Min ickeverbala autistiska son vill inte till skolan, hjälp!

Jo, men det vore en bedrift att få honom dit tillsammans med oss ens... Tänk dig att han är som en 2-åring i talet fast stor som en 7-åring och med en 7-årings vilja, fysik och tankeförmåga. Hans autism märks mest av på att han inte pratar/förstår tal, annars är han ganska "normal", han är social och så med andra och mycket empatisk.

Jag förstår. Då föreslår jag att både du och pappan går dit tillsammans för här krävs krafttag. Framför allt mentalt men jag förstår att det även kan behövas lite fysik också.

Sant men jag känner att jag inte kan tvinga honom fysiskt, det är för hemskt. Han är ganska stark och kämpar emot i panik och det känns som misshandel om jag skulle försöka, nästan. Kan inte göra det mot honom :-/ Så svårt det här...

Du behöver prata mer med personalen på skolan. Vad kan ha orsakat detta. Och framför allt så behöver man vara mer lyhörd för hans reaktioner. Inte vänta tills det är för sent.

Jag vill inte anklaga någon, vill bara att det inte behöver hända igen. Att man inte ser de små signalerna att något stör honom så han känner sig otrygg.

Jag har stor erfarenhet från autism och jag funderar lite vad som gjort att det låser sig.

Rutiner och tydlighet är väldigt viktigt här.

Har något ändrats i hans rutiner?

Kan det hjälpa att ha en fast chaufför till skolan?

Bildstöd i form av schema och social berättelse har ni det?

Hur jobbar man på skolan? Har de sett någon förändring mer än att han inte kommer till skolan?

Men, naturligtvis är det jättesvårt att komma med massa tips och råd när jag inte känner din son eftersom alla har olika personligheter och olika svårigheter även om man har samma diagnos.

Tack så hemskt mycket för era råd och synpunkter! Vi hade ett möte på skolan och de kunde inte komma på vad han kan ha blivit otrygg av. Det visade sig att ett av de nya barnet som börjat i klassen aldrig hade träffat honom eftersom han började så nyligen så det borde inte vara det i alla fall. Jag tyckte att det var lite skumt att bara de  kvinnliga pedagogerna var med på föräldramötet och inte den manliga. På kvartsamtalet vi hade tidigare så var det samma sak. Hade känts bra att träffa honom och se hur han är. Han började jobba där nyligen så vi har aldrig träffat honom. De kvinnliga sade dock att vår son verkar tycka mycket bra om honom. Vi tog med sonen till mötet för att se lite hur han reagerar i skolmiljön men eftersom vi fick skjuts med hans farfar så visste han inte att vi skulle till skolan förrän vi var där. Han tog hårt i min hand när han fick se skolan men följde med in utan något krångel. Väl därinne blev han förvånad över att de andra barnen inte var där, pekade på deras bilder och sade "Var är de? Borta??". Sedan satt han och tittade i en tidning då vi hade möte och efter ca en timme ville han gå hem och drog oss till dörren. Då var vi så gott som klara så vi gick. En pedagog kom ut till kapprummet för att säga hejdå och hon frågade sonen något som han tolkade som att hon ville att han skulle stanna där med henne och så sade han "Det är nej!!" och höll hårt i oss.

Vi bestämde att vi skulle prova att farfar skjutsar till skolan ett par dagar för att bryta mönstret med att han inte vill till taxin och att någon av oss föräldrar ska vara med i skolan för att se hur det är. Då kanske vi också kan få en idé om ifall det är taxin eller skolan som är problemet.

