Hur berätta för sonen?

Men allvarligt. Tänker du låta en 11 ÅRING bestämma över ditt liv och dina val? "Du ska få syskon VÄNJ DIG  liksom? Varför i hela friden ska han ens få ha något att säga om saken? Han får helt enkelt finna sig i detta oavsett vad HAN vill eller inte. 

Hon har väl inte sagt att han ska få bestämma om hon ska behålla eller inte?

Nej nej.
Såklart han inte får bestämma. - Det antydde jag inte.
Vi har försökt att få barn i FEM år, så det är ett efterlängtat barn kan jag lova, som ingen kan välja bort från mig/oss. Jag är bara orolig för hans reaktion, det är allt.
Att slänga ur sig : "vänj dig", verkar lite väl tufft tycker jag. Väljer nog inte den metoden. Men om du eller någon annan har något annat litet tips eller råd hur vi kan berätta nyheten så tar jag tacksamt emot det.
Någon som kanske är eller har varit i samma situation.

Sätt er vid köksbordet allihopa över en fika och sägt helt enkelt att ni har en sak att berätta och sen säger ni bara "du ska få ett syskon" Med tanke på att du VET hur han kommer regera så finns det inget sätt att linda in det på i alla fall.

Nej, det finns väl inga omvägar genom detta samtal... 
Jo, jag vet hur hans reaktion blir så det är vi beredda på här.
Sonens pappa är meddelad nyheten, så även han är beredd ;)

Åh det är en ganska känslig ålder att få syskon i, av flera skäl.
jag har bekanta som har fått reaktioner typ ; äcklad , generad, arga osv. men alla har lugnat sig till slut och gillat syskonet då de väl kommit. Linda inte in det så mycket utan säg bara att nu är det så här att:xxxx
Grattis och lycka till!

Jag tänkte lite på det här. Vad tror du att du kan göra för att han ska känna sig mer bekväm i detta?

Jag tänker att du kan prata med honom, fråga lite mer om varför han känner som han gör utan att lägga vikt vid VAD han känner. För oavsett vad det än är så är han fortfarande berättigad att ha dessa känslor. Och jag tror det är viktigt att han får de bekräftat av er. Men att ni också är tillmötesgående. Säger som det är och frågar "Vad kan vi nu göra för att det här ska bli på bästa sätt för dig?" 

Han kanske är rädd för att ni ska ha mindre tid för honom. Och det går ju att lösa med att ni har speciella tider ndär han får umgås med er föräldrar.

Det är nog "bara" att säga det, finns ingen genväg. Han kommer kanske bli besviken/arg/ledsen och lite orolig att han ska bli nummer två. Så var det för oss. Ett tips är att ge honom andrum; vill han bo mer hos sin pappa en period så låt honom göra det - även när bebisen är född (kan nog vara väldigt skönt att fly lite). Låt honom vara delaktig i planeringen kring inköpen till bebisen, han kanske kan få köpa en egenvald "välkommen-present" när det närmar sig, fråga honom om namnförslag och så.