Även den minsta blödning kan vara missfall!

Ja det är trist det där att när man hör sig för så säger oftast folk att det är nog ingen fara... jag fick ett MA i vecka 13. Jag hade en liten brun flytning men jag kände ändå att jag ville kolla upp det, vi har gjort många IVF & kämpat i många år. Vi åkte in på sjukhuset & där konstaterar dom att fostret varit dött sen vecka 10. Det värsta tänkbara hade hänt .

Önskar dig lycka till i framtiden!

Man ska följa sin egen magkänsla.

Först vill jag beklaga dina mf, alltid lika jobbigt vid önskad graviditet. :-/ Det Kan dock vara normalt med en mindre blödning, även en större. Måste inte vara mf. Jag blödde två ggr under mi sista graviditet och fick till slut en fin tjej. Jag blödde i v 6+ och v 9+. Hoppas att det nästa gång går hela vägen för er!

Undrar oxå vad Ni vill att vi ska säga och bli bemötta när ni ringer å frågar ang blödning? Självklart vill vi bringa hopp om att det Inte måste vara mf vid en blödning. Det är ändå ganska många som blöder utan att det är mf. Vi kan ju dock Aldrig säga att det Är si eller så utan att kolla med ul. Om det inte är så att man blöder mkt och med klumpar i tidig graviditet. Det är ju omöjligt.

Och nu skrämmer du upp massa gravida kvinnor. Oftast är små blödningar ingrn fara alls utan rätt normalt. Hade för ett tag sen bruna flytningar men oroar mig inte så mycket för det. Bara hoppas allt är bra iställt för att gå runt och må dåligt. Man får ju inte åka in ändå vid små blödningar. Lycka till i framtiden :)

Ja jag förstår det, och jag har själv blivit väldigt illa bemött när jag har ringt kk pga blödning. Har även annat i bagaget samt ett mf. Jag tycker oxå att det är fel att många nekas ul vid blödning. Men det är just det att blödning inte Måste innebära mf och att de flesta mf kommer igång spontant om det är så att fostret är dött. Um är oxå en ögonblicksbild. Det kan se helt bra ut, men ändå bli mf en tim senare... Jag förstår oxå att Om de skulle ta emot Alla små blödningar så skulle det snart bli helt fullt på kk.... Det är sjukt frustrerande och jobbigt när man är i den situationen. Samtidigt kan oron för mf vid blödning oxå göra skada och jag anser att man som bm på kk måste lyssna på personen och dess historia. Om man tidigare har haft mf, eller genomgått ivfer eller liknande ska man vara mer frikostig med ul. Om detä första ggn man har en liten blödning kanske man kan avvakta lite och se vart det tar vägen.

Jag har varit med om båda händelserna.

Dvs - första graviditeten, som slutade i konstaterat ma i v10 (fostret var dött sen v6). Då hade jag också yttepyttelite brun/rosa flytningar i v8. Så lite så att jag själv inte egentligen blev orolig. Man hade ju hört att "om det är missfall så har man ont och blöder på riktigt". Dock ville jag kolla upp det och fick tid på gyn. Då kunde de inte med säkerhet säga någonting, mer än att fostret såg lite litet ut. Kanske missfall, kanske inte. Fick ny tid 14 dagar senare. Då konstaterades ma. Under de 14 dagarna hade jag samma småsmå brun/rosa flytningar, inget blod, inte ont. Efteråt sen så kände jag mig enormt lurad av min egna kropp. Som att jag inte kunde lita på den längre. Jag var också arg över den där "normalbilden" som jag hade av "vad ett missfall är". Det stämde ju inte alls på mig. Så då lärde jag mig att man kan aldrig veta. Man får helt enkelt kolla upp det. 

I min nuvarande graviditet hade jag samma lilla pytteblödningar i början. Brun/rosa flytningar, någon gång lite mera blod. Var säker på att det var missfall igen. På samma sätt som i första. Men denna gången var allt bra. Fostret levde och hade det fint. Var blödningen kom ifrån kunde man inte se. Det upphörde, men har återkommit ett par gånger under graviditetens gång. Nu ska jag snart föda.