Vi har dock en annan teori också. Sonen har pga sin autism väldigt svårt med sömnen och somnar oftast inte förrän sent på natten, oavsett hur lite han sovit natten före. Han vrider på dygnet hela tiden och kan inte ha någon form av rutin kring sömn. Han kan sova 22-7 en dag och sedan vara uppe till 6 på morgonen dagen därpå utan att kunna somna. När han gick i förskolan fick han vara hemma såna dagar och sova ut och i skolan så är pedagogerna medvetna om hans sömnproblem och under första terminen fick han vara hemma när han inte orkade till skolan. Det var dock ganska mycket och med att han dessutom var sjuk i två perioder så hade han en frånvaro på 10% vilket var mycket, så de påpekade detta till oss och att han måste vara i skolan mer. Efter det har vi verkligen kämpat och bara låtit honom vara hemma de allra värsta dagarna och tagit upp honom och till skolan trots att han varit ganska trött ibland, och nu tänker i att det kanske kan ha varit detta som skapat aversionen till skolan. Det kan ju vara något annat också som att något är obehagligt i skolan eller i taxin men det är inte omöjligt att det är det.

Jo, det är svårt. De känner honom ju inte så bra ännu och åtminstone en av de två pedagoger jag träffat verkar inte klicka riktigt med honom, hon är en lite strängare person eller vad man ska säga. Vi har ju inget problem att se hans små signaler och inte heller hans avlösare i hemmet eller hans stödperson/pedagog som han hade på förskolan tidigare men nu verkar det svårare. Han är inte typiskt autistisk utan ganska social även fast han har stora språkproblem (är på ungefär en 1,5-årings nivå) och ganska kravkänslig så det gör det svårt för dem.Det som ändrats är att han behövt gå när han är lite trött ibland. Det har varit olika chaufförer från början och det går inte att få en fast, har vi fått höra när vi frågat om det. Det är också olika barn som åker i hans taxi varje morgon, kanske tio olika barn som det varierar emellan. En lite äldre pojke var ganska närgången i början (ville klappa på vår son bland annat) och när vi märkte att sonen drog sig undan så pratade vi med dem och fick ganska fort ändrat så att de bara sitter två barn där bak istället för tre (sonen är för kort för att få sitta fram), och när det ändå fortsatte så tjatade vi tills de bytte och de två veckorna innan sonen började totalvägra så åkte inte den pojken i hans taxi längre.

Vi har bildschema och så i skolan och det förstår han. Vi har provat visa ett schema för dagen innan han ska åka på morgonen med bara de saker han tycker är roligast i skolan (pedagogerna specialdesignade en dag för honom) men han skre "Nej!!" och kastade den på golvet så det var inte så lyckat. Han hittade ett schema över jullovet som visade bilder på skolan de dagar det var skola och bilder på överkryssade skolor de dagar det var lov och han visade den till mig och pekade på den överkryssade, så det är ganska tydligt att han inte vill gå.

De har märkt att han inte vill komma in efter rasten på senaste tiden och att de får låtsas att de jagar honom för att han ska komma in. Han har också slutat äta i skolan från att ha ätit bra i början. Först slutade han med mat med smörgås och kex gick bra. Sedan slutade han med smörgås, sedan kex och nu dricker han bara lite vatten i skolan. Han vill inte sitta med vid bordet längre när de andra äter utan sitter i en soffa och när de andra har gått därifrån så kommer han fram och vill sitta där och dricka vatten. Sedan är han jättehungrig när han kommer hem.

En annan förändring är att de just börjat med bad på skolan. Han hann bara vara med en gång och ville jättegärna bada men ville inte ha badblöja/badbyxor och vägrade ta av sig blöjan, så då fick han inte bada utan fick sitta på kanten :-/ Tror att det handlar om att han tycker att det är konstigt att inte ha blöja och känner sig otrygg utan den.

Jag förstår att det är svårt men uppskattar massor att du försöker!

Sonen är väldigt envis och kravkänslig, också väldigt social (bra ögonkontakt, välutvecklat kroppsspråk och är mycket empatisk) och leker gärna med andra barn och även vuxna men tycker stora grupper av barn är jobbigt. Gillar mest busiga lekar och att sitta med datorn/ipad (youtube och lego-spelen) och dinosaurier. Musik är favoritämnet i skolan. Hans största problem är språket som är på en 1,5-årings nivå. Han förstår och kan säga ca 100 ord/fraser. Han använder fortfarande blöjor också, har reagerat väldigt negativt på försök til avvänjning och hab tycker inte att vi ska prioritera det. Flera andra i hans klass använder också blöjor så det är inget speciellt så. Han är ytterst petig med maten och äter bara några få saker (han får specialmat på skolan). Mår han dåligt så vill han inte äta alls. Sömnen ytterst oregelbunden men när han väl somnat så sover han bra och en hel dygnsvila.

