Jobbig sits för sambon

Helt vansinnigt. Det föräldrarna inte verkar förstå att är de inte hjälper barnet när de gör så där. Sonen har alltid varit med på det mesta så det var inget jobbigt för honom att lära sig. De flesta i hans klass gör nästan ingenting hemma och skulle inte fixa att ordna mat om de var tvungna. Jag vet hur svårt det är att lära sig det i vuxen ålder och det var tufft. Hade aldrig ens stekt ett ägg innan jag flyttade. Mina föräldrar trodde att de gjorde oss en tjänst, men det var tvärtom. Förstår att det är svårt för er när ni har vh, men ni försöker i alla fall. Om pojken i ts fått vara lite ensam med henne hade han kanske efter ett tag känt att det är bättre och att det är okej att misslyckas när man ska lära sig nya saker. Jag bröt ju ihop när jag skulle tvätta första gången och ringde mamma... 21 år gammal. Jag lovade mig själv att jag inte skulle göra så mot mina egna barn. 

Det borde gå under barnmisshandel att vara så tafatt med sina barn så man curlar och beter sig som en helikopter förälder. Alla barn enligt varenda psykolog i hela landet säger att barn mår bra av regler och gränser. Barn som inte får det brukar må sämre.

m.dagen.se/opinion/debatt/lat-inte-barnen-fa-ta-makten/

Det håller jag mer om (har inte hunnit lösa länken än men att det i vissa tillfällen är lika med barnmisshandel).

Jag är inte en av dom många, jag anser att bonusföräldrar har både en rätt och en skyldighet att lägga sig i och ha synpunkter på sina bonusbarn.
Och att dom ska bli lyssnade på och respekterade som på dom andra föräldrarna.
När man går in i en relation och en familj där det finns barn med så blir man också förälder, man tar en social föräldraroll, det medför ansvar och det medför rättigheter.

Men här har vi en som inte vill, men ändå vad jag förstår har försökt påverka. Men det har ju inte hjälpt - TS välkomnas ju inte med sina råd o försök till förändring. Vad gör man då? Vad är ditt råd till TS?

Att du inte anser situationen vara optimal förstår jag efter ditt lätt sarkastiska svar ovan, men vad anser DU att TS, som situationen ser ut, kan göra annorlunda?

Det är lätt att säga att det inte är ok o att pojken kommer i kläm, men som sagt - lämna hellre ett förslag än en sarkastisk instickare...

Tycker din man att hon är lika "dålig"? Undrar i sådana fall varför i jösse namn han endast har sitt bar hos sig varannan helg?

Vilket oerhört dilemma! Jag är inte avundsjuk på din sambo eller barnets situation för fem öre. Har ni kommit närmare en lösning?

Mitt råd är att hon ska fortsätta kämpa för pojken, fortsätta försöka vara en god förebild och en kärleksfull bonusmor för honom.
Mer konkret än så kan jag eller någon vara utan att känna familjerna ifråga.

Ja, just vad gäller detta med ansvar. Och eftersom vi numera har riktigt bra kontakt med mamman (om än annan syn på uppfostran o ansvar) så vet jag även att mamman själv anser att det är ett problem. Men hon orkar/vill inte göra ngt åt det. Det är väl lättare att inte ta konflikterna som skulle bli om hon ändrade inställning plötsligt..

Varför han inte har barnet oftare? För att mamman passade på att flytta medan hon fortfarande var föräldraledig och därmed barnets primära anknytningsperson. Det finns inte en domstol som i det läget skulle ge pappan boendet så länge mamman är hyfsat normal (vilket hon i övrigt är). Dessutom så kontaktade han familjerätten o kvinnan han fick prata med där upplyste honom om att barn, oavsett ålder, mår bättre av att ha en vh pappa än att ha växelvis boende (eller heltid hos pappan). Man kan ju se tillbaka o kalla honom blåögd men han tänkte att de ju säkerligen visste vad som var bäst. Men oavsett, han skulle aldrig fått boendet om ett barn på ett år som varit hemma på heltid med sin mamma. Så därför har han sitt barn endast varannan helg.

Ok, tack för svar. Antar att hon flyttade långt bort? Måste varit fruktansvärt för pappan, han ville kanske flytta efter men saker som jobb och annat livsnödvändigt stod i vägen.

Ja, tillräckligt långt. En liten "by" med dåligt med kommunikationer. Och pappan hade inte körkort utan var beroende av att mamman lämnade o hämtade vid umgänge (vilket hon oftast skötte bra - inget negativt om henne där). Han ville dock inte flytta efter då det inte finns några arbeten inom hans område i närheten samt han har noll bekantskapskrets där.

Och ja, han mådde fruktansvärt dåligt. Jag träffade honom alldeles efter att de separerat så jag har varit den som fått trösta.

herregud man baxnar verkligen
även jag tycker att du har helt normala krav på ett barn
skulle vara spännande att höra vad din sambo har för synpunkter på detta?

Det är ju sjukt att man som förälder kan tycka att regler och gränser är fel för barnet och att barnet får vara med och bestämma.

Men vänta lite nu, hur kan det bli mitt fel att killen får betala nåt pris för nån vinst?? Jag har sagt att jag tar hand om honom när jag är ledig, men det sker på mina villkor och eftersom jag inte tror att curling är når positivt för barn så är det nåt jag inte gör.Och vart har jag skrivit att allt han gör är fel?? Herregud 

Jag håller med!

Vill mamman curla sin unge så får hon göra det själv och kan inte kräva att andra ska göra det. Sedan att hon kommer få en odräglig unge pga bristande uppfostran får stå för henne. Det kan ALDRIG bli ditt fel.

Ja men vad ska jag då göra för att få min sambo att fatta att det han gör stjälper inte hjälper. Det jag har gjort är att inte ta ansvar för barnet för det går bara inte, nu lovade jag att ta hand om barnet när sambon jobbar och jag är ledig för att vara schysst. Men det fick inte ske på mina villkor som innebar att barnet skulle få lite regler att rätta sig efter . Då tyckte mamman att det var bättre att barnet ändå är hos henne för att slippa det fast hon från början blåvägrade.'

När min yngste son bodde här fick jag enligt sambon inte höja rösten mot mitt eget barn för hans barn kan bli rädd, jag får inte enligt sambon (vilket jag högaktningsfullt skiter i) höja rösten mot honom sambon alltså av samma anledning. När barnet var 9år delad fortfarande sambon maten ät honom, han bär fortfarande upp maten åt barnet för äta med oss går inte då missar man dator tid. Pojken sitter vid datorn hela tiden dag som natt och pimplar läsk och äter godis för man kan ju inte neka till det enligt sambon.

Alltså detta är så fel för mig så jag kan inte gå in och ha ett föräldraansvar hur gärna jag än vill

Ja hans synpunkt var mest att" vad bra då slipper jag jaga barnvakt när du jobbar"