• Anonym (Särbo)

    Lämna plats åt hans 22-åriga dotter?

    Vet ej vilket sätt jag ska välja, behöver råd. Min särbos 22-åriga dotter hatar mig, vägrar vara hemma hos sin pappa samtidigt som mig. Vi har varit tillsammans i tre år och jag har verkligen försökt på alla vis, men hon vill allt ska bli som förut som innan jag kom in i hans liv. Då träffades min särbo, de två barnen och deras mamma väldigt mycket och hade liksom ett familjeliv trots att de varit isär i 16 år när vi träffades. 
    När han sedan träffade mig så var det jag som fick ta deras regler, med andra ord. jag fick vara med när de (tösen och mamman tyckte det var ok. Detta gick bra tills jag fick nog och sa ifrån. För ca 2 år sedan. Efter det vägrar både mamman och dottern att träffa mig. Särbon har i princip sagt upp bekantskapen, (efter mycket om och men), med sitt ex.

    När det gäller dottern har vi gjort så att jag hittills hållt mig därifrån när hon kommer, för gör jag inte det kommer hon inte. Hon ställer ultimatium. Säger särbon att hon får acceptera jag är där åtminsone när hon kommer men att jag åker sen så kommer hon inte alls.

    Nu till min fråga: Ska jag ta hem mina saker och låta honom ha sin sfär där så hon KAN titta in spontant om hon vill, och att vi bara umgås hos mig?
    Eller, ska jag hävda min plats och vara där med och kanske bara stanna en stund när hon kommer och sedan åka hem så de får egentid?

    Alltså: Lämna plats jämt och avstå från ett liv även hos honom, eller kräva min plats som hans livskamrat även hos honom? Vad är bäst? Vad är bäst i längden för alla parter? Alla tre?

  • Svar på tråden Lämna plats åt hans 22-åriga dotter?
  • Fanny b
    Anonym (Särbo) skrev 2014-01-30 10:58:39 följande:
    Jag anser jag inte kan göra mer, jag begär inte att vara tillsammans med henne hela tiden, utan vill bara som min särbo också vill, kunna vara kvar då hon kommer och åka efter en stund, kanske 5 min. Jag vill itne tvingas behöva gå ut andra vägen för att hon ska slippa se mig i hallen. Och vad gäller om det blivit några missförstånd, jag HAR bett om ursäkt OM det skulle vara så att jag sårat henne och hennes mamma utan att fatta det själv. För klart kan man göra det, och vad gör man då? Jo man ber om ursäkt och vill reda ut ev missförstånd. Två gånger, en gång muntligt för ca 2 år sedan, en gång skriftligt för ca 1 år sedan. Ingen reaktion från deras sida alls. Jag kan inte göra mera.
    Jag håller med dig. Jag skulle av den anledningen säga till din särbo att på detta sätt kommer jag agera när din dotter kommer och besöker dig.
  • Brumma
    Fanny b skrev 2014-01-30 13:12:32 följande:
    Jag håller med dig. Jag skulle av den anledningen säga till din särbo att på detta sätt kommer jag agera när din dotter kommer och besöker dig.
    Fast dyker dottern upp oanmäld (eller bara ringer strax innan) o TS råkar vara där tucker jag inte hon skall lämna alls. Gå in i vardagsrummet kanske om pappan o dottern sitter i köket, men inte lämna som en hund med svansen mellan benen...
  • molly50
    Brumma skrev 2014-01-30 13:18:46 följande:
    Fast dyker dottern upp oanmäld (eller bara ringer strax innan) o TS råkar vara där tucker jag inte hon skall lämna alls. Gå in i vardagsrummet kanske om pappan o dottern sitter i köket, men inte lämna som en hund med svansen mellan benen...
    Jag håller med. Dottern bor ju inte längre hemma och har ingen anledning att försöka styra och ställa i sin pappas hem.
    Det är han som bestämmer där och som bestämmer vem som ska vara och inte vara där.
    Mattias 2007-05-23 <3 Hannah 2011-09-07 <3
  • Annaïck

    Jaaa....det later ju som en mogen 22-aring...jisses. Jag skulle nog inte orka tjafsa utan halla mig undan, lata mannen sköta det...

  • Fanny b
    Brumma skrev 2014-01-30 13:18:46 följande:
    Fast dyker dottern upp oanmäld (eller bara ringer strax innan) o TS råkar vara där tucker jag inte hon skall lämna alls. Gå in i vardagsrummet kanske om pappan o dottern sitter i köket, men inte lämna som en hund med svansen mellan benen...
    Det håller jag med om.
  • AIKregerar

    Fattar inte att det ska vara så svårt att ta diskussionen rakt uppåner, som en man. Ere problem så får man väl snacka om det. En 22-åring är ju iallafall vuxen - eller man vill ju tro det.