Idag är första dagen pappan är med honom i skolan så det blir intressant att höra hur det gått senare. Igår skulle någon av oss följt med men då var det en jättejobbig natt där han somnade vid halv sex på morgonen så det gick inte.

Kan han inte sova i vanliga kläder typ langärmad tröja, joggingbyxor osv sa är han redan färdig pa morgonen? Kanske inte superfräscht men kanske ett sätt att komma runt problemet.

oj sag inte att ni redan lyckats fa honom till skolan sorry

Jag tänkte just kring badet. Anledningen till att man har simblöja och inte vanlig blöja är ju att blöjan har en flytkraft. Men, jag antar att ni inte badat så mycket (eftersom problemet finns) och då handlar ju badet mest om att vara i någons famn, sitta/stå på botten eller flyta m.h.a. flythjälpmedel. Då borde det fungera med vanlig (oanvänd) blöja kan jag tycka

De dagar ni är hemma med honom för att han inte vill gå. Kan ni försöka följa skolans schema ändå för att minska skillnaden mellan skola och hemma, det kanske kan ge mer ledtråd till om problemet är koppat till skolmijön eller att han inte tycker ämnerna är roliga.

Vi låter honom sova i tröja ibland, men det blir för varmt med byxor och dessutom använder han blöjor så måste ändå bytas på på morgonen. Men det svåra är att få honom att vilja gå, för även om han är supertrött så kämpar han emot in i det sista som det är nu.Jag tror att anledningen är att en vanlig blöja suger upp vatten och blir supertung och ramlar av på någon minut, den suger upp badvattnet alltså. Annars hade det nog fungerat

Vi har försökt det litegrann men det fungerar inte jättebra, skolan är väldigt speciell eftersom det är en träningsskola och de använder många hjälpmedel som vi inte har tillgång till, men det var en bra idé att vi skulle kunna ha ett schema som ser ut lite som skolans, ska prova det.

---

Nu har pappan varit med till skolan en dag och säger att det blir jättejobbigt för sonen i flera situationer då sonen är jättekänslig för krav och speciellt inför andra, när han kan göra fel och det blir pinsamt. Det fungerade jättebra när sonen satt själv med talpedagogen och jobbade, och eget arbete i bänken och vid fri lek med de andra barnen, men på tex samlingen så vägrade sonen att vara med och gömde sig i ett annat rum. Lärarna sade då att han alltid gör så men efter en stund kommer han fram och är med, vilket han inte gjorde utan var ledsen där inne men de tolkade det som att han var sur Pappan trodde att problemet var då att de ska sitta i samlingen och svara på frågor som "vilka är här idag?" och det är jätteglättig och lite stressad stämning och sonen förstår ju inte frågorna så oavsett så gör han ju fel och det blir jobbigt. Samtidigt om de inte frågar just honom så förstår han ju också att det är för att han gör fel.

Samma sak med vissa lekar som hade regler hur man skulle göra, där man ska prata eller följa muntliga instruktioner och han är rädd att göra fel. Och på musiklektionen där de har sånglekar där man ska följa muntliga instruktioner med rörelser såsom "klappa händerna, gå ett steg bakåt" etc.

Nu finns det ett till barn i klassen som har ganska lågt fungerande och också är ickeverbalt men hon tycker inte alls att det är jobbigt att göra fel och förstår kanske inte ens att hon gör det. De andra barnen som är pojkar som min son pratar inte mycket men alla förstår vanligt tal relativt bra.

Men kan de inte ta bort de lektioner som inte fungerar för ditt barn? Kan han inte fa sitta och göra nagot annat?

Varför måste han vara där över huvud taget, undrar jag? Kan han inte vara hemma med en anställd assistent och de tillsammans går på någon aktivitet som kan passa honom? 

Finns det inga undantag från skolplikten att göra i ett läge som det här?

De har låtit honom slippa vissa saker men problemet då är att han tycker det är jobbigt också eftersom han vill vara som de andra och föestår att han inte kan vara med för att han inte förstår :/
Det bästa skulle kanske egentligen vara typ en guvernant eller jag vet inte som har skola med honom på tu man hand och kanske vara 1-2 dagar i veckan med de andra barnen av sociala skäl. Rasterna går ju bra och han trivs med att leka med de andra och vi känner inte många barn på hans nivå annars så det är ju bra så. Under sommaren hade vi anställt en tjej som arbetade med honom tre förmiddagar i veckan och det gick jättebra. Jag tror det är ytterst svårt att få något undantag från skolplikten dock och vi vill ju att han ska gå i skola men det hade varit bättre med någon annan form eller kanske helst en klass med barn med språksvårigheter/ickeverbala barn så att alla hade det svårt. Men det är ganska ovanligt tror jag. De barn som har så stora språksvårigheter som han har har oftast mycket lägre fungerande i stort. Är det någon som vet vad som händer med de barn som befinner sig på tex ett spädbarns nivå i skolåldern? Där fungerar ju inte heller träningsskola så bra tänker jag. a

De går i träningsskola de med. De stimuleras väl ännu mer konkret med olika matrial, olika rum (boll, ljus, osv) och språksidan handlar väl ännu mer om att visa vad man vill på något sätt.

Har varit på en tredagars kurs om autism med en kvinna som heter Helene Tranqvist från pedagogiskt perspektiv. Jättebra kurs, verkligen. Gå in på deras hemsida och titta och se om hon har föreläsning någonstans i närheten där du bor.

Tänkte just på att hon nämnde att det är väldigt vanligt att barn med autism vägrar att gå till skolan för att få kontroll över situationen.

Tänker att din pojke vill ha mer kontroll över dagen. Han är förmodligen stressad i skolan och kraven som ställs på honom kan vara för höga. Testa att "ritprata" med pojken om skoldagen. En schemabild säger inte alltid så mycket man kan tro.

Han kanske är så trött av alla intryck på skolan att han kanske behöver få en kort stunds vila i t.ex ipaden emellan aktiviteterna?

Kursen har fått mig, och även alla kollegor som var på kursen, ett nytt sätt att tänka kring autism. Eller rättare sagt, mer verktyg.

Hon föreslog också att man kunde läsa 60 högskolepoäng på Linnéuniversitetet på distans för att lära sig mer. Att hon själv kommit i kontakt med föräldrar som gjort detta för att skaffa mer kunskap kring sitt barns funktionsnedsättning.

Känner igen det där så väl. Har en pojke på 6år som har sutism och är heller inte verbal utan mer som en 2-3åring i talet. Vi valde att vänta ett år med att sätta honom på sexårs verksamhet. Men han börjar nu även på förskolan. Vilja vägra att gå dit. Det blir ju tufft med språket när man inte hänger med. Letar nu förfullt efter en bra skola till hösten 2015. Men jätte svårt.

Tänker om han kan få slippa samlingen och få mer enskilda lektioner/ aktiviteter överhuvudtaget eftersom det ju verkade funka när han var själv med logopeden?

Eller hemundervisning ett tag?

Det har löst sig nu - hans huvudlärare har varit sjukskriven ett tag och då har han plötsligt börjat vilja gå till skolan Så just nu är det inga problem alls. Vi hoppas att det fortsätter så när hon kommer tillbaka, annars vet vi iaf vad det kan bero på.

De har också gett honom mer arbetsuppgifter vilket varit positivt för nu förstår han poängen med att gå dit - man ska göra uppgifter. Tidigare så gav de honom färre uppgifter när han var motvillig och då tyckte han att det var meningslöst.