Ja i det här samhället får man ju vänta på allting, vilket gör att det krävs en stor portion tålamod i många situationer. Nu har jag alltid varit den otåliga typen och blir lätt frustrerad när saker inte löser sig som jag tänkt att de skulle göra, eller när jag får vänta längre på något än förväntat. Hur gör ni för att bygga upp er karaktär och ert tålamod?
Vill ha alla tips jag kan få.
Vad ska du vänta på? Jag tänker så här: om jag inte fått vad jag vill ha så har jag inte jobbat hårt nog eller på rätt sätt. Hur mitt liv ser ut hänger bara på mig. Mitt liv är ingen annans ansvar så om mitt liv inte blir som jag vill så behöver jag inte bli frustrerad eller sur på någon. Idag har jag mitt drömliv :) så mitt tankesätt har fungerat! Eget ansvar och hårt arbete utan ursäkter är hemligheten ;)
Fundera på om situationen är något du kan påverka överhuvudtaget. Är det något du faktiskt, rent konkret, kan göra något åt? Lägg då energi på det och slösa inte energi eller frustration på sånt som inte går att påverka. Att vara arg för att väntetiden på fk är 8 veckor är liksom helt onödigt, det hjälper inte och tar bara energi från att göra något annat du faktiskt kan göra.
Jag har också varit av den otåliga typen, jag har stått och hoppat i kön på ICA om kunden framför mig inte plockat upp varorna snabbt nog. Jag har trummat med fingrarna på receptionsdisken på VC om mottagningssköterskan inte knappat snabbt nog. Alltså en rätt otrevlig person. Det vände när jag fick ett bryskt påpekande av en god vän hur mitt beteende uppfattades, jag var naiv nog att tro att det inte märktes! Efter det har jag övat mig i tålamod genom att försöka vara mer "närvarande" här och nu, jag står i kön och tittar på människorna istället försöker föreställa mig hur deras liv ser ut, jag byter några ord med andra kunder, och vips så har jag kommit fram till kassan. Att dessutom tänka tanken " vad är det värsta som kan hända om det här inte går så fort som jag vill, det absolut värsta?" Man upptäcker då oftast att svaret är " ingenting!" Yoga och mindfullnessövningar har också hjälpt mig. Jag är fortfarande en i grunden otålig människa, men jag kan hantera det. Det är ju det som kännetecknar en god karaktär, att man på ett bra sätt kan hantera sina sämre sidor.
Jag märker ett tydligt mönster i mitt liv: när jag är i balans i kropp och själ kan inget rubba mitt tålamod, men när jag är stressad på olika sätt (kan vara smärtpåverkan, deadlines eller bara allmänt missnöje med ekorrhjulet som kallas vardag) så blir jag sjukt aggressiv och otålig om andra människor, trafikanter, datasystem, barn, make, djur osv inte gör exakt så som jag vill i det tempo jag vill. Tex är jag i perioder sjuuuuukt irriterad på alla idioter i trafiken och svär och skriker i bilen. När jag hör mig själv gapa som ett rikspucko så vet jag att det är dags att göra något åt min stress.
Hur dealar jag då med detta? Tror jag gör på många olika sätt. För det första släpper en del av irritationen genast när jag tänker på det jag skrev ovan - det är en "naturlig" reaktion på en stressituation. Så fort jag blir medveten om det blir jag mindre irriterad/aggressiv.
Träning/fysisk uttröttning. Jag försöker ta hand om min kropp, så att den är i någorlunda fysiskt god form. Inte alltid så lätt, men jag försöker. Om jag inte kan jobba hårt eller träna hårt fysiskt har jag alltid en inre, krypande oro i kroppen. Den oron gör att jag lättare blir stressad och irriterad i de situationer du beskriver.
Mat. Det blev enormt stor skillnad i mitt humör när jag började äta LCHF. Det blev jämnare och det krävdes mer för att få mig ur mental balans. Lågt blodsocker = ingen trevlig Pallas.
PMS. Vet inte om du hör till den halva av befolkningen som kan drabbas av detta, men för mig är det jättetydligt. Härom veckan surade jag i flera dagar på sonen, som tappat bort sina nya, svindyra vantar efter mindre än fem timmar. Inte bra. Här har jag ingen riktig bot, mer än att äta mörk choklad och försöka undvika kontakt med folk...
Inställning. Jag tränar ganska hårt på att se ett segt datasystem på jobbet som ett sätt att bara göra ingenting och få betalt för det. I går skickade jag in lite papper som har möjlighet att förändra mitt liv radikalt till det bättre, om de går igenom. Spänningen är såklart olidlig, speciellt som jag redan fått indikationer på att det finns möjligheter att det går vägen! När och om jag får svar är inget jag kan påverka öht, det är den här typen av väntan som är svårast för mig att hantera.
Vi 80-talister är en generation med dåligt tålamod. Nöjes-människor, det ska vara roligt, annars tröttnar vi. Fort ska det gå också. 90-talister är ännu värre. Haha!
Har samma problem som du TS. Kämpar aldrig för något, känns det som. Minsta motståndets väg funkar fint för mig. Finns det genvägar tar jag mycket hellre dem.