Så för mig har det varit både bra och dåliga svar i samband med samma typ av blödning. Och som sagt - min konklusion är (när det gäller graviditeter): Att man kan inte ta något för givet. Man kan inte veta. Man kan inte använda sig av sina normala "lyssna på din kropp-knep" - för de funkar inte i en graviditet. Det enda man kan göra är att kolla upp det.

Du anonym (mamma + bm) frågade vad ni skulle säga: Jag förstår att ni gärna vill ge hopp till den gravida. Jag vet ärligt talat inte vad man ska säga. Men när jag själv var i situationen så var det så oerhört skönt att bli tagen på allvar. Det var så skönt när någon sa "jag tycker vi tar och kollar upp det - kan du komma imorgon". Istället för "det är nog helt normalt, ring igen om du blöder mera". Sen förstår jag att inte alla regioner har tid/resurser att direkt kolla upp all oro och blödningar med vul. Men jag är så glad för att min region tillhör en av dem där de har tid och man är välkommen och de jobbar efter principen "hellre en gång för mkt, än att du ska må dåligt över oro". Det känns enormt skönt och jag är så tacksam för det. Sen hade jag önskat att det fanns någon rutin på att kolla upp alla graviditeter vid tex inskrivning. Så att man vet att det sitter där det ska, ser ut att växa och ser ut som en normal graviditet. Det kändes så fel att gå på inskrivning med vetskapen om att man inte ens kan säga säkert att där finns "något att skriva in".... Men ja - också det är en resursfråga såklart.

Det blev ett långt inlägg. Kanske för långt för att någon ska orka läsa... =) Men jag håller med dig ts - det känns som ett hån i det läget du befinner dig i. Det känns som om både ens egna kropp och uppfattningen om vad ett missfall är - hånar en rakt upp i ansiktet.

Jag hoppas det går bättre för dig nästa gång. Stort lycka till!

(Du anonym (mamma + bm) frågade vad ni skulle säga: Jag förstår att ni gärna vill ge hopp till den gravida. Jag vet ärligt talat inte vad man ska säga. Men när jag själv var i situationen så var det så oerhört skönt att bli tagen på allvar. Det var så skönt när någon sa "jag tycker vi tar och kollar upp det - kan du komma imorgon". Istället för "det är nog helt normalt, ring igen om du blöder mera". Sen förstår jag att inte alla regioner har tid/resurser att direkt kolla upp all oro och blödningar med vul. Men jag är så glad för att min region tillhör en av dem där de har tid och man är välkommen och de jobbar efter principen "hellre en gång för mkt, än att du ska må dåligt över oro". Det känns enormt skönt och jag är så tacksam för det. Sen hade jag önskat att det fanns någon rutin på att kolla upp alla graviditeter vid tex inskrivning. Så att man vet att det sitter där det ska, ser ut att växa och ser ut som en normal graviditet. Det kändes så fel att gå på inskrivning med vetskapen om att man inte ens kan säga säkert att där finns "något att skriva in".... Men ja - också det är en resursfråga såklart.) Ja det Är jätresvårt, och eftersom att även jac har v arit medom båda sakerna så vet jav oxå vad det handlar om och oron är inte nådig. Ul kan lindra oron mkt. Samtidigt om man skulle kolla alla på inskrivningen så skulle även det väcka oro hos vissa. Om man tex räknat fel eller om befruktningen skett senare kan man ej se om det är en levande grav så då får man kanske göra fler ul och detblir oxå en oro. Sedan kan ul staven oxå orsaka små blödningar då man är extra känslig. Kan oxå skapa mer oro. Jag tycker som du att det är viktigast att bekräfta pat och visa att man lyssnar och bryr sig. Sedan oxå att, som jag skrev tidigare, lyssna på vad det är för person jag talar med och just hennes historia och ta det utifrån det.

Nu blev det ihopskrivet... Skriver påmob. Hoppas det går att läsa iaf....