min sjuåriga dotters utbrott?

Trots?
autism?

Jag tror inte hon har autism eftersom hon kan kontrollera sig så bra i skolan, hade det varit autism borde väl utbrotten kommit i skolan också? Jag tror det handlar om trots och att hon är enormt viljestark och inte vet riktigt hur hon ska hantera sina känslor.

Min dotter är visserligen bara 3, men på familjecentralen erbjuder de en föräldrakurs utifrån boken De otroliga åren 3-8 år, så mycket är applicerbart även på din dotter.

Man får ju räkna med att det tar tid att vända problemen och är ett ständigt arbete. Just nu är min relation med min dotter efter 1,5 veckas sjukdom ganska tuff, så vi får börja jobba mer på det när hon är frisk och en del av gnället ändå försvinner. Under sjukdomen har hon inte tålt några motgångar.

Det vi fick i läxa var att medvetet leka med våra barn i minst 10 minuter varje dag de 8 veckor kursen pågick. Genom att vara närvarande i stunden och ge barnet uppmärksamhet får barnet ganska mycket av det de behöver. För er del handlar det kanske om att pyssla, pussla, baka, läsa eller vad hon nu gillar tillsammans. Sedan behöver ju även äldre barn som gör uppror mot föräldrarna fortfarande ensamtid med var och en av föräldrarna.

Nästa steg är att berömma allt önskvärt beteende. I början kan det kännas väldigt överdrivet, tyckte jag, men det ger bättre effekt än vad man tror.

Sedan får man försöka förebygga problemsituationerna. Vi har haft sölande vid matbordet, problem med påklädning mm.

Om man ser till att er dotter vill baka, så kanske det räcker att lägga in en bakdag med jämna mellanrum och hon får vara med och kontrollera att ingredienserna finns hemma och följa med och handla innan baket.

Med tanke på hennes ålder kan hon kanske få bestämma en maträtt varje vecka. Matsedeln kanske kan beskrivas med bilder om hon ännu inte kan läsa och på så vis kan ni påminna henne om vad hon varit med och bestämt. Nu under sjukdomen har min dotter uttryckt vad hon vill äta och de gånger det gått tillgodose har hon fått det som t ex korv, makaroner och liknande.M

ycket handlar ju om att utveckla barnens förmåga att de har medbestämmande, men inte får bestämma allt. Det är fortfarande de vuxna som styr.

Sedan får ni diskutera med henne när hon är lugn om ni kan hjälpa henne att komma undan med utbrotten. Visa att ni förstår att hon vill saker, men att ni redan har bestämt si och så tillsammans med t ex bak och maträtter. Beröm henne jättemycket om hon inte får utbrotten. Ev kan det fungera med belöningssystem med att samla poäng/klistermärken att byta mot önskade saker eller aktiviteter.

Lycka till!

Fundera lite på i vilken utsträckning hon blir lyssnad på av er, om hon behöver mer närhet, mer intresse för sin person och sina tankar från er. Fundera på hur du bemöter hennes önskningar hon framför. Stänger du ner dem med ett "nej, det kan du glömma, din önskan är fel". Eller lyssnar du, frågar om hon längtar efter att få äta X, funderar tillsammans med henne om när ni kan laga X tillsammans?

När kom sambon in i bilden? Är hon svartsjuk? Se ovan, dvs fundera på hur mycket hon känner att du intresserar dig för hennes tankar och känslor.

Hjälper du henne på något sätt med lugn och trygghet när känslorna tar överhanden? Ger henne ord på känslorna? Visar att känslorna är ok och ungefär hur långt de kan få styra beteendet och ungefär vad som är att gå överstyr när man är 7 (och är du realistisk i den bedömningen, skillnad på 2, 7, 14 och vuxen)?

Det var lite tips på frågor som jag tycker är värda att ställa sig själv som förälder.

Kanske kan vara idé att ringa till BUP för rådgivning? Behöver inte vara något "fel" med din flicka men kanske skönt att få stöd i det beteendet hon har och hur ni ska bemöta henne? Jag skulle iaf tycka det om det var mitt barn. Min 6-åriga son kan också ha utbrott, t.ex. idag blev han alldeles vansinnig då lillebror var på väg att förstöra hans lego. Så han bet lillebror hårt i ryggen så det blev ett fult märke  Vi blev naturligtvis vansinnigt arga både jag och pappan. Sonen fick inte spela sitt utlovade dataspel idag och han skämdes mycket i flera timmar efter den här händelsen. Arg blev han också p.g.a. dataspelet så han skrek och gapade säkert en timme. Men nu är jag säker på att han aldrig kommer att göra om något liknande. Låter ju på din beskrivning TS att dotterns utbrott är så återkommande och att ni liksom är i en ond cirkel?

Min första tanke är, med tanke på att du beskriver att hon är efterhängsen, leker ni tillsammans med henne? Får hon lagom uppmärksamhet och beröm hemma?
Hon verkar ju känna sig utanför då lillebror kanske får mer uppmärksamhet eftersom hon slår på honom? Tror ett bra tips är att låta henne vara med mycket, baka/laga mat tillsammans, spela spel, ha en mamma och dotter dag tex.
Nu vet jag ju inte alls hur ni har det hemma med att umgås biten, men om det är ett hyffsat tips så kanske man kan prova ? :)

Hej jag känner igen mig i din dotters beteende. Nu är jag 28 och har en 5 årig dotter med samma temperament som mig tyvärr. När jag var liten fick jag hemska utbrott främst mellan 4-7 års ålder. Jag kunde skrika och kasta saker. Jag har inte någon somhelst psykisk sjukdom. Jag hade temperament bara. Bara för att din dotter skiljer sig från "normen" betyder det inte att hon har någon psykisk störning eller att man måste sätta en diagnos på att vara annorlunda. Hon har karaktär på gott och ont. Hursomhelst när jag var liten och fick utbrott fick jag gå till mitt rum och skrika av mig. Slå på saker som inte kunde gå sönder eller inte kunde skada mig och andra. När jag lugnat ner mig och var mer mottaglig gick jag ner och mina föräldrar och jag gick igenom situationen och hur jag kan lära mig att hantera den bättre nästa gång och vilka konsekvenser utbrotten har för mig och min omgivning. Sedan har jag hört så som Qaroline skriver att få träna på samspel och turtagning även hjälper. Tex genom att spela spel. lycka till