Min smidiga medicinska abort

Jag gjorde en abort i vecka 7+4. Läste en hel del historier före och skrämde upp mig själv rejält. Var beredd på det allra värsta och var riktigt rädd och nervös när jag kom till sjukhuset. Vill nu dela med mig av min personliga upplevelse för att andra ska få läsa något annat än skräckhistorier. 

Jag kom till sjukhuset tillsammans med min pojkvän kl 8 på morgonen. 2 dagar innan hade jag fått ett piller att svälja för att stanna av graviditeten. Det var ingen som ens frågade ifall jag ville göra detta hemma, det var en självklarhet att jag skulle stanna på sjukhuset för observation. Jag fick ett privat rum och skulle byta om till sjukhuskläder. Jag sa att jag inte hade ätit något och då fixade de fram en liten frukostbricka till mig.

9.15 fick jag två tabletter att lägga under tungan och en sjuksköterska förde upp två piller vaginalt. Fick också ta en starkare värkmedicin i förebyggande syfte. Hon sa att inom 1-2 timmar borde jag börja känna effekt. Inte ens en halvtimme senare fick jag väldigt intensiva och smärtsamma värkar som jag kände att jag inte klarade av. Spydde upp all frukost i flera omgångar och blev också av med värkmedicinen jag tidigare svalt. Fick en spruta i baken med någon morfinliknande medicin och 10 min senare var all värk borta. Blev trött, dåsig och otroligt lättad. Sen var det dags att gå på toaletten. Varje gång var det samma procedur: vika papper inne i toalettstolen och sen ringa efter en sköterska som kom och tittade innan jag fick spola. Hade tidigare också en rädsla över att jag skulle se fostret men det gjorde jag inte.

Efter några timmar kände jag av lite värk igen men det hjälpte att vara uppe och röra på sig. Både jag och min sköterska tyckte att det hade kommit väldigt lite blod och klumpar, så halv två fick jag komma in till gynekologavdelningen var de med VUL konstaterade att allt hade kommit ut. Efter det var det bara att åka hem med en gigantiskt binda mellan benen. Blödde som en normal mens efter det, några enstaka klumpar av koagulerat blod. 

Jag är så otroligt glad att jag fick stanna på sjukhuset, hade jag varit hemma med vanlig värkmedicin hade det nog varit en helt annan upplevelse. Smärtan innan sprutan var nog det värsta jag någonsin varit med om och jag är tacksam att jag fick hjälp så fort. Nu vet jag också med säkerhet att allt har kommit ut. Alla jag mötte var så otroligt hjälpsamma och vänliga, absolut inga dömande kommentarer eller liknande jag också läst om. Men trots att det gick smidigare än jag hade trott så är det nog något jag aldrig någonsin vill uppleva igen.