hur går man vidare tillsammans efter svek?
Efter ett väldigt trassligt år så kom sanningen om början på våran relation ut, första halvåret var konstigt. Jag kunde inte lägga fingret på vad det var, men magkänslan sa att något inte stämde.
Sanningen kom fram, han hade legat med två andra, samtidigt som vi nyss hade inlett en relation.. Varför? Jo för han var osäker på sina känslor, istället för att vara ärlig så valde han att ljuga mig rakt i ansiktet upprepade gånger... Varför? Jo för annars skulle han ju förlora mig.
Mycket har hänt, när sanningen kommer fram så gör den det för att han säger sig ha förändrats, han vill bryta upp med den personen han har varit senaste åren. Han vill vara en snäll, omtänksam, ärlig och lojal människa enligt honom själv. Det insåg han på grund av mig påstår han, han insåg en dag att han faktiskt älskar mig och att jag betyder allt. Och han ville då lägga korten på bordet för att därefter förhoppningsvis kunna gå vidare även om han var övertygad om att jag skulle lämna honom.
Det har gått 4 månader sedan sanningen kom fram, 4 månader där vi båda två har mått oerhört dåligt. Han gör allt dagligen för att vinna tillbaks min tillit och kärlek. Bla så slutade han självmant att använda facebook, för att jag ska slippa oroa mig för att han pratar med någon bakom min rygg där enligt honom. Han går aldrig ut på krogen, spenderar all sin tid med mig, förutom ibland då han möjligtvis kollar på sport med en nära vän. Vi umgås även tillsammans med hans vänner då och då. Han visar mig oerhört mycket kärlek dagligen, och närhet trots att jag blir stel som en pinne av det.
4 månader, där jag dagligen har mått skitdåligt. Det han har gjort upptar större delen av min tankeverksamhet varje dag. Jag drömmer om det på nätterna, och ältar om och om igen på dagarna. Jag jämför mig med dem två, självförtroendet är på botten. Han säger flera gånger om dagen saker som bör förstärka mitt självförtroende, men det hjälper inte.
Nu har jag blivit likgiltig till allt, jag är inte mig själv längre. Jag känner ingen glädje och lycka inför något, inget är bra eller dåligt, allt spelar ingen roll, jag bryr mig inte. Jag känner inte igen mig själv, jag var så otroligt positiv och glad tidigare, problem som uppstog löstes med attityden "det fixar sig på något vis, det gör det alltid!" Nu spelar det ingen roll längre.. Jag är arg på mig själv för att jag var så dum och naiv, som litade så blint på honom.
Jag är arg på honom, känner avsky, ångest, frustration, men framför allt så är jag så otroligt ledsen för att han förstörde allt.
Jag ser på honom dagligen hur dåligt han också mår, vissa dagar försöker jag vara gladare än jag är, det hjälper inte honom, jag ser att han ändå mår dåligt. Jag har pratat med honom om det, varför han mår så dåligt, han svarar att det är för att han vet hur dåligt jag mår varje dag över det han har gjort, för att han har gjort mig så otroligt illa, och för att han mår dåligt i sig själv för att han gjorde som han gjorde mot mig. Han ser ner på sig själv.
Idag är han annorlunda, en annan person. Jag önskar att jag hade träffat den han är idag istället.. Så vad gör man nu? Kan man ens lösa det här? Vi älskar varandra, jag ser förändringen i honom, men det förändrar inte den förnedringen han utsatte mig för, att behöva gå och testa sig och svara på varför jag var där för testning. Sära på benen för en främling för att han inte kunde hålla kuken i byxorna.
Han ljög för mig även om det, när vi träffades så sa han att han precis hade testat sig. Jag trodde hela första halvåret att jag var utom fara för könssjukdomar. Men även det var en lögn, han hade inte testat sig.
Ska vi göra slut nu? Och båda må ännu sämre utan varandra, sakna varandra och älska varandra men inte kunna ha ett förhållande? Eller kan man lösa det här? Och hur isåfall?
Jag har försökt, med varenda cell i min kropp att inte tänka på det, att försöka lägga det bakom mig, att gå vidare. Försöka tänka positivt, och fokusera på det som är bra.. Men det går inte, de räcker med att jag hör en av deras namn på tv, läser det i en tidning, eller liknande, så börjar tankarna snurra igen..
Var hon bättre än mig, var han mer attraherad av henne, skrattade han åt hur dum jag var? Han behandlade inte mig superbra under den tiden som det här hände, struntade i att dyka upp ibland när vi hade bestämt att träffas, lät mig aldrig träffa familj eller vänner, han höll mig "hemlig" kan man säga.. Men en av dessa tjejer stog han tydligen och kysste och höll om helt öppet bland sina vänner, sen gick han hem med henne den kvällen.
Sen han insåg att han faktiskt älskade mig så öppnades han upp helt plötsligt, träffade hans vänner, hans familj, och han gjorde allt för mig helt plötsligt, 2 månader senare kom sanningen fram.. Och det är 4 månader sen nu.
Hjälp mig..?