  • Fånga dagen

    Jag undrar om pappan verkligen satt ner foten tillräckligt här? Förmodligen inte! Dottern gör  naturligtvis så här för att hon kan. Hon vet väl att pappa inte vill stöta sig med henne av rädsla för att hon inte ska vilja träffa honom heller. Jag får uppfattningen att pappan är alldeles för "snäll", eller mesig kanske är ett bättre ord.. Vad vet jag? Han behöver samla ihop till lite mer pondus för att förhoppningsvis väcka dotterns respekt.

    Om han inte tuffar till sig så kommer nog aldrig nån förändring att ske.

  • Anonym (Särbo)

    Ni har ju rätt, visst är han för mesig. Men i hans värld har han tagit ett enormt kliv bara genom att säga emot. Att kräva vissa saker, I min värld som är van att ta en konflikt direkt och ofta ganska så tydligt och ibland med starka känslor, så är det självklart jättemesigt. Men i hans värld enormt. Han har erkänt att han innan detta ALDRIG har sagt åt sin dotter något, hon har fått göra som hon vill. Kanske pga tidig separation och att han inte ville bråka när han väl sedan hade henne hos sig? Jag vet inte, jag kan bara gissa.

  • Anonym (Arg "bonusmamma")

    Usch, blir så arg när jag läser sånt här!

    Har själv ett gäng vuxna svartsjuka "bonusbarn" och det har gått så långt att de inte tilltalar varken mig lr mina barn.

    Ingen kärlek till vårt gemensamma (barnet vet ej ens vilka de är) och inga ord.

    Såhär i efterhand ångrar jag bittert att jag lät de hålla på då jag och mina barn fått lida psykiskt av deras elakheter!

    För detta beteende är inget annat än sjukt, riktigt sjukt!

  • Lindsey Egot the only one
    Anonym (Arg "bonusmamma") skrev 2014-02-06 09:39:40 följande:

    Usch, blir så arg när jag läser sånt här!

    Har själv ett gäng vuxna svartsjuka "bonusbarn" och det har gått så långt att de inte tilltalar varken mig lr mina barn.

    Ingen kärlek till vårt gemensamma (barnet vet ej ens vilka de är) och inga ord.

    Såhär i efterhand ångrar jag bittert att jag lät de hålla på då jag och mina barn fått lida psykiskt av deras elakheter!

    För detta beteende är inget annat än sjukt, riktigt sjukt!


    Sådana är min mammas sambos vuxnabarn också. Så jag har valt att inte delta om de kommer för de letar fel för att skapa konflikt. Den ene har barn och den stora slår min lille fast pappan till ungen står bredvid och mitt barn gråter och pappan vägrar säga vad som hänt och hans unge står och hånler. Sjuka människor.
  • Levande
    Anonym (Särbo) skrev 2014-01-30 17:20:43 följande:
    Ni har ju rätt, visst är han för mesig. Men i hans värld har han tagit ett enormt kliv bara genom att säga emot. Att kräva vissa saker, I min värld som är van att ta en konflikt direkt och ofta ganska så tydligt och ibland med starka känslor, så är det självklart jättemesigt. Men i hans värld enormt. Han har erkänt att han innan detta ALDRIG har sagt åt sin dotter något, hon har fått göra som hon vill. Kanske pga tidig separation och att han inte ville bråka när han väl sedan hade henne hos sig? Jag vet inte, jag kan bara gissa.
    Ja, det är ju vanligt att skilda föräldrar har dåligt samvete och därför låter barnet styra på ett annat sätt än de hade gjort annars. Att skilda föräldrar kan ha bra kontakt är viktigt och klart att det känns jätteviktigt för barnet om de även kan umgås. Men komplicerat när föräldrarna egentligen gått vidare, så funkar ju oftast inte.

    Egentid med föräldrarna är viktigt för barnet, även för "vuxna barn" , men vid spontana besök så måste ju barnet kanske ta det för vad det är... I alla fall om den nya har varit neutral/snäll mot barnet. 
  • Anonym (Metoo)

    Hej! Känner så väl igen mig i dina tankar. Tyvärr tror jag det är omöjligt för dig och din svartsjuka "bonus"dotter att få en normal relation. Mitt råd är att lägga benen på ryggen så slipper du ta en massa skit. Du kommer annars att blir ledsen över vad hon säger och ledsen över att hon "får" säga göra hemska saker mot dig för din särbo. Till sist kommer du troligen börja hata dottern och då kommer du känna dig ännu hemskare… Så bryt upp medan tid är.. och hitta en normala bonusar som verkligen kan berika ditt liv istället för att förinta dig som person.

    Kram på dig!

Svar på tråden Lämna plats åt hans 22-åriga dotter